agnesochemil

Vissa dagar vill man bara glömma. Detta är dag nr 1 på min glömma lista sedan jag fick barn. Den började så bra. Jag hade sovmorgon och sov till halv nio (med vissa avbrott för envisa barn som tvunget skulle in till mig). Sedan blev det frukost, tvättning, plock, lunch (med en massa bråk för Agnes vägrar äta något här hemma) och så blev det till slut dags för att göra något. Barnen klättrade på väggarna. Vad fort de kom in i dagislunken, d v s fullt ös mellan kl 07-15.30. Vart tog det där "vi mjukstartar dagen" vägen?!? Till slut kom vi fram till att en sväng till Kosta outlet kunde bli sådär lagom trevligt. In i bilen, packning med, hämta Natta, mot Kosta. När det var 2 km kvar kaskadkräker Emil i bilen!!! Det har aldrig hänt och vi blev minst sagt förvånade. Emil skrek, Jag letade påsar och Magnus torkade, Agnes ville ur bilen och det luktade inte gott. Vända bilen, köra HELA vägen hem med en gallskrikandes Emil eftersom han absolut inte förstod varför han inte kunde få napp. På väg hem kom jag på att vi kunde gå på gympan eftersom Agnes inte har varit där i år. Hem, in och hämta gympadräkt, tights (till att ha under...liiiite kallt annars), äpple, drickaflaska och full fräs mot gympaträningen. Halvspringa mot omklädningsrummet (bara vi där, de andra hade gått in redan), bråk, bråk, bråk. Agnes ville absolut INTE ha några tights under gympadräkten. Hon såg att Almas mössa var där och längtade efter Alma men hon vägrade gå in i hallen med tights. Hon fick några chanser (typ 100) och sedan lyfte jag upp henne, slängde på jackan och skorna och gick därifrån. Hon grät hela vägen till bilen, hela vägen hem och en halv timme efter...hon ville ju träffa Alma och gå på gympa. Synd! Den här dagen vill jag bara glömma och när Magnus frågade om jag ville gå ut och gå en runda så stod jag med skorna på efter 3 sekunder typ :) Agnes sprang efter mig och frågade vad jag skulle och jag svarade "jag ska så långt bort det bara går....". Agnes tittade på mig och sa "mamma, jag vill också följa med långt bort bara går"....

Fotot är en månad gammalt. Ännu tröttare mamma med ännu fler gråa hår och antagligen ytterligare någon rynka och dubbelhaka (kunde knappt knäppa mina "så-här-tjock-vill-jag-aldrig-bli-igen-men-jag-spara-dem-som-ett-minne-byxor"). Tyvärr ingen julstjärna längre. Positivt är att det inte var magsjuka. Emil åt och mådde som en prins sedan. Over and out.