agnesochemil

 

Agnes vill jämt krama Emil och det vill inte han. Agnes är tillbaka i våra sängar. Ganska mysigt faktiskt... Jag vaknar inte längre när hon kommer in till oss på natten. Däremot har Emil tappat sin napp några nätter nu. Han är ju för rolig. I natt hörde jag hur han ropade "tappat nappen" och sedan när jag gick dit så hörde jag "hittade den!!!". Emil blir så glad när man kommer hem efter jobbet och springer alltid och möter och kramas. Helt underbart. Det är sagoläsning för fullt här hemma. En läser för Emil (Max, Emma och lillebror, Ella på pottan, Bockarna Bruse) och en läser för Agnes (Askungen, Törnrosa, Snövit...allt som innehåller en "prinsessa"). Idag satt vi där uppe och tittade på gamla foton/filmer på bloggarna. Först var det ju http://tillminagnes.blogg.se/ och sedan kom http://sistochminst.blogg.se/ men eftersom jag inte orkade sköta två bloggar så blev det den här. Vad roligt det är att sitta och minnas tillbaka. Barnen älskar att titta på filmer och foton från när de var mindre. Fast Emil blir lite sur för han tycker att alla foton på bäbisar är han men där finns ju en hel del på när Agnes var bäbis. Vad fort man glömmer allt de gjort och hur jobbiga nätter vi hade ibland. Jag tror att det är så det ska vara helt enkelt. Vi ska glömma det jobbiga för annars hade det aldrig blivit några barn. Efter en del diskussioner på jobbet märkte vi som var småbarnsföräldrar idag att på 60-70-talet så sov alla barn hela nätterna och vaknade ALDRIG, de åt allting, de skrek aldrig, de hade aldrig några problem med magen, nappflaska, napp, mammighet, tidiga morgnar (båda mina har ju vaknat kl 05 första året), sjukdomar, barn som ville sova i föräldrarnas säng...tiderna har förändrats eller så minns vi alla bara de bästa sakerna.