Legoland
I somras hade vi två dagar på Legoland tillsammans med lillebror och hans familj. Magnus var inte med eftersom han jobbade så vi blev 7 st och lånade en stor bil som vi fick plats i allihopa. Legoland var otroligt fint men vi hade otur med köerna. Det var 45 min kö till vissa aktivieter. Legoland var svindyrt. 32 danska för en dajmstrut. Vi kommer nog inte åka dit igen men det var absolut värt ett besök. Kanske det hade varit kul att åka dit när barnen är större så de mer kan uppskatta allt som är uppbyggt av lego för det är otroligt imponerande.
Min lillebror är nog en av de mest barnkära människorna jag vet...så länge han får mat i sig...och han älskar att busa med barnen vilket gör att jag och Maria kan andas ut lite ibland och typ dricka vin eller kaffe.
Jag fick lära mig att Emil älskar karuseller och att Agnes är lite mer försiktig. Det kändes som att Emils längd satte gränsen för vad han kunde åka medan Agnes absolut inte ville åka något som var otäckt. Nästa år får det nog bli Bakken för Emil. Då har han längde inne för de roliga karusellerna.
I spökhuset kan allt hända...
Där var en familjetävling där man skulle leka brandman. Den tävlingen gillade Danne och barnen. De blev inte sist i alla fall....men det viktigaste är ju att ha roligt :)
Barnen vaskade guld. Emil var en stolt guldvaskare.
Agnes och Oliver på väg mot körkortstestet.
Agnes körde emot en kant och fastnade. Folk runt omkring skrattade och hon blev så fruktansvärt generad. Lilla gumman.
Två stolta körkortsinnehavare.
Lillebror ville så gärna åka alla karuseller.
Dag ett så kastade Danne bollar och vann en stor nalle till Tyra. Agnes och Emil blev lite avundsjuka så dag två var det dags att vinna en nalle till dem. Det gjorde han på tredje försöket. Sjukt nöjda barn.
Trevlig resa med trevligt resesällskap. Nu börjar vi bli vana resenärer tillsammans. Först Thailand och sedan Legoland inom loppet av 6 månader.
Är det jag som är ekorren?
Oj, vad det snurrar på nu. Jobb, familj, hem. Nu har vi i alla fall två bilar och det underlättar en hel del. Barnen har ju helt plötsligt en hel del aktiviteter. Emil har Mulle på söndagar och gympa på måndagar, Agnes (och jag) har fotboll på tisdagar, gympa på onsdagar och kören på torsdagar (fast där blir vi inte så mycket inblandade eftersom kyrkan hämtar och lämnar barnen på fritids). Igår var jag och Emil på gympa. Vi föräldrar får lov att lämna barnen där men jag tycker det är mysigt att vara kvar och jag ser att Emil uppskattar det. Allt fokus på Emil börjar ge resultat. Han har blivit väldigt kramig och pussig mot mig men vill fortfarande att pappa ska natta honom :)
I fredags åkte vi ner till Skåne. Där blev det middag hos mamma och Anders på fredagen. Lillebror med familj kom också dit. Nu är vi helt plötsligt väldigt många när vi träffas. Roligt och barnen älskar det! På lördagen bar det av mot Ystad för vårt årliga möte, d v s släktträff. Åttonde gången som vi träffades. Jag är så tacksam för att min moster Bibbi och Kent fixar detta år efter år. Jag älskar min bullriga släkt. På söndagen blev det lunch i stugan med min kusin Patrik och hans pappa Lars innan det bar av mot Småland igen.
I lördags blev Emil toksnorig och vi tvingade till slut i honom en allergitablett. Nu måste vi kolla upp om han är allergisk för nu har han reagerat i stugan de sista gånger vi har varit där.
Nästa helg ska vi fira Natta på lördag och sedan blir det ett litet barnkalas för Emil. Hans första kompiskalas!
Igår var Magnus med barnen hos tandläkaren. Agnes hade två hål! Hoppas att hon inte har ärvt mina dåliga tänder. Emil öppnade munnen. Framsteg!
