agnesochemil

 

Idag berättade Agnes att när Emil säger dumma till henne så säger hon inte dumma tillbaka "för man får inte säga så...". Det är ju jättebra men jag blir ändå lite orolig över att hon är för snäll. Kan man vara för snäll? Det viktigaste är att hon mår bra och hon är väl inte som sin mamma...som ibland mår väldigt bra av att fräsa tillbaka. Enligt henne säger hon inte dumma på dagis heller. Jag undrar det...,.vilja och humör har hon i alla fall. Det ska bli spännande att gå på utvecklingssamtal. Fin är hon i alla fall och väldigt klok. Helt enkelt världens bästa Agnes. 

 

Agnes och Emil har stora storasyskon och de har på riktigt världens bästa storasyskon. Igår kom jag på en sak som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera... Natta äter inte godis och slutade med det som ett nyårslöfte. Det är inget Agnes funderat på (liksom hon inte reflekterat över att jag inte äter kött) men igår kom det.."nästa helg ska inte jag äta godis..". Det är ju ganska harmlöst och jag vet att hon aldrig skulle klara stå emot om vi satte fram det :) Däremot så började jag fundera på allt det andra som händer i storasysters ålder nu (vikt-, träning-, utseendefokusering och allt det där som tjejer i den åldern håller på med). Hur påverkar det Agnes? Jag och Magnus har bestämt att vi aldrig pratar vikt här hemma och kommenterar aldrig vikt, utseende eller något liknande när vi kollar på TV t ex men det finns ju överallt ändå. Med storasyster kan vi prata om allt det här och om hur ytligt allt är och vad som är viktigt men Agnes är för liten för detta samtidigt som hon är mitt i det. Jäkla samhälle vi har för tillfället!