agnesochemil

 

Snart blir hon fyra år, vår lilla kloka tjej. Hon är så rapp i munnen så vi hinner inte med alltid och hon har ALLTID svar på tal. Nu har vi haft två trevliga kvällar här hemma och det är skönt. Jag har börjat planera matveckan och vill försöka börja göra lite bättre mat på kvällarna med hjälp av lite planering. Maten har uppskattats av alla utom Agnes som tycker allt nytt är jätte, jätte, jätte, jätte, jätteäckligt. Igår orkade jag inte bråka så trots att jag hade en färdig gratäng i kyskåpet med skivad ugnsbakad potatis, färs, riven ost, svamp och vit sås så ställde jag mig och stekte äckelfiskpinnar och pulvermos samt micrade lite fryst broccoli till. Vi åt tillsammans och det var inget tjafs. Magnus sa:

-Agnes, titta så trevligt vi har det nu när vi sitter tillsammans och äter och pratar och det inte är en massa bråk. Visst är det mycket trevligare så här än som det var igår när du bara bråkade och skrek?

-Ja, men idag är maten inte jätteäcklig...

 

Pulvermos gör henne nöjd...med några brända fiskpinnar till...och ett berg av ketchup.