agnesochemil

Då var det måndag igen. Igår kom vi hem från Skåne och möttes av ett perfekt hem och en skäggig man :)

Huset har ALDRIG varit så fint som det är nu och jag oroas över hur jag ska lyckas hålla det så här fint i 24 h med virvelvinden Agnes. I morgon kommer fotgrafen hit och sedan ska huset ut till försäljning. Skönt! Ett nytt hus väntar. Ett gemensamt hus, vårt hus, där vi alla får plats, i ett område med en massa barn, nära till dagis och framför allt bort från framtida kaos. Vårt nya hus är jättefint och jag längtar ihjäl mig. Jag förstår mig inte på vissas kommentarer om städning...."det blir mycket att städa" och "hur ska jag hinna städa (när vi väntade Emil)". Folk måste ha ett jäkligt tråkigt liv om det viktigaste för dem är att städa. Dammtussarna kommer tillbaka vecka efter vecka men småbarnsåren får jag bara uppleva en gång. Jag vill inte att mina barn ska minnas mig som hon som alltid gick och städade utan att de ska minnas mig som hon som satt och pusslade, var ute och härjade och busade i sängen med dem.

Det är mycket kan själv och det kan Du ju.... Du kan allt! Hos mormor och morfar kunde Du även rita med blyerts på deras garderober! Oj, vad Du skämdes. Jag och mormor sa att morfar skulle bli jättearg när han kom hem och mormor och Du hjälptes åt att ta bort det men mitt i allt så kom ju morfar. En liten skamsen Agnes stod och nästan gömde sig bakom sängen. Morfar skällde inte men sa till Dig med sträng röst att man inte får göra så. Du var så söt när Du stod där och skämdes så jag och mormor dog nästan...

En liten huligan som är tråkig på nätterna. Inte ledsen och inte glad bara orolig och Du har så svårt för att somna om när Du vaknar. Oj, vad Du flirtade med pappa när vi kom hem. Lilla goa unge.