Vilket lidande det är i vår värld nu. De flesta jag känner sluter upp och skänker pengar, samlar in kläder osv. Sedan finns det alltid en liten del människor som måste fokusera på sig själva.
"Pengarna når ändå inte fram" Nja, det finns ju en hel del olika organisationer och någon måste du väl tro på?
"Våra gamla då" Min mormor hade det jättebra. Förr i tiden tog barnen hand om sina gamla och inte samhället. Tiderna förändras. Jag tror att många gamla har det ganska bra. De har förhoppningsvis en massa barn och barnbarn som besöker dem och hjälper dem.....
"Våra barn får det bara sämre och sämre på dagis och i skolan" Deras föräldrar kräver så mycket uppmärksamhet av personalen så de hinner knappt jobba. Vi har ju nästan alla en möjlighet att jobba lite mindre och vara mer med våra barn om vi är beredda att sänka vår levnadsstandard lite. Eller så står det var och en fritt att engagera sig politiskt.
"Staten ska införa skatteavdrag vid bidragsgivande för att jag ska ge" Jaha, så det viktigaste för dig för att du ska hjälpa andra människor är att det lönar sig för dig.
Jag betalar 27 % i skatt. Är det inte helt sjukt? Höj min och alla andras skatt och sätt in pengar och resurser där det behövs. Det gick knappt att få en restresa i sommar eftersom det var dåligt väder. Det har svenskarna pengar till men att sedan ha mage att gnälla över hur dåligt allt är....nja, det blir inte trovärdigt. Vi har alla ansvar för vårt samhälle och vi har alla möjligheter att engagera oss i skola, politik, äldreomsorg, biståndsorganisationer, stödfamiljer, övervakare osv. Men som sagt, medmänskligheten i vårt avlånga land är ändå underbar och det är få människor som inte har det i sig. Tja, de skulle inte ens ge bröd till barnet utanför sin dörr om det inte kunde gynna dem på något vis och absolut inte om det inte var en blond unge som pratade svenska.
Evedal
Hej barn. Det är jag som är er mamma. Vi ses inte så mycket för tillfället men på fredag hämtar jag er kl 13 på dagis och skola. Jag tror att ni fortfarande känner igen mig. Igår jobbade jag i Kalmar, fikade med kompis och var hemma 20.30. Ikväll har vi avtackning för en kollega så jag är inte hemma förrän 22.30. I morgon åker jag till jobbet innan kl 06. Igår när jag kom hem så längtade jag så efter mina barn så jag bar in Emil i våra sängar. Han märkte inget. Sedan ligger jag bara där och borrar in min näsa i hans rufsiga kalufs. :)
Fina, kloka, envisa Agnes. Du är helt perfekt.
I somras var vi vid Evedal och barnen blev genast nyfikna på hopptornet. Emil klättrade upp några steg men insåg sedan att det var nog inte hans grej. Agnes klättrade upp och hängde ut över kanten. Hade det varit fint väder så hade hon antagligen hoppat ner i vattnet.
En utflykt behöver inte vara så långt bort och det behöver inte hända så mycket. De är ganska nöjda med att vi bara är tillsammans.
Igår morse när jag stod och fixade mig i badrummet kom Emil in. Klockan var ca 05.30 så han borde sova. Emil ställde sig och kissade och då såg jag att han hade kissat ner kalsongerna.
-Men Emil, du har ju kissat ner dig!
-Jaaa....
-Det händer alla och gör inget.
-Mamma vet du, jag drömde. I drömmen så letade jag och letade efter en toalett och hittade ingen och då sprang jag till slut in i en affär och kissade och då vaknade jag.
-Vi har alla haft liknande drömmar.
Tvätta, tvätta, tvätta.....
Sol och bad
Igår morse var första morgonen som det var mörkt när jag gick upp. Äntligen är hösten på gång. Det känns i luften. Nu när jag tittar tillbaka så kan jag bara konstatera att det var inte den soligaste sommaren vi har haft men när solen väl tittade fram så utnyttjade vi det till max. Barnen är nog ganska färdigbadade trots allt.
