agnesochemil

Ikväll sa Agnes helt plötsligt att hon hade ont i örat. Tio minuter senare grät hon så ont hon hade. Smärtstillande och nässpray och sedan gjorde det bara "lite ont" som hon sa. Vi fick i henne lite mat. Efter en stund ville hon ha glass. Vi hävdade bestämt att vi inte hade någon glass. Envisa tjejen tyckte då att vi skulle köpa glass men det ville inte vi. Efter ett tag öppnade Magnus frysen och hittade en Piggelin. Blev Agnes glad, eller? När hon ätit upp glassen och jag bar in henne i sängen viskade hon "jag visste att vi hade en glass kvar...jag visste det, mamma...". Nöjd tjej. Nu sover hon i våra sängar på Magnus jättehöga kudde och vi håller tummarna för att det inte är öroninflammation. Det gör ju såååå ont, vi har mycket på jobbet, Agnes skulle följa med Alma hem efter dagis i morgon och vi hade tänkt åka till Skåne på torsdag. Det är bara att konstatera att med barn så blir det inte alltid som man har tänkt sig.

I morse strax innan kl 05 utspelade sig följande konversation i våra sängar mellan mig och Agnes.

-Mamma, jag vill ha min snuse.

-Hämta den då.

-Jag vet inte var den är.

-Om den inte är här så är den väl på ditt rum.

-Jag vågar inte hämta den.

-Jo, det är ljust nu. Jag orkar inte.

-Mamma. HÄMTA MIN SNUSE NU.

-Sluta!

-Du MÅSTE hämta den!!!

....tystnad.....

-MAMMA! Hörde du inte vad jag sa till dig!!!

-passa dig....

Just uttrycket "hörde du inte vad jag sa till dig" är kopierat från mig. Vad märkligt det är att höra det från en 3,5-åring...