agnesochemil

 

Lilla fina Agnes har så mycket funderingar nu. En del bra och en del mindre bra. I morse var det fem grader ute och när Magnus tog fram kläder till henne så blev det en långärmad Mimmitröja med glitter på som borde passat fröken. Hon bröt ihop och ville absolut inte ha den tröjan. När Magnus skulle lämna henne på dagis så sa hon till honom att han var tvungen att berätta för alla dagiskompisarna att det var Magnus och Nathalie som valt kläder till henne och att de inte fick lov att skratta åt hennes kläder! Var kommer allt ifrån?!? Klart att han inte gjorde det men han pratade med fröknarna om vad hon sagt och de hade inte märkt att det var några kommentarer om kläder på dagis. Jag är övertygad om att allt sitter i hennes huvud men ändå...det gör ju ont att tänka tanken att hon faktiskt känner så. 

 

Magnus jobbar ikväll. Jag och barnen har haft städ- och tvättkväll. Yippee! Agnes och Emil har lekt jättefint hela kvällen och helt plötsligt så hittade jag dem i våra sängar. Agnes läste saga för Emil! 

 

Ikväll när jag nattade Agnes så hickade hon och jag sa "det är någon som tänker på dig". Hon svarade "nähä!". Sedan fortsatte jag att "jag tänker ofta på dig när jag jobbar. Då längtar jag hem tills vi ska träffas igen". Agnes svarade "nähä, ni tänker inte på mig för ni har ju kompisar på jobbet, i skolan och på dagis....". Jag förklarade att jag har jätteroligt på mitt jobb med mina kompisar men att jag ändå längtar tills jag ska få träffa Agnes.... Känner hon så? Att vi har så roligt på jobbet så vi hinner inte tänka på henne? Så mycket funderingar. Lilla, kloka Agnes, tänk om du visste hur många som längtar efter dig varje dag....