agnesochemil

 

Jaha...de sitter vid Agnes skrivbord och ritar. 

 

Magnus jobbade förra natten så i morse gick jag och barnen i mörkret till dagis. De älskade det! Vi gick extra tidigt eftersom jag skulle vara i Kalmar redan kl 07.45. Vad duktiga de är och så söta med sina små ryggsäckar. Emil rusade i förväg och skrek "jag vann!!". Naturligtvis kunde inte Agnes låta det hända så hon var ju tvungen att springa förbi och vinna hon också...

 

Klädgräl i morse dock. Hur orkar jag? Fast ibland blir jag bara så ledsen när jag ser alla fina kläder i garderoben som jag och alla andra köpt som aldrig kommer användas. Hon vägrar alla byxor. Tights och strumpbyxor. Suck.

 

Innan vi åkte till Düsseldorf så var jag på utvecklingssamtal för Emil. Jag blev lite orolig. Han hade verkat lite dämpad sista veckorna och även lite arg (dumma till alla, spottar). En dag gick han för sig själv på gården vid dagis och då hade fröken frågat honom vad han gjorde "längtar pappa". Lille gossen grät inte men han längtade efter sin pappa. Jag har fått för mig att han är ljudkänslig för han reagerar ofta på ljud här hemma och vill att vi ska stänga av (elvisp, stavmixer osv). Dagisfröken önskade att de kunde göra en liten hörna för de barn (Emil!) som behöver lite lung och ro men hon visste inte om lokalen gjorde det möjligt. Jag får ont i magen när jag tänker på honom på dagis....han säger ofta "kul på dagis" men det känns mer som ett mantra för att övertyga oss. Han är inget dagisbarn och har inget större behov av de andra barnen. De söker sig till honom och ibland vill han leka med dem och ibland inte. Om han är ljudkänslig så är det inte konstigt om han är trött och vill gå undan. Tänk att vara i det oljudet hela dagen! Emil älskar att sjunga och kan många sånger, han vill gärna hjälpa till, gillar att rita och måla, är artig och äter fint på dagis. Det kändes oroväckande och samtidigt lugnande när jag pratade med hans fröken. Hon hade samma tankar som jag om Emil och berättade att hon själv hade en son i nioårsåldern som var likadan när han var liten. Han hade hittat musiken som intresse och det stärkte honom. Jag måste gå ner i tid för Emils skull...