agnesochemil

Jag har inte hunnit fixa bilderna från Aspö så det blir lite från när vi var i Ingelstad på kosläppet! Nu har vi sjukstuga igen. Agnes har 39,5 grader och är väldigt hängig. De ringde från dagis vid lunchtid och berättade att hon hade feber och inte åt något. Körde hem bums och hämtade hem lilla sjuklingen och lille gossen. När vi kom hem så somnade vi alla tre! Superskönt! I morgon blir jag hemma med Agnes och om vi har tur så är hon lite friskare på kvällen så vi kan gå på hennes dagisavslutning...som hon har längtat efter det. Igår var vi på Smultronet och fikade på Emils dagis. Agnes for iväg med Alice och Alvin bums och vi såg knappt röken av henne. Hon och Alice lekte oavbrutet i 1,5 timme. Helt underbart! Emil lekte inte! Han vill vara med sin mamma och pappa och ibland kan han tänka sig att gå iväg med dagisfröknarna. Emil är så nöjd när vi ser honom, gosar med honom och busar med honom. Med vi så menar jag närmst sörjande. Om någon annan försöker busa med honom så kan han få ett bryt!

Aspö var helt underbart förutom myggen som gav mig stora bölder och fästingarna (tog precis bort fästning nr 2!). Vi hade fint väder hela lördagen och såg inte röken av barnen. Det var väldigt mycket god mat, stillasittande, prat, två kalas och en hel del sömn. Agnes hängde med sina kusiner. Ibland gungade hon med Amanda, ibland spelade hon fotboll med Kevin och Isac, ibland ritade hon med Zacke eller Tyra och ibland gick hon på promenad med Natta. Hon anpassar sig och är så nöjd om hon bara får hänga med. Roligast var nog att gömma sig dynlådan tillsammans med Jonathan. Jag kände att vi fick en liten föraning om hur livet kan vara om ca två år när även Emil blir mer självgående (fast när jag tänker efter...kommer han någonsin bli det?) och vi kan sitta ner och inte ha full fokus på barnen hela tiden. Lite sorgligt samtidigt...våra småttingar traskar med sina små fötter längre och längre ifrån oss. Igår på Emils dagisfest så var där en pytteliten flickbäbis. Det är något speciellt med de här minsta som bara tittar på omvärlden med stora ögon och knystar fram ett litet ljud då och då. Jag tog inte henne och sprang iväg men tittade länge på det livet. Vad stort det är med barn!

Agnes ger mig många kärleksförklaringar för tillfället och det tackar jag för. I kväll när jag skulle natta henne så hade hon långa förklaringar om hur mycket hon älskade mig. Det var lika mycket som "hela vägen till Aspö och hela båte också". När jag förklarade att jag älskade henne lika mycket som hela rummet som vi var i så konstaterade hon att "det var inte mycket!!!". Jag fick då utöka min kärlek till att älska henne lika mycket som hela vägen till månen. Då nöjde hon sig och log sådär som bara hon kan....