agnesochemil

 

Jag är kontrollfreak ut i fingerspetsarna men när jag är trött och stressad då görs det undantag till höger och vänster här hemma. Det händer alltför ofta numera att barnen äter kvällsmacka framför barnkanalen. Ikväll var Magnus och röntgades och jag hade barnen på jobbet....det var....eh, livligt. Jag hade förberett med frukt, bubbelvatten, tuschpennor, russin och kex. Efter 20 minuter hade Agnes tryckt i sig fyra frukter, en liten ask russin, ritat på papper, ritat på en flyttlåda som stod i mitt rum, varit och kissat på toan och hojtat FÄÄÄÄRDIG så ALLA på min våning hörde henne. Jag lyckades i alla fall bli klar med det jag tänkte bli klar med på jobbet och sedan väntade vi på Magnus där ute...

 

 

Igår gjorde det ont i mitt hjärta. Agnes hade pluppat en tavla som var jättefin. Hon satt hur länge som helst vid köksbordet och kämpade. När hon var färdig så förklarade hon att det var en mamma med barnvagn och bäbisar och där var ögon, näsa, mun osv. Den var jättefin....på riktigt. Jag bad henne lägga undan den så Magnus skulle få se den när han kom hem. När Magnus kom hem så rusade hon in på rummet och skulle hämta sin tavla och sedan hörde jag hur hon började gråta jättemycket och kom ut helt förtvivlad. När jag gick in på hennes rum såg jag en liten Emil som satt och gjorde nya konstverk med hennes pluppar. Det gjorde så ont i mig. Hon var ledsen på riktigt och jag satt länge med henne i knät och bara kramades. Agnes var mest ledsen för att hon "kunde ju inte göra en lika fin igen för hon kom inte ihåg hur den andra såg ut exakt". Emil? Han förstod nog inte hur ledsen hon skulle bli men för tillfället så är han inte speciellt snäll till sin storasyster. Han drar henne i håret, rivs och slåss och hon blir ledsen. När jag skäller på honom så tröstar hon honom och hämtar hans napp och snuse.....