Filosofen
Den här tjejen är en riktig funderare.
En kväll vid nattningen låg hon och vände och vred på sig och sedan konstaterade hon att eftersom hon inte kunde somna så skulle hon vara trött dagen efter och då ville hon att jag skulle berätta för pappa (jag skulle jobba dagen efter) att hon kunde vara lite trött och ledsen så han kunde vara lite extra snäll mot henne och inte bli arg även om hon blev arg och ledsen....klart jag gjorde....och pappa var extra snäll så klart. Hela långa trötta dagen...
Lite senare filosoferade hon vidare:
- mamma, tänk om vi är som i en film.
- Eh?
- Ja, men tänk om vi är som i en TV alla vi och det är någon annan som tittar på oss....som om vi är en film.
Nej, hon har inte sett filmen Truman Show.
Idag fick Agnes själv ringa runt till kompisar och bjuda hit dem för en lekstund. Magnus berättade att hon var jätteduktig och presenterade sig "hej, det är Agnes. Pelz. Är det Minja? Jag tänkte att du kanske ville komma hit och leka lite". Minja kom hit och de hade jättekul tillsammans. Minja är ett år äldre. Jag tycker Agnes är väldigt modig...
Ikväll funderade hon igen vid nattningen.
- Mamma, jag har kommit på en ny lek som vi ska leka på mitt kalas (det är ju bara fyra månader kvar...). När alla barnen kommer så får de lägga skorna på studsmattan och sedan ska vi hoppa där, det ska spelas musik, och det gäller att inte träffa skorna när man hoppar.
Fantasi så det räcker och blir över. Den leken ska vi inte ha på hennes kalas.
Emil. Han är vår gosefjun och vill bara gosa hela tiden. Magnus var på utvecklingssamtal och allt var så bra. Emil leker med kompisar, förstår allt, har ett bra ordförråd, klär på sig själv, vill inte städa. Han vill bara städa om någon annan hjälper till. Så är det hemma också. När jag ber barnen plocka undan sakerna som ligger utspridda i hela huset så säger Agnes "javisst mamma" och fixar det. Ber jag Emil ta in bilen som ligger slängd på golvet till sitt rum så svarar han "jag hinner inte det". Blir jag tokig eller? Hinner?!? Jag brukar ryta tillbaka att "DÅ HINNER JAG INTE LÄSA SAGA FÖR DIG SEN" och det språket förstår han och plockar upp sin bil.
Igår berättade Emil att han varit ledsen på dagis och längtat efter mamma. Aj mitt hjärta. Jag längtar också.
Idag fick jag äntligen höra ett efterlängtat ord. Jag och Emil pratade i telefon och när vi skulle lägga på så sa jag:
- Love you.
Och då kom det.
- Lalo.
Agnes sa också lalo och det är så gulligt. Jag dog. Och längtade.
Kommentarer
Postat av: Pappa
Va bra du skriver!
Gose ungar är ni!
Trackback
