agnesochemil

Idag slutade jag redan kl ett och brottades med alla andra på Willys. Jag längtade nästan ihjäl mig efter barnen och ville hem. Ibland står närheten mig upp i halsen och jag vill bara vara själv i två minuter men den senaste veckan så har Agnes inte varit kramig eftersom hon antagligen skäms över alla sina prickar. Emil kramar mest pappa men kan gosa med mig också ibland. Jag har jobbat mycket den här veckan eftersom Magnus varit hemma med barnen men idag gjorde det nästan ont i mig och jag skyndade mig hem. Jag öppnade dörren och hörde allra först Agnes illskrik. Hon var tokig, ledsen och inte kramsugen. Efter att ha fått i barnen mat gick vi ut i varma luften och busade i skogen. Skönt. Barnen har badat, haft fredagsmys och nu sover de. Det blir inte alltid som man tänkt...ny tag i morgon.

Lille mjuke Emil blir så trött så trött ibland så då kan han ligga och snurra runt på golvet. Han trycker sig mot snusen och är så mjuker. Idag när vi sprang och lekte i skogen så sprang jag och Agnes och tävlade och skrek "JAG VANN!!". Efter ett tag hördes Emil "a wann!!" Klart att han också vann....han förstod inte vad vi gjorde men han ville också skrika "jag vann!". Idag satt Emil och läste bok med mig och äntligen pekar han på allt jag säger. Han kan hur många ord som helst. Jag visste det!