agnesochemil

Hösten är här. Vackra höst. Inga skrapade sommarknä längre.... Dagarna rullar på och jag börjar redan få ångest för att mitt liv som hemmamamma närmar sig sitt slut. Jag älskar mitt jobb men bara tanken på att vara ifrån mina barn 9 h varje dag gör ont. I samma sekund som vi bara har ett hus vill jag gå ner i tid. Jag vet inte hur mycket men tiden med barnen är viktigast. Tiden går för fort....jag hinner inte med. Vardagspussel ger mig ångest. Hur ska vi hinna och hur hinner alla andra? Nu tvättar, handlar, plockar, lagar mat, småstädar jag ju varje dag dagtid. Allt detta ska vi alltså ägna kvällar och helger åt sedan...vår enda tid med våra barn. När ska vi vara med dem, prata, busa, dansa, cykla, rita, pussla, bråka, tjata och mysa? Jag förstår alla mammor i familjen Annorlunda. Genom att skaffa fler barn skaffar de sig mer tid med alla barnen. Tur att jag inte är yngre...oj, vad många barn det hade blivit :)

Idag var vi på kyrkans öppna förskola. Väldigt många där och väldigt trevligt. Agnes är nöjd när Alma är där. Idag hade Alma ritat teckning till Agnes som hon hade med sig. Alma ville ha mer kex när vi fikade och då sa hennes mamma stopp till slut och då gav Agnes Alma ett av sina kex. Dessa två är helt underbara tillsammans och de verkar vara väldigt lika i sättet. Fast ibland bråkar de lite på dagis. Agnes berättade igår att de hade bråkat om en hink och en dag hade de bråkat om en sparkcykel. Det verkar som om de löser bråken bra och de verkar inte vara några slagskämpar. Det är nog bara jag som får smällar av Agnes...eller förresten...Emil får en och annan knuff av Agnes också.