agnesochemil

Du vill inte längre. Vad vemodigt det är... Ska jag aldrig amma en bäbis mer? Det är ju bland det mysigaste som finns. Denna korta tid. Lille söte tjurskalle. Inget är enkelt med Dig. Du är envisare än Agnes och har ett hiskeligt humör. Det går från skratt till förtvivlat gråt med krokodiltårar på två sekunder. Nu vill Du inte ens ha burkmat längre. Ibland går leverpastejmacka ner och ibland gröt. Det är en kamp varje dag.

Det är så gulligt när Du försöker "leka" med Agnes. Skriker hon så skriker Du och bankar hon så bankar Du. Ni är ursöta....fast nu sitter Du och gallskriker för jag skällde på Tarzan. Han går runt och mjauar och vill ut och jag höjde rösten och då blev Du rädd....