agnesochemil

 

Lille gossen älskar djur och djur älskar Emil. Han är så "mjuk" i sina rörelser så katterna ligger kvar när han närmar sig dem och sedan klappar han dem så försiktigt. Agnes är mer yvig i sina rörelser så ingen vågar vara nära henne :) Det händer ganska ofta att jag får mig en snyting av Agnes också men hon menar inget illa och säger alltid förlåt efteråt!

 

Emil är kramig och sitter gärna nära. Ibland blir jag orolig för honom. Nu är det nerdragningar i förskolorna här igen. Det blir större barngrupper och färre personal. Jag känner mig ganska ok med detta när det gäller Agnes som är väldigt självständig och har skinn på näsan. Samtidigt så undrar jag om det inte allt mer handlar om förvaring på förskolan. Hur ska de hinna med någon pedagogisk verksamhet och vad händer när det väl händer något? Är där tillräckligt med personal då? Mitt stora orosmoln är Emil. Han tar inte för sig på samma vis och är lite osäkrare. Hur ska de kunna ha tid att lyssna på honom när han stammar fram något som han vill? Får han den närhet han behöver och har de tid att se hans behov? Han gillar inte allt stök och liv och behöver lite lugn och ro även där ibland. Hur ska de hinna se det? Personalen är jätteduktig men de kan inte trolla med knäna...