Det badades i Ystad. Kristallklart vatten. Det kändes nästan som att vara utomlands.
Vackra Ystads Saltsjöbad.
Det badades i Furuboda.
Vi badade inte men var nere och kände på vattnet i Sandhammaren (som enligt mig nog har Sveriges finaste sand).
Och naturligtvis hann vi även med en hel del bad i vår sjö.
Den här sommaren tog Emil sina första simtag och han simmar ca 5 meter. Agnes vill helst bada ute på det djupa hela tiden och jag är konstant orolig. Hon får aldrig bada där ute om inte vi vuxna är med. Det bruna vattnet gör att efter en meter så finns det inget sikt. Skitjobbigt. Agnes är som ett vilddjur i vattnet och jag litar inte på henne. En dag simmade hon nästan under bryggan när hon skulle visa hur långt hon kunde simma under vattnet. Hon är full av tokiga idéer. Emil gör än så länge som vi säger men jag längtar verkligen tills båda barnen kan simma till 100 %.
Helgen gick i 190. Pappa och Sara var på besök hela helgen och det blev en massa blåbärsplock (inte jag men Sara). Vi hann även med en tur till Växjö. Emil började på Mulle i söndags och Agnes var på kalas. Sedan blev det måndag igen.
Förresten, en dag utspelade sig en rolig konversation i bilen mellan Agnes och Emil. Det hela började med att jag frågade Agnes vad hon hade haft för lektioner under dagen.
- Jag vet inte. Men jag såg rytmikläraren på skolgården idag.
- Vad sa du, frågade Emil.
- Jag såg rytmikläraren idag.
- Hur ser den ut? Är det en människa?
- Eeeh. Ja. Han brukar ha papper i handen.
Okej, rytmikläraren är en människa med papper (fastlimmade?) i handen....
Emil och jag
Jag kämpar på med min relation med Emil. Mammor, tro inte att ni genom er bara existens är nr 1 för barnen. Emil föredrar pappa. Det är uppenbart och han vill alltid att pappa ska natta honom osv. I sommar har jag kämpat på och det pågår fortfarande. Det var väl själve f-n om han inte ska kunna "välja" mig någon gång. Inte bara för att pappa inte är nära utan för att jag är en ganska bra människa och råkar vara hans mamma.
Fredagar hämtar jag barnen. Den enda dagen. Då hämtar jag kl 13. Senast. I söndag byggde jag och Emil lego, vi bäddade ner oss i soffan och kollade på film, jag la undan mobilen, jag badade honom, vi gick och plockade blåbär i skogen osv. På kvällen kom en liten belöning. Det var helt ok att jag nattade honom. Agnes ville att pappa skulle natta henne och först såg Emil lite besviken ut men sedan nöjde han sig. Jag läste Harry Potter och han somnade mot min axel. Vid tio-tiden igår kom han in i våra sängar och jag kan inte titta mig mätt på honom. Denna lilla blonda, långhåriga, envisa gosse.
I morse kom det helt plötsligt.
- Mamma, jag längtar tills du ska hämta mig på fredag.
Jag är värdefull.
Mini
Då var det helg igen. Måndag, fredag, måndag, fredag. Emil vägrar fortfarande klippa sig. Han är till och med rädd för saxen. Han ojade sig vid matbordet en dag och sa "jag vill inte för mamma kommer klippa mig i örat" varpå Agnes snabbt svarade "nej, Emil, ögonbrynet var det som mamma klippt mig i". Som om det gjorde saken bättre....
Igår möttes jag av en gråtandes Agnes. Hon och Magnus hade bråkat. Hon var så trött och Magnus med. Båda var lika tjuriga. Till slut lugnade det ner sig och barnen började bygga lego. Det är trevligt att stänga TV:n och lägga undan surfplattorna. Barnen leker och ibland till och med tillsammans. Nu råder det surfplatteförbud vardagar och jag undrar om vi inte ska begränsa TV:n också. Annars kan vi lika bra tömma hela huset på leksaker. De leker ju aldrig med sina grejer.
