agnesochemil

 

Första kalaset är avklarat. Efter flera dagars längtan så var det då äntligen dags. Agnes började tjata innan frukost om kalaset, vilka kläder hon skulle ha, när vi skulle åka osv. Storasyster lockade hennes hår och hon kände sig så fin när vi till slut for iväg. I bilen på vägen dit utbrast hon "yippeee, jag ska på kalas" och efter en stund kom det..."vad göra man på ett kalas egentligen?"..... 

 

 

På ett kalas leker man, fikar (vissa mer än andra...efter tre tallrikar med glass sa jag stopp!), har fiskdamm, öppnar paket, tar av sig kjolen ca 15 minuter när man varit på kalaset om man heter Agnes, tar av sig strumpbyxorna, tar på sig prinsesskläder, gör egna masker som man får ta med sig hem, drar fram allt som finns i hela huset. Det var tio barn och det såg ut som om där varit minst 20 men det var förvånansvärt lugnt och tyst. Om man är mamma så avslutar man det trevliga kalaset med att boxa ner en fin ljusstake i golvet när man ska ta på sig jackan och naturligtvis så går den inte bara i sönder utan den går verkligen i tusen bitar. Suck. Förlåt.

 

 

Vår lilla gumma som ska ha kalas om två månader! 

 

 

De tre A:na, Agnes, Alma och Alice. De här tjejerna har hängt ihop ett bra tag nu och funkar bra, trots att de är tre. Härligt att se! 

 

Förutom kalaset så fick vi besök från Vimmerby idag, moster Gillan och Kent var här. Trevligt! Igår var det kanske årets sista dopp i sjön. Barnen kastade sig i sjön från bryggan medan jag och Magnus stod på bryggan och förundrades. Det var bara vi där...och ankorna som nog tyckte att vi störde dem. En härlig helg som gick alldeles för fort.