Väckning!

Den här stora tjejen fick väckas idag! Agnes bara sov och sov så strax innan åtta gick jag in och väckte henne. Dagis väntade ju! Idag skulle de på utflykt och jag möttes av en hög tre-åringar i regnkläder. Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen...personalen på Smultronet är helt underbar. Agnes älskar sina fröknar och älskar sitt dagis. Även Emil tycker det är kul att komma dit. Ikväll ska det vara fika på dagiset och med tanke på regnvädret här så blir det nog fika inne. Kul att träffa alla föräldrar och kul att se Agnes leka med sina kompisar. Agnes kämpar med sitt kissande på toan och ibland går det jättebra men ibland tror jag att hon helt enkelt inte orkar gå på toan! Hon tycker däremot att det är väldigt kul att klistra upp klistermärken!
Den här gossen är överallt nu och det är mycket frustration över att inte nå till allt. Idag stegade han lite runt bordet för att komma till datorn. Nu händer det saker här! Snart är det ju ett-års kalas!

Kommentarer
Postat av: Cia med Emma från AFF

Hej på er underbara ungar! (och mamma och pappa)



Jag har inte tittat in på länge. Vi kämpar ännu på med remonten här och är på slutrakan. Mycket att göra just nu, med remonten, pojkarnas skola, mitt arbete (dagmamma,jobbar långa dagar),terapier, trädgård.... allting. Eller vardagen som det heter :)

När jag läser om er ser jag att ni har minst lika fullt upp!



Ni är så duktiga båda och såååå söta och goa!

Jag känner ofta igen mig i det er mamma skriver.

Lycklig och stolt mamma, glad mamma, TRÖTT mamma, otålig mammma...tja,allt låter bekant!

Finns inget härligare än att vara mamma!!!!!



Nakna kocken - låter lite som vår Rump-Fia,EMma älskar att springa omkring med rumpan bar. Och finns det nåt gulligare?!?!



Orsaken till att jag tittar in just idag är faktiskt att livet tog ett STOP idag. Min älskade svärmor somnade in. Saknaden och tomheten är stor! En underbart varm, glad, kärleksfull Muumin mamma :)

Jag har saknat henne flere år redan (hon har haft Alzheimer sedan Emma föddes), men nu kan jag inte ens krama henne längre.

Jag blev så rörd över det som er mamma skrev om sin mormor.



Ett varmt tack till er alla, ni har skänkt mig glädje och tröst idag, "bara" genom att vara ni. Underbara, härliga, goa ni!



KRAMIS!

Cia



2011-05-25 @ 22:10:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0