Barnkalas! Nu måste vi fixa med kalas till Emil. Dag är spikad. Vi måste bara fixa ut inbjudningkorten. Emil ska ha sitt första kalas.
Helg!
Klätteragnes
Agnes gillar att klättra. I söndags fick hon en ny erfarenhet. Känslan av friheten att klättra upp i ett träd och sedan paniken när man inser att man inte vågar klättra ner. Vi var på kalas hos kusin Jonathan och Agnes klättrade i deras träd. Helt plötsligt blev det ett jäkla liv och snälla storasyster for dit och försökte hjälpa henne. Agnes hade värsta paniken och till slut kom Magnus dit. Då blev hon bara otrevlig och kallade både Magnus och Natta en massa dumma saker så de gick därifrån och lät henne sitta kvar (med all rätt!). Det kom tårar och skrik en stund. Efter ett tag tyckte Natta synd om henne och gick dit och lyckades hjälpa henne ner. Snälla Natta. Jag hoppas verkligen att Agnes en dag kommer uppskatta sin tålmodiga storasyster. Utan Natta hade Agnes fortfarande suttit kvar i trädet....
Magnus jobbade i natt och idag var det jag som skulle lämna barnen på dagis och fritids. En ny erfarenhet för mig. Jag tycker att jag har jobbat upp min relation med Emil ganska bra under sommaren och att han har accepterat mig som en del av familjen men i morse var det på noll igen. -Jag vill att pappa ska lämna mig.... Suck, min egen son ratar mig. Okej om han varit i åldern där allt föräldern gör är pinsamt men han är bara fem och ska gilla sin mamma typ. Han sa inte ens hejdå när jag lämnade honom. Vilken markering. Ja, jag ska vara hemma mer....
Igår var det fotbollsträning. Åtta tjejer och alla utom två hade bryt under träningen. Någon hade problem med skor och benskydd, någon fick bollen i huvudet, några sprang ihop och slog sig, några började bråka. Men jäklar vad duktiga de börjar bli tjejerna och även om det är mycket konflikthantering, tröstning och hjälp med skosnören så är det helt underbart att träna dessa glada tjejer.
På fredag kommer pappa och Sara och stannar tills på söndag. Vi ska ge oss ut på kantarelljakt. Magnus och barnen ska till Älmhult på lördag och heja på Natta i en talangtävling. På söndag ska Emil på Mulle och Agnes på kalas. Nästa helg blir det Skåne. Helgen efter det firar vi Natta. Helgen efter det ska jag och Magnus få en egen helg i Malmö. Det är såååå efterlängtat.
Dagen innan vardagen rullade igång
Så här såg det ut sista lediga söndagen. Vi var ganska nöjda med att ha varit lediga och längtade efter vardag. Agnes var förväntansfull inför skolstarten och Emil hade i och för sig kunnat fortsätta sin vänskap med surfplattan i några veckor till om han fick bestämma. Nu har vi infört surfplattaförbud vardagar och helt plötsligt är LEGO intressant igen.
Igår fick Agnes sina första läxor och hon var helt överlycklig. Hon hade en lång utläggning om att hon ville ta med en kompis hem så de kunde liksom göra läxorna tillsammans och sedan hoppa på studsmattan....eller så gör hon läxorna i lugn och ro med sina föräldrar :)
Älskade familj
Den här sommaren har jag gått runt och varit tacksam. Vanligtvis är det inget som jag brukar göra. Ofta behöver vi människor bli drabbade av något för att uppskatta känslan av inte vara drabbad av något. De senaste åren har det varit en hel del ledsamheter som mormor, skilsmässa, konstigt testamente m m. Den här sommaren var det inget, trodde jag, och var ofta tacksam över att vi har det bra. Alla är friska. När andra har klagat på vädret har jag känt att jo, men är det bara vädret att oroa sig för så har vi det väldigt bra. Att slippa den här obehagliga känslan i maggropen. Sedan kommer det då helt plötsligt. Beskedet om att cancerna har drabbat någon nära. Ångesten. Oron. Sorgen. Frågorna. Sömnlösheten. Tårarna. Om ett år ska jag uppskatta känslan av att alla mår bra igen. Det bara är så. För om ett år ska vi alla må bra igen.
