agnesochemil

 

För några dagar sedan så åkte den, tand nr 7. Det är viktigt det där med räkningen av tänder... Den här tanden vred hon ut och berättade uppspelt i telefonen "mamma det kom JÄTTEMYCKET blod". Sedan frågade jag om tanden var stor och då hittade hon inte tanden och frågade Emil om han hade tagit den...eh, som om han någonsin skulle röra hennes tänder. Han tycker allt med blod är skitäckligt.

 

För några veckor sedan drog Agnes ut en tand hos tandläkaren och fick en fin lite ask att lägga den i. Den låg där och väntade och väntade på tandfen och vi glömde och glömde. Varje morgon kom Agnes ut besviken över att tandfen inte varit där och varje morgon fick jag dåligt samvete. Till slut sa jag att tandfen nog hade gått på semester för de flesta jag känner har semester nu och Agnes köpte det. Nu när hon då tappade sin tand nr 7 så la hon den fint på skrivbordet och berättade vid nattningen att hon hoppades på en peng från tandfen. Dagen efter var jag inne och skulle pussa henne hejdå innan jag stack till jobbet och såg den lilla tanden, rusade till plånboken och drog upp en 20:a (hon brukar få en tia) och la vid tanden. Sedan pussade jag henne och då vaknade hon. Agnes for upp och tittade om tandfen varit där och hoppsan det hade hon visst. Skitglad Agnes hittad en tjuga istället för den traditionella tian utropade:

- Mamma, tandfen har varit här och hon har lämnat en TJUGA!!! Hon hade nog dåligt samvete....

- Mmmm...så kan det vara.