agnesochemil

Det är inte lätt att vara liten Agnes. Oj, vad skäll Du får här hemma. Du piskar Emil, skriker NÄÄÄÄ och KAN SJÄLV så väggarna skakar, hittar på bus (när Du pratade med morbor Danne en dag och han frågade vad Du gjorde så svarade Du "busar" vilket var ett helt korrekt svar), kastade ner Din dockvagn, som Du fått av Bibbi, för trapporna så mamma blev JÄTTEARG och låtsasringde till Bibbi som blev ledsen och aldrig mer skulle köpa något till Dig (oj vad Du tittade skamset några sekunder), tramsar när Du äter, tänder och släcker lampor här så vi snart får epilepsi hela familjen osv. Samtidigt så är Du så mysig och kan komma och bara säga "kramas mamma" och då kramas vi så länge det bara går. Lilla fina envisa unge.

Vi är snoriga här hemma och det börjar bli väldigt tråkigt nu. Det går bara runt, runt i familjen och jag är väldigt trött. Så fin i klänningen som Bibbi köpt till Dig!

Igår tog Du Din leksakstelefon och satte Dig bredvid mig i soffan och sa "Agnes ringa Nattas mamma". Jaha, sa jag....varför det? "Agnes ringa säga Natta komma hem". Aj, vad det gjorde ont i mitt hjärta. Du förstår ju inte varför barnen inte är här alltid precis som Du. Du längtar efter dem och blir ofta ledsen när det ska vinkas hejdå. Stackars lilla Dig. Du låtsasringde i alla fall och det var så gulligt....och sorgligt.

Nu får jag nog gå och väcka min trollunge. Du har sovit i över tre timmar nu!!! Lillebror sover inte för mycket och är mest ledsen och jätteförkyld. Du är rolig och säger själv till när Du är trött att Du vill gå och sova. Jag undrar hur många tvååringar som gör det?