agnesochemil

 

Jag undrar hur många badfoton på barn det existerar. Det är något maniskt med att foto dem när de badar. Fast det är ju så gulligt och finns det något mysigare än ett nybadat barn i famnen? Vi har gjort en del ändringar i vårt hus men den överlägset bästa var nog badkaret. Minst en gång i veckan sjunker jag ner i badet med en bra bok och stannar där minst en timme. 

 

Vad jobbigt det är. I augusti slutade Emils dagisfröken Lea eftersom hon fick bäbis och nu ska hennes vikarie Yoshiko sluta eftersom hon har fått en heltidstjänst på annat ställe. Emil vill ju ha lite lugn och ro och inte för mycket förändringar så jag ser inte fram emot våren. Han hade ju precis börjat ta ut svängarna och känna sig trygg! Idag berättade Yoshiko att hon tyckte han var gladare nu och att det förändrades efter vår lediga vecka tillsammans. Han behövde nog "mammatankas". Det har förändrats även här hemma. Innan har han varit väldigt pappig men mamma är ganska okej hon med och vi börjar hitta tillbaks igen. Min teori är att Emils första år så var det nästan bara jag och Emil eftersom han ammades mycket och var väldigt gosig. När han slutade hänga vid mina bröst så kunde jag ta mig an Agnes mer och mer och hade antagligen dåligt samvete för hennes skull så jag gjorde mycket saker med bara Agnes. Då tappades Emil bort lite...och fångades upp av sin pappa. Nu hoppas jag att vi har hittat balansen lite. Med två barn kom känslan av otillräcklighet och det ständigt dåliga samvetet....

 

I morgon blir det luciafirande på Agnes dagis kl 06.45! Hepp...