agnesochemil

 

Idag var det dags för Emil 2,5-års kontroll. Jag var lite orolig innan och funderade över hur det skulle gå för han är ju lite speciell vår gosse...vill han inte så vill han inte och han vill helst inte ha för mycket fokus på sig. Efter lite funderingar så valde jag att ta med Agnes. Det känns som om hennes närvaro stärker Emil och han vågar mer. När vi kom in så gömde han sig i min famn bums och Agnes pratade på om både det ena och andra... :) Laila lyckades få Emil nyfiken på vad hon hade i en säck och när hon drog fram en bil så lossnade det lite. Han pratade på och visade var alla skulle sitta i bilen osv. Han vägrade dock att säga vad kossan och hunden säger och han vägrade mäta sig. Emil ritade cirklar, sparkade boll och matade en docka. Agnes var jätteduktig och lät Emil svara på Lailas frågor hela tiden även om jag såg att hon så gärna ville svara och vara "duktig". Fina Agnes! När Emil inte svarade på Lailas fråga "vad säger kon?" så sprang hon bort till Emil och viskade svaret i hans öra...hahaha.... Han kan ju det men han ville inte svara helt enkelt. Hans längd blev ca 92 cm och jag tror han vägde 12,5 kg vilket låg i underkant men inget att oroas över. Hon tyckte att han var väldigt duktig på att prata vilket är lite roligt eftersom han började prata väldigt sent men när han väl satte igång så bara sprutade det ord ur honom.

 

Agnes berättade idag att hon träffat Emil på dagis idag när de var ute. Han var ledsen och berättade att han längtade efter mamma och pappa. Agnes hade tröstat honom lite men sedan hann hon inte :) Det gör så ont i hjärtat när jag hör att han är ledsen. Kommer han någonsin bli ett dagisbarn och hur ska det gå för honom i skolan?