agnesochemil

 

Oj, vad det snurrar på nu. Jobb, familj, hem. Nu har vi i alla fall två bilar och det underlättar en hel del. Barnen har ju helt plötsligt en hel del aktiviteter. Emil har Mulle på söndagar och gympa på måndagar, Agnes (och jag) har fotboll på tisdagar, gympa på onsdagar och kören på torsdagar (fast där blir vi inte så mycket inblandade eftersom kyrkan hämtar och lämnar barnen på fritids). Igår var jag och Emil på gympa. Vi föräldrar får lov att lämna barnen där men jag tycker det är mysigt att vara kvar och jag ser att Emil uppskattar det. Allt fokus på Emil börjar ge resultat. Han har blivit väldigt kramig och pussig mot mig men vill fortfarande att pappa ska natta honom :)

 

I fredags åkte vi ner till Skåne. Där blev det middag hos mamma och Anders på fredagen. Lillebror med familj kom också dit. Nu är vi helt plötsligt väldigt många när vi träffas. Roligt och barnen älskar det! På lördagen bar det av mot Ystad för vårt årliga möte, d v s släktträff. Åttonde gången som vi träffades. Jag är så tacksam för att min moster Bibbi och Kent fixar detta år efter år. Jag älskar min bullriga släkt. På söndagen blev det lunch i stugan med min kusin Patrik och hans pappa Lars innan det bar av mot Småland igen. 

 

I lördags blev Emil toksnorig och vi tvingade till slut i honom en allergitablett. Nu måste vi kolla upp om han är allergisk för nu har han reagerat i stugan de sista gånger vi har varit där. 

 

Nästa helg ska vi fira Natta på lördag och sedan blir det ett litet barnkalas för Emil. Hans första kompiskalas!

 

Igår var Magnus med barnen hos tandläkaren. Agnes hade två hål! Hoppas att hon inte har ärvt mina dåliga tänder. Emil öppnade munnen. Framsteg!

 

Vilket lidande det är i vår värld nu. De flesta jag känner sluter upp och skänker pengar, samlar in kläder osv. Sedan finns det alltid en liten del människor som måste fokusera på sig själva.

"Pengarna når ändå inte fram" Nja, det finns ju en hel del olika organisationer och någon måste du väl tro på?

"Våra gamla då" Min mormor hade det jättebra. Förr i tiden tog barnen hand om sina gamla och inte samhället. Tiderna förändras. Jag tror att många gamla har det ganska bra. De har förhoppningsvis en massa barn och barnbarn som besöker dem och hjälper dem.....

"Våra barn får det bara sämre och sämre på dagis och i skolan" Deras föräldrar kräver så mycket uppmärksamhet av personalen så de hinner knappt jobba. Vi har ju nästan alla en möjlighet att jobba lite mindre och vara mer med våra barn om vi är beredda att sänka vår levnadsstandard lite. Eller så står det var och en fritt att engagera sig politiskt. 

"Staten ska införa skatteavdrag vid bidragsgivande för att jag ska ge" Jaha, så det viktigaste för dig för att du ska hjälpa andra människor är att det lönar sig för dig. 

 

Jag betalar 27 % i skatt. Är det inte helt sjukt? Höj min och alla andras skatt och sätt in pengar och resurser där det behövs. Det gick knappt att få en restresa i sommar eftersom det var dåligt väder. Det har svenskarna pengar till men att sedan ha mage att gnälla över hur dåligt allt är....nja, det blir inte trovärdigt. Vi har alla ansvar för vårt samhälle och vi har alla möjligheter att engagera oss i skola, politik, äldreomsorg, biståndsorganisationer, stödfamiljer, övervakare osv. Men som sagt, medmänskligheten i vårt avlånga land är ändå underbar och det är få människor som inte har det i sig. Tja, de skulle inte ens ge bröd till barnet utanför sin dörr om det inte kunde gynna dem på något vis och absolut inte om det inte var en blond unge som pratade svenska.