Sliden
När Emil fyllde år fick han bl a en slide av Moppan med familj. Vår tomt sluttar lite och äntligen har vi kommit på fördelen med det. Helt perfekt när barnen ska kasta sig nerför vattenkanan. De tar sats inne i uterummet och kanar sedan ner till hajens gap.
Fredag. Det är den här dagen som gör att jag älskar vardagar så mycket. Känslan av att vara helt slut efter en veckas jobb och ändå så nöjd för att man har en hel helg med familjen.
Agnes har börjat första klass och det går jättebra. Det är samma barn som i förskoleklassen men en ny fröken. Agnes gillar inte riktigt att de sitter vid skolbänkar vilket jag tror på att hon gillade att sitta många tillsamman som de gjorde i förskoleklassen för då har man mer koll på vad alla andra gör.... Igår när hon kom hem så var hon så glad. De hade haft rytmik och hon började genast sjunga en lång sång. Dagen innan hade de gympa och nästa vecka är det bad. Varje gång jag kommer ihåg gympapåsen/badpåsen är en seger. Frukten är också en utmaning men fördelen med att ha förvirrade föräldrar är att det blir självständiga barn. Agnes kommer ofta själv ihåg både frukt och gympapåse. Det kommer bli jobbigare för Emil som är lika förvirrad som sina föräldrar....
Denningarums gård
Den 28 juni var vi på Denningarums gård och käkade lunch och matade djuren. Det var mormor, morfar, vi och Dannes familj. Emil älskar djur och tröttnade inte på att mata dem. Där fanns kaniner, grisar, lamadjur, strutsar m m. Man kunde köpa små påsar med mat till djuren och sedan gå och mata dem. Vi käkade lunch och glass och hade en riktigt mysig utflyktsdag. Dit åker vi gärna igen!
Frukost på Göka
Den 13 juni trodde vi att det skulle bli ännu en solig sommar men så fel vi hade. Det var i alla fall mysigt att sitta där nere och käka frukost och ha hela badplatsen för oss själva (eller vi delade den med ankorna). Det blev till slut en hel del bad för våra barn ändå men det tog tid för värmen att hitta fram. Nästa sommar hoppas vi på fler frukostar vid badplatsen. Den bästa starten på dagen.
Fyllerydsstugan
Den 6 juni var familjen Pelz och firade Bengt som fyllt 75 år. Vi träffades på förmiddagen och hade två härliga dagar. Det var luftmadrasser, husvagn, promenader, sång, lek och en massa mat.
Bengt fick en slipmaskin som han genast ville testa.
Kusinerna bus.
Agnes hängde med de stora kusinerna.
Även Lilly var med.
Jättemysig stuga med en massa gömställen för barnen.
På kvällen blev det sång och musikquiz. Carola gick hem...
Vi passade även på att fira Emil som precis fyllt fem år. Spindelmannen tårta (även om han inte gillar tårta). En riktigt rolig helg och det borde vara ett årligt evenemang...
Första skoldagen
Så här fin var hon första skoldagen. Gulliga storasyster fixade henne fin i håret och följde med henne till skolan. Det var spännande att få en ny fröken och att sitta vid riktiga skolbänkar. Oj, vad fort tiden går....
Havets dån.
Det är kväll och lugnt och stilla i Furuboda.
Barnen leker Anders och Karin har börjat med maten. Då börjar det dåna i luften och ljudet kommer från havet som ligger en kilometer bort, närmare fågelvägen.
