agnesochemil

Så här såg det ut för en månad sedan. Lille Emil gick från inga steg till snabba steg alldeles för fort. Idag går han gärna baklänges, snurrar runt, runt tills han trillar och slår sig, dansar och hoppar (han hoppar inte upp i luften utan böjer snarare på knäna). Emil är så charmig här hemma men så fort någon utanför familjen tilltalar honom så blir han vääääldigt allvarlig. Han skrattar inte ihjäl sig om man säger så. Det spelar ingen roll för han har mitt hjärta ändå...jag bara njuter när han kryper upp i min famn och vill kela. Han är så kelsjuk och helt underbar. Nätterna är fortfarande tråkiga. Han vaknar flera gånger och vi springer in och ger honom nappen. De nätter han har sovit hela natten går nog att räkna på ena handens fingrar....men det går över. På dagarna är han väldigt hjälpsam med diskmaskin, tvättmaskin och framför allt dammsugaren. En dag när Magnus dammsög utan själva munstycket så pintade Emil iväg och hämtade det.. Det var ju inte som det brukade! Han hjälper mig även med att hänga tvätt, samla ihop klossar (han har blivit riktigt duktig på att stapla klossar förresten), hämta sina skor, starta radion, byta kanal på TV:n (Agnes blir tokig) och pilla på allt som går att pilla på (lampor, kontakter, telefoner, fjärrkontroller). Just det, Emil gillar verkligen böcker nu. Han ska bläddra och peka men inte på det som jag säger att han ska peka på trots att jag vet att han vet vad det är. Han gillar när vi sjunger men mest av allt så gillar han Teletubbies och I drömmarnas trädgård. Jag kräks snart på Teletubbies. Vad är det med dessa äckliga figurerna...hur kan alla barn vara så förtjusta i dem?