agnesochemil

Just nu är det tröttsamt att vakna kl 05 varje morgon av att en illpigg Emil står och hoppar i spjälsängen samtidigt som han sjunger och slänger ut sina nappar och snuse. Öppnar jag ett öga och han upptäcker det så är det kört. Han vet att nu går hon snart upp och hans hoppande och sjungande stegrar tills jag förundras över att någon i huset kan sova. Efter lite bråk på skötbordet (det är numera en kamp varje gång det är blöjbyte eftersom Emil vill ligga på mage och jag föredrar att byta på honom när han ligger på rygg) så sätter vi oss i köket eller soffan och gosar. Jag vet att jag kommer sakna det. Vår stund på morgonen när ingen annan är vaken. Det är tyst och vi lyssnar på kaffet som rinner ner. Drygt en timme senare vaknar övriga Sverige.

Agnes roligaste uttryck är för tillfället "känn på min pick" och det betyder att jag ska pilla på hennes rygg där hon tidigare hade en lite "prick". En dag upptäckte jag något på hennes rygg och pillade lite lätt för att se vad det var och hon tyckte det var jätteskönt. Jag ska inte smeka/klia henne på ryggen utan känna på hennes pick :) I morse kom chockbeskedet. Alla uteluncher och god fika på jobbet innebar fyra oväntade extra kilon på kroppen. Skönt att ha en kropp som funkar :)