Danne, jag, Agnes, Oliver och Tyra hoppar in i bilen och åker ner till stranden.
Japp, det är härifrån det mäktiga ljudet kommer.
Det är så roligt att försöka hålla balansen på pontonbryggan när vågorna slår in mot stranden. Vattnet är klart och kallt och inte alls roligt att få på sig. Eller förresten rätt roligt är det.
Det gungar bra och det gäller att hålla i sig.
Det funkar bra om man står mitt på bryggan med fötterna brett också.
När det är lite läskigt är det skönt att ha en Danne att hålla i.
Det är roligast att klara strapatserna själv.
Tungan rätt i mun.
Det här är väl inget?
Snart blir det blött!
Vilken härlig strand vi har.
Ser hon mig eller?
Vår busiga och glada gulletulla uppe från vattnet för en gångs skull.
Väl hemma i stugan är det dags för god mat och igelkottsafari.
"Tannalös"
För några dagar sedan så åkte den, tand nr 7. Det är viktigt det där med räkningen av tänder... Den här tanden vred hon ut och berättade uppspelt i telefonen "mamma det kom JÄTTEMYCKET blod". Sedan frågade jag om tanden var stor och då hittade hon inte tanden och frågade Emil om han hade tagit den...eh, som om han någonsin skulle röra hennes tänder. Han tycker allt med blod är skitäckligt.
För några veckor sedan drog Agnes ut en tand hos tandläkaren och fick en fin lite ask att lägga den i. Den låg där och väntade och väntade på tandfen och vi glömde och glömde. Varje morgon kom Agnes ut besviken över att tandfen inte varit där och varje morgon fick jag dåligt samvete. Till slut sa jag att tandfen nog hade gått på semester för de flesta jag känner har semester nu och Agnes köpte det. Nu när hon då tappade sin tand nr 7 så la hon den fint på skrivbordet och berättade vid nattningen att hon hoppades på en peng från tandfen. Dagen efter var jag inne och skulle pussa henne hejdå innan jag stack till jobbet och såg den lilla tanden, rusade till plånboken och drog upp en 20:a (hon brukar få en tia) och la vid tanden. Sedan pussade jag henne och då vaknade hon. Agnes for upp och tittade om tandfen varit där och hoppsan det hade hon visst. Skitglad Agnes hittad en tjuga istället för den traditionella tian utropade:
- Mamma, tandfen har varit här och hon har lämnat en TJUGA!!! Hon hade nog dåligt samvete....
- Mmmm...så kan det vara.
En kväll i Diö
Det har varit mycket familjen senaste tiden och det är vi glada för. Allra gladast är nog Emil och Jonathan. I lördags var vi hemma hos Andreas och Thanh och träffade Magnus kusin med familj från Märsta och Vännäs. Jättekul att äntlige få träffas. Daniel hade en flicka som hette Agnes och var lika gammal som vår Agnes. Jättespännande! Första gången Agnes träffar en annan Agnes.
Farmor Iris.
Ove.
Magnus kusin Anita (som jag nästan kände innan eftersom vi varit vänner på FB eller det kändes så i alla fall)
Katarina
Farfar Bengt
Daniel
Amanda
Thanh (som är en gudinna i köket!)
Grillmästaren Andreas
Igår kom svärföräldrarna och Diöfamiljen hem till oss. Emil och Jonathan härjade igen :) Magnus grillade och jag drack vin med Iris och Thanh. Kändes lyxigt. Iris och Bengt sov över. Magnus jobbade natt. Emil bröt ihop när Magnus skulle jobba. Jag har aldrig sett honom så ledsen för att pappa ska åka. Han var nog lite trött men hemskt var det. Han låg i våra sängar och grät paaaapppa, paaapppa. Lille lurv. Där har jag lite att jobba med på semestern. Han behöver min tid från morgon till kväll och det ska han få. I helgen ska vi träffa Diöfolket igen. Då blir det Kreativum eller Barnens gård. Skönt med familj. Enkelt och okomplicerat. Tacksam.
Det gäller att passa på mellan skurarna!
Agnes gör ett traditionellt bakåtdyk.
Emil är skadad och visar storasyster.
På Linneryds badplats hade hon kvar sin ena framtand. Efter hon hade ätit gnageben ( fläskkotlett ) idag drog hon ut den. Nu är hon en tandlös gumma.
Det går att campa alldeles nere vid vattnet. Det måste vara en av världens mysigaste campingplatser.
En stor familj hade hyrt denna stugan. Frågan är var går man in?
Den lille lurven ligger som vanligt invirad i handuken efter badet medans Agnes pysslar sig torr.
Och Busar sig torr.
Det var nästan solen värmde.
Tid tillsammans
Tid. Så litet ord, så viktigt och så laddat. Spenderar jag tillräckligt med tid med barnen? Om jag frågar dem så vill de nog alltid ha mig hemma men samtidigt vill de ha surfplattor, telefoner, gå på bio och åka på semester. Ekvationen går inte ihop. Våra barn har ändå hyfsat schema eftersom Magnus hämtar dem senast tre men visst blir man avundsjuk på alla som har släkten som hämtar vid lunch en dag/vecka. Det hade inte gett mig mer tid med barnen men det hade lättat lite på dåliga samvetet. Snart är barnen så stora så de går hem själva. Det vill jag ju inte. De kan vara små alltid...
Igår lekte Agnes med en kompis så jag fick mycket tid med Emil. Vi cyklade till affären och han dog nästan av hunger innan vi kom hem. Han är alltid hungrig förutom när vi ber honom äta upp allt på tallriken.
På eftermiddagen gick vi ner till Gökaskratt. Jag köpte två drickor och vi satte oss längst ute på bryggan och bara njöt. Känslan av att ha tid tillsammans... När vi gick tillbaka på bryggan så smög sig hans lilla hand in i min stora hand och jag kunde inte låta bli att säga
- Emil, det här är livet. Att få gå här med dig idag är livet.
Han förstod ingenting....
Lite bilder från vår Skånetur
Emil grät och grät och skakade av rädsla men till slut fick Jävlajenny klippa lite i hans hår precis vid öronen. Det bättrade på "frisyren" lite men även övrigt hår behöver klippas. Han är så rädd, vår Emil. Nu ska han ha långt hår och tror att då slipper man saxen men nähädu.
I stugan var det så varmt så varmt så även katterna behövde svalkas. Det hjälpte gärna Emil till med.
Och i vattnet så var det kallt så kallt. Första kvällen när vi kom ner så badade barnen och Danne och det var ca 12 grader i vattnet. Några dagar senare badade jag också och då var det nog 17 grader i vattnet. Då simmade Agnes.... Havet. Inget är vackrare än havet men det är fasiken så mycket varmare i vår bruna sjö.
Längtan efter barnen är olidlig. Det har varit långa dagar på jobbet och en kväll var jag på AW och igår var de inte hemma förrän sent. Nu vill jag bara få tid med barnen. Se dem. Ekorrhjulet snurrar vidare.
För några veckor sedan så jobbade Magnus och Emil fick pappalängtan.
- Jag längtar efter pappa.
- Jag vet. Han längtar efter dig med. Jag kan ju natta dig.
- Jag älskar pappa mest.
Aj.
Agnes fick stora ögon!
- Men Emil. Det är helt ok att älska pappa mest och längta men man säger inte så. Då blir jag ju ledsen.
Tystnad.
- Jag älskar bara pappa pyttelite mer, mamma!
Jo, nu kändes det ju bättre......
Sedan kom storasyster Agnes in i bilden och skulle släta över det hela.
- Men mamma, du förstår väl att han säger så för att det ALLTID är pappa som är hemma med oss och alltid pappa som hämtar oss och lämnar oss och gör frukost och mat och så. Det är bara därför han känner så.
Tack Agnes...tack...bara vrid om kniven :)
Det är dags för den här mamman att jobba mindre!
