agnesochemil

 

• att vara iväg några dagar med sambon, promenera runt, äta god mat, läsa böcker, ta en öl, testa drinkar, sitta på ett café och bara vara.
• att veta att barnen har det jättebra hos farmor och farfar och blir sååå ompysslade.
• att komma hem och känna att borta är bra men hemma bäst.
• att få bamsekramar av barnen.
• att lyssna på de små barnen när de försöker berätta om sina dagar med Jonathan, Moppan, farmor och farfar osv.
• att gå och lägga sig med Emil i vår stora säng och försöka sova. Efter några minuters tystnad hör jag honom "mamma....JAG ÄLSKAR DIG!". 

 

 

 

 

Envisa humplan ville inte ha köttbullar till kvällsmat för det hade hon ätit hos farmor och farfar. Efter en hel tallrik med spagetti och ketchup svepte hon fyra köttbullar på två minuter...hon glömde nog att hon skulle vara lite trotsig :)

 

Emil åt också spagetti och började helt plötsligt snurra gaffeln så att spagettin snurrades runt gaffeln. Jag och Magnus tittade på honom (sjukt imponerade) och frågade vem som lärt honom det...-Mia! (hans dagisfröken). Tänk vad han lär sig!

 

Jag visade foton från resan för Agnes och Emil. När vi var uppe i luften så tog jag foton på molnen. När jag förklarade för barnen att det var när vi satt i flygplanet och att vi var så långt uppe i himlen så vi var OVANFÖR molnen så tittade Agnes på mig och frågade

-Var ni lika långt uppe som Armstrong?

 

Fyra år. Jag blir imponerad av hennes sätt att klura ibland.... Riktigt så långt åkte vi inte dock :)