Min mormor

Jag har tänkt på min mormor flera gånger de sista dagarna och velat ringa och prata med henne. Det går ju inte. Hon lever men är bara ett skal på grund av sin demens. Det är så sorgligt. Mina barn fick aldrig lära känna min mormor och hon fick aldrig förstå att mina barn var "Lindas barn" som hon tjatat om i tjugo år! Om jag skriver lite om min mormor så finns hon kvar, här på bloggen i alla fall, och då kommer mina barn kanske vilja veta mer om henne när de är äldre och då ska jag ta fram fotoalbum och berätta om min kära mormor.

Hon växte upp i Polen, katolik, gifte sig med en man, fick en son och sen bröt kriget ut. Hon hamnade i Auschwitz. Syskonen splittrades. Mormors son hamnade i Ryssland. Kvar i Ukraina finns hans dotter, hennes man och deras dotter. De har varit här och hälsat på flera somrar i Sverige men det upphörde när mormor flyttade till demensboendet. Mormor hade en bror, Josef, som var och hälsade på varje sommar när jag var liten. Hans dotter, Irka bor med man och barn i berömda Rosengård, väldigt trevliga allihopa. En annan bror hamnade i Sydamerika. Mormor hittade honom på äldre dar men tyvärr avled han och de hann aldrig få någon kontakt.

Mormor kom med vita bussarna till Sverige och där träffade hon min morfar ute på betesfältet. De fick sex barn (tyvärr bara fem kvar) och 10 barnbarn. Jag älskar min släkt. De är bullriga, spottar inte i glaset, väldigt olika och väldigt roliga. Jag känner mig alltid välkommen till mina mostrar och missar aldrig våra årliga släktträffar. De är underbara.

Hemma hos mormor och morfar samlades vi. Ibland var vi bara några stycken men ofta var vi väldigt många. Männen satt i källaren och spelade spel och drack grogg. Alla rökte och det var helt dimmigt i hela källaren. Kvinnorna satt nog och skvallrade och försökte hålla reda på alla oss huliganer. Vi var många kusiner och vi hade kul tillsammans. Där fanns alltid någon kusin i rätt ålder. Vi träffades och gjorde ingenting. Vi umgicks och jag älskade det. Mormor stod ofta vid spisen. Jag har ALDRIG sett min morfar ens röra i en gryta utan det var väldigt traditionellt där hemma men det var mormor som styrde och ställde. Morfar han satt på sin speciella plats vid kylskåpet och drack kaffe från de gamla pyttesmå kaffekopparna och bet av en sockerbit samtidigt som han hade en cigg hängandes i mungipan. Han dog i cancer alldeles för tidigt, vid 59 års ålder.

Mormor var rund och hade ofta konstiga kläder. Hon hade kvar alla hemmasydda färgglada klänningar som man antagligen hade på 60-talet och när hon åkte till stan hade hon alltid en rejäl handväska med sig. Mormor hade inget körkort så morfar körde alltid i sin nya volvo...för ny bil var viktigt för honom.

Mormor kunde kramas hon. När jag var liten så försvann jag nästan mellan hennes gigantiska bröst men kramar från mormor var alltid långa, hårda och fyllda med kärlek. Sedan så luktade hon så speciellt och när jag är och hälsar på henne på demensboendet så känner jag ibland fortfarande den lukten fast utan nivea. För ofta hade hon även en svag doft av nivea.

Mormors hus. När jag var liten så kändes både hus och trädgård enormt. Huset bestod av källare och två plan till. Överst var alla sovrum (alla tre!), en liten (otäck tyckte jag för där var en pytteliten förrådsdörr längst in) toa, hall och hamstringsrummet. Mormor handlade när det var billigt och ni skulle inte tro mig om jag berättade hur mycket mjöl, socker, konserver och kaffe hon hade i sitt förvaringsrum. Vet man om mormors bakgrund så tycker jag inte att det är så konstigt ändå. Hon hamstrade. På mellanplanet var köket. I köket var bänken där man kunde sitta och titta på fågelbordet utanför och sedan fanns där en låda med allt möjligt i...knappar, verktyg, snörstumpar, påsklämmor (den gamla sorten som vi har runt bröd idag), plastkapsyler och en massa annat. I TV-rummet fanns en dörr och bakom den dörren fanns PÅSEN...påsen med leksakerna i. Där var inte mycket men det var alltid kul när den åkte fram. Jag minns legot och sedan tror jag där fanns någon barbiedocka oxå bland annat. I finrummet fanns stereon, spelen och finsoffan. Där satt vi när det var julafton. Morfar hade en massa roliga skivor, Nisse Alroth, snapsvisor och mina favoriter Thorleifs. Sedan fanns där en toa och en klädkammare oxå. Jag älskade att vara i klädkammaren och känna på mormors pälsar, prova hennes mössor och leka med hennes handväskor...fast jag fick inte vara där inne :) Källaren var en massa förvaringsrum och ett allrum. Jag tyckte det var otäckt att gå ner där och hämta läsk. Ibland tjatade jag till mig en läsk och då fick jag gå ner för kalla stentrappan och gå till rummet längst in och välja en flaska läsk. Där stod förresten en motionscykel också i källaren men den har jag ALDRIG sett mormor använda. Det är nog den enda onödiga saken mormor köpt. Jag undrar om hon fått den av någon för det låter väldigt olikt min mormor att köpa en motionscykel och sedan inte använda den...

Trädgården var grön och full av blommor och bakom garaget hade vi en begravningsplats för alla djur som dog. När jag var liten fanns där ett enormt plommonträd med de sötaste gula plommon jag någonsin smakat. De tog bort det och sedan fanns där "bara" kvar lila plommon, krusbär, röda och svarta vinbär, äpplen, rabarber, jordgubbar, körsbär och alla sorters grönsaker. De där första rabarberna...som jag gick och åt ute med en tallrik med socker att doppa dem i...mmmmm...

På sommaren kunde man leka på åkern, sparka fotboll, vänta på varubilen, samla på sniglar (inte jag men mina kusiner...en av dem, Lina, stoppade in sniglarna i munnen och sög på dem hela tiden!), följa med mormor till brevlådan, äta av allt trädgården erbjöd eller bara sitta i de enorma solstolarna. Vad tungt det var att fälla ryggen med hjälp av handtagen när man var liten förresten. En sommar sparkade jag och min kusin Patrik bollen på ett källarfönster så det gick sönder. Vi hade fönsterna som målstolpar...smart... På sommaren var där alltid någon från Polen som bodde hos mormor och jobbade svart någonstans. Det var inte släktingar utan oftast vänners vänner och liknande. Mormors hus var öppet för alla. Mormors bror var också där ofta. Jag minns lukten...lukten av bruna konstiga cigg. Rökte alla från Polen på den tiden? Alla rökte inomhus i alla fall. Jag minns även de konstiga orden. Mormor pratade polska med alla dessa människor och jag och morfar satt tysta.

Jag var mycket hos mormor och morfar när jag var liten. Jag älskade det. Där fick jag 100% ompyssling och det är väl så det ska vara. Hos mormor och morfar behöver det inte tjatas och gnatas och uppfostras. Det gör ju föräldrarna. Mormor jobbade nätter på ett äldreboende. Ibland körde jag och morfar och lämnade mormor på kvällen och sedan fortsatte vi in till stan och köpte tidningar och godis. Morfar köpte ofta tidningen Pilot och jag tog Bamse eller Kalle Anka. Ibland sa morfar "ta nu en till tidning" och då fick jag TVÅ serietidningar. Sedan åkte vi hem och la oss i mormor och morfars säng och läste tidningar. Hur mysigt som helst. Min morfar var väldigt, väldigt snäll. En gång ville mormor att jag skulle diska och det ville verkligen inte jag utan började lipa. Då röt morfar till och sa "håll käften kärring, diska kan du själv göra". Så ska man kanske inte säga men de hade den tonen till varandra. Mormor svor lite för sig själv och tog själv hand om disken...

Många skulle nog beskriva mormor som sträng, onödigt ärlig och lite skräckinjagande. För mig var det aldrig så. För mig var mormor trygghet, värme och oändligt med kärlek. Ibland "sa hon vad hon tyckte" oavsett om det behövdes eller inte men ingen är perfekt. Hon ville mig alltid väl och hade hon sett mina fina barn nu så hade hon varit så stolt, så stolt och gett dem lika mycket värme och kärlek som jag fått. Hon hade nog satt sig på tåget och åkt hit och pysslat om både mig och min familj. Mormor var inte rädd och hon älskade att skämma bort oss alla. Hon ville gärna laga mat och servera och hjälpa till. Full rulle på dygnets alla timmar. Att sitta still var inget för mormor. Där finns så många berättelser om mormor och jag hoppas jag kan berätta dem för mina barn en dag. En del av dem är inte rumsrena.

Mormor lärde mig att spara. Hon sparade och snålade till sig själv hela livet. När jag fick pengar av henne så hur skulle jag då kunna slösa upp dem på något trams när hon inte unnade sig själv något? Nej, pengarna sattes in på kontot och sparades. Jag ville att mormor skulle vara stolt över mig och det tror jag att hon varit om hon sett mig idag. Hon var så stolt när jag blev färdig jurist...hennes lilla flamsiga, fotbollstokiga Linda :)

Lilla runda varma mormor. Oj, vad jag kan sakna henne ibland. Hennes skratt och hennes pigga blick, hennes gamla hand på min lilla hand, hennes nypande i mina kinder och hennes sätt att säga "lilla Linda..." Ibland vill man vara liten igen....

Kommentarer
Postat av: Tant Pia

Va fint du skriver - är helt övertygad om att din mormor som jag bara träffat vid enstaka tillfällen älskat dina sanna ord. Din mormor har alltid varit väldigt öppen, hjärtlig och glad/fräck i mun vid de tillfällen jag träffat henne (även om hon va helt säker på att jag spelat fotboll med dig...). Jag är helt säker på att hon är mycket stolt att ha dig till barnbarn och även om hon inte förstår att dina barn är Lindas barn så man vet aldrig..kanske långt där inne är hon överlycklig för din skull.

2011-05-12 @ 17:11:03
Postat av: Linda

Tack Pia för fina ord!

2011-05-12 @ 17:12:56
URL: http://agnesochemil.blogg.se/
Postat av: J-Jenny

Ibland saknar man att bli kallad slyna och jävla snörnosa.

2011-05-18 @ 20:10:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0