Dan före dan före doppardagen
Oj vad tiden går fort! Det här var några år sedan. Emil är drygt ett halvår på bilden och Agnes drygt två år. En intensiv tid med två blöjbarn men det lugnade ner sig så småningom.
I lördags var vi hos farmor och farfar och byggde på bilringarna och hade en trevlig heldag. Andreas, Jonathan och Thanh kom dit på kvällen och vi hade en härlig dag. Vad mysigt det är att träffa släkten och jag tycker det är synd att vi inte bor närmre min eller Magnus familj.
Igår unnade jag och Magnus oss en gemensam morgonpromenad och det var riktigt skönt.
I morse låg jag och Emil och busade i sängen och helt plötsligt så sa han "äh, håll struten" och log. Jag fick kämpa för att inte börja skratta. Om han nu ska svära så kan han ju börja med att lära sig vad det heter :) Det är ett problem här hemma för tillfället. Barnen är riktigt otrevliga och fula i munnen, både mot oss och mot varandra. Jobbigt.
Även Emil gick lucia
På Emils dagis så hade de luciatåg utomhus. Emil var tomte och Magnus hittade en lykta här hemma som han fick ta med sig. Var han stolt, eller?
När vi kom dit så bjöd Maggan på glögg och pepparkakor.
Efter luciatåget så fikade vi inomhus.
Vilket luciatåg. Det lät förskräckligt när de sjöng för ena sidan började tidigare än andra sidan men söta var de :)
Han är klippt!!!
Igår gjorde Magnus ett nytt försök och åkte in till Växjö. Den här gången lät Emil sig klippas. Det kan i och för sig bero på att Emil redan låg på shit-list. Igår hade Emil nämligen spottat på en av fröknarna, Abdullai, och han hade fått skäll av fröknarna. Bra! Emil skämdes igår kväll och hans förklaring var att han och en kompis lekte Ben10 och förvandlades till Sländan (kan flyga och sprutar iväg en klippig substans). Igår när jag tjatat och pratat om det sa han till slut "mamma, jag tycker inte vi pratar mer om det..." Suck.Sommarbild från Ystad
Hur häftigt var det inte att dricka vatten från en minifontän?
Hur coolt är det inte att vi alla i Sverige har tillgång till rent vatten?
Älskade barn. Jag ber om ursäkt för alla vuxna människor i Sverige som röstar på ett hemskt parti som heter Sverigedemokraterna. Om vi har tur så finns de inte när ni blir stora men jag är rädd för att det inte kommer vara så. Om trenden fortsätter så kommer de bara att öka. Jag lovar er att varken jag eller pappa någonsin kommer rösta på dessa vidriga människor eller stå tysta när de pratar om vi och dem (invandrare, homosexuella, svenskar som inte är svenska nog enligt deras standard osv). Våld är aldrig ett alternativ. Hat leder ingenstans. Dessa människor är inga bra förebilder och det finns alltför många likheter mellan deras språkbruk och nazisternas på 20-talet. Med vår bakgrund så är vi antagligen inte välkomna i det Sverige de vill ha. Dessa människor kommer dela Sverige och jag hoppas för er skull att det inte kommer leda till alltför mycket ondska för er eller någon annan i framtiden.
Det här med klippning
Igår åkte Magnus in till Växjö med Emil. Det var dags för klippning. Hans hår hänger ner i ögonen. När det var Emils tur hos frisören så bröt han ihop totalt. Illskrek och slängde med huvudet så Magnus fick åka hem igen. Vad trött jag blir. Detta är en typiskt Emil grej. Helt plötsligt blir han jätterädd för något och då finns det inga mutor och inga hot som kan få honom att ändra sig. Men söt är han. Även om hans hår är alldeles rufsigt.
Magnus jobbade i natt och jag hade både Agnes och Emil i sängen. Emil ligger där varje natt men Agnes passade på att komma in nu när hon visste att där fanns plats. Det blev lite bråk om vem som skulle ligga i mitten men det löste sig till slut. I morse sa Emil:
- Mamma, när man är sex år så ska man verkligen inte sova i sin mammas och pappas säng..
- Jo, det får man göra om man vill.
- Nähä...inte när man är sex år.
Suck...han var inte nöjd med att dela min och Magnus säng med Agnes. Vi får väl se när han är sex år...
Agnes var seg i morse och när jag gick in för att väcka henne så var hon jättetrött. Hon konstaterade "varför är det alltid tvärtom mamma? När jag ska gå till skolan då är jag jättetrött men när jag är ledig då är jag jättepigg och vaknar tidigt?". Ja, det kan man verkligen undra....
Snart är vi långlediga tillsammans och det ska bli såååå skönt.
Kvällspromenad
Igår kväll blev jag lite rastlös och ville ut och promenera. Vi kom på att barnen inte varit ute och det slutade med att vi gick ut allihopa i mörkret med ficklampor. Barnen älskade det. Det var verkligen kolsvart ute. Emil var lite rädd och ville absolut ha på sig sina skidglasögon trots att det blev ännu mörkare för honom. Agnes är helt oberörd av mörkret och traskade iväg med ficklampan. Emil var rädd och höll mig i handen hela promenaden. Supermysigt!
Ernst Pelz
Min sambo slutar aldrig förvåna mig och det är bra! Under en längre tid har han haft ett projekt med kottar. Kottarna har legat på kakelugnen i några veckor för att öppna upp sig och det har kliat väldigt mycket i fingrarna. Jag tyckte inte att de riktigt var en del av övrig inredning :) Till slut var de klara (eller så var det så att jag plockade undan dem) och då skapade min sambo den här fina kransen. Han är en stjärna!
Helgen rusade på och igår hade vi farmor och farfar hemma. De hade med sig ett pepparkakshus och barnen har lovat att inte gå loss på det också. Pepparkakshuset från mormor och morfar är det tuggat på rejält. Lugn och skön söndag med trevligt sällskap. På kvällen slog jag och Magnus in 35 julklappar. Vi är ute i god tid i år. Skönt!
Luciasång
Så fint luciatåg och vad modiga Agnes och Alma var som vågade sjunga i matsalen. Pappa Jens filmade barnen och lyckades bevara filmen också (Magnus raderade alla foton och filmer från luciatåget av misstag). Nu löste det sig ändå :)
Underbart gäng och det var en trevlig kväll på skolan. Vår lilla stora tjej!
Hittade lite gamla bilder
I somras när vi var och campade så åkte vi en tur till Norge. Här står vi på bron mellan Sverige och Norge. När vi körde i Norge så sov Agnes hela resan men hon verkade inte bry sig så mycket.
Idag ska jag på julbord på lunchen med jobbet. Trevligt. I morgon är jag ledig och har bestämt att behålla båda barnen hemma. Det ska bli riktigt lugnt och skönt. Vi får se vad vi hittar på. Allting hänger oftast på om vi har bil eller inte. Kanske det blir lite julkola eller liknande. Vi får se. Åldern (snacka om att att ämnesomsättningen sjunker!) och avsaknaden av träning gör att jag numera ser ut som en gravid julgris. Jag vill bara dementera eventuella rykten...jag är inte gravid :)
Så här kan det gå när man har en gosse som heter Emil i familjen och som gillar pepparkakor. I morse informerade jag honom att pepparkakshuset ska stå där ett tag till och att han inte får äta av det redan. Jag såg hur han stelnade till och tänkte nog "jag är upptäckt...".
Ett barbiehus kommer lastat
Oj vilket fint barbiehus Agnes fick i tidig julklapp av mormor och morfar. Det är 130 cm högt och de var tvungen att fälla sätena i bilen för att få hit det. Alltså, vi hade aldrig fått upp det från Skåne så därför fick hon det två veckor tidigare. Agnes fick sitta i sängen och vänta medan mormor och morfar bar in det. Det är så coolt. Huset är från 80-talet och väldigt välbevarat. Det finns en massa möbler till men hon fick bara en del nu. Mormor har sytt täcken och kuddar till både säng och barnvagn. Sedan fanns det en väldigt orange dusch med brun duschhandduk och en massa annat, t ex hårtork. Hon leker med barbiehuset varje dag och i söndagskväll julpyntade hon även lite i huset. Överlycklig tjej.
Hon var inte riktigt lika glad när jag drog fram hennes helt oanvända jättefina Didrikson overall. Den var svart och hon var helt förstörd för ALLA tjejer har rosa eller lila och inga har overall utan de har jacka och byxor. En dag när Magnus hämtade henne på fritids så var de ute och då hade hon tagit på sig overallen och en jacka utan på overallen för att ingen skulle se att hon hade overall. Unge. Jag tyckte synd om henne så jag beställde faktiskt en jacka i rosa och lila med ett par lila skidbyxor till på Tradera. Begagnat är bra. Sedan håller jag tummarna för att Emil inte har samma bekymmer när det blir dags för honom att hoppa i den svarta overallen.
Emil tog på sig en pälsmössa i morse och jag frågade om den inte var lite för varm. Nej, svarade han och frågade om jag kunde hjälpa honom och knyta. Så stoda han där i den fina pälsmössan (jag undrar om det inte är den som Sussie köpte till Agnes för några år sedan) och helt ärligt...han var så söt så jag nästan dog. Leende och nöjd i en pälsmössa trots att det var +3 grader ute...
Lucia i kyrkan
I söndags var vi i kyrkan och tittade på luciatåget. Vår stora tjej var med och vad stolt man blir. Förskoleklassen hade en hel del bekymmer med sitt glitter men de var ju för söta.
Mormor och morfar var också där och tittade på när Agnes lussade. På förmiddagen var de med henne på innebandyträning i 1,5 h. Hon hade gjort ett mål och var sjukt stolt. Agnes älskar när släkten är här och vill gärna att både farmor och farfar eller mormor och morfar ska hämta henne på fritids någon dag. Hon är väldigt avundsjuk på alla kompisar som blir hämtade av mormor/morfar/farmor/farfar.
Nästa termin tänkte jag vara med henne i klassen en dag. Det händer så himla mycket och hon har mycket funderingar. Det är vääääldigt intressant i matsalen tydligen för det är där som allt händer och det är då de äldre killarna är på plats :)
På fredag är det disco för bl a F-klassen i Folkets hus. Jag har inte riktigt bestämt mig än. Ska hon redan gå på disco? Lilla humplan.
Mycket kyrkan nu...
Det kommer bilder på Agnes och hennes kompisar när de sjöng julsånger i kyrkan men jag tänkte att jag börjar med att lägga in en bild på Emil från kyrkan. Han tyckte att det var jääätteroligt :) Fast när de kom intågandes så viskade han "vad vackert det är". Agnes var lite bekymrad över varför de stora tjejerna fick ha riktiga ljus och inte hon. Alla var jätteduktiga men det var mycket spring till sångfröken för glittret kliade, någon blev ledsen osv.
I lördags bakade jag och barnen lite. Det blev lussebullar och pepparkakor så nu anser jag mig färdig med julstöket. Jag har varken ork eller lust att göra en massa extra i år.
Vi hann även med lite pussel och pyssel i lördags. Emil börjar bli riktigt duktig på det där nu och han gjorde en massa saker till mormor och morfar men han glömde ge det till dem i söndags.
Jag och Emil byggde värsta duplohuset med TV, soffa, matskål till hunden och garage. Duplo används fortfarande här hemma av både Agnes och Emil men smålegot är också roligt.
Glada Agnes
Den här spillevinkan har fullt upp i helgen. Jag tänkte att vi skulle baka pepparkakor i morgon. Kanske lussebullar också. På söndag har hon både Mulle, innebandy och lucia i kyrkan. Mormor och morfar kommer upp (för vem kan motstå ett samtal från henne "mormor, kaaaan inte ni komma och titta på mig i kyrkan") och de har med sig en för tidig julklapp till Agnes. De har köpt ett Barbiehus från 80-talet och det är så coolt. Huset är 130 cm högt så det går inte in i bilen utan att fälla sätena så vi hade aldrig fått hem det. Därför får hon huset redan på söndag och sedan får hon möblerna i julklapp. Emil kommer nog få ett bryt. Fast han kommer att få ett svärd i kompensation :) Mormor och morfar skämmer bort dem.
Jag älskar mitt jobb men just nu längtar jag efter att få vara ledig med min familj. I tre veckor ska vi få tid tillsammans och sedan jobbar jag två månader för att därefter vara ledig i fyra veckor. Ljuvligt.
Igår morse kom Agnes och satte sig i mitt knä och bara kramades. Det är så mysigt och sällsynt när det gäller henne. Hon är alltid på fullt språng, alltid på väg mot något. Älskade Agnes.
Och så kom kylan.
Jag älskar hösten och vintern men visst är sommaren enklare när inte hallen är överfull med jackor, overaller, mössor, vantar, stövlar och skor.
Vardagen rusar på. Det här året blir det inte mycket extra gjort utan det blir bara pepparkakor och lussebullar. Jag jobbar heltid vilket innebär att jag är borta drygt 50-55 h/vecka. När vi har varit i Thailand ska jag åter gå ner i tid. Det är skitjobbigt att missa allt