agnesochemil

Mysigt med grillning på "vår" grillplats vid sjön.

 

Nu är jag på väg mot Stockholm. Jag kommer inte hem förrän på söndag och har lite ångest. Hur ska jag klara mig utan barnen (och sambon J ) så länge. Jag kommer bli deprimerade när barnen flyttar hemifrån. De stora barnen åkte till mamma igår. Vad tyst och tomt det blir. Särskilt när vi har fått ha dem i tio dagar. Det tar alltid någon dag att komma in i ruljangsen när de kommer hem och likadant är det när de åker iväg. Nu blev det riktig vardag, länge och helt plötsligt försvinner de. Tur att vi har de två små kvar hemma i alla fall. Det måste vara helt fruktansvärt att separera och att bli helt utan barn varannan vecka. Vad gör man? När jag levde själv hade jag inga problem med att sysselsätta mig eller med att göra ingenting men har man väl kommit in i barn-tempot så blir det jättekonstigt att vara hemma när barnen inte är där. Människan är väldigt anpassningsbar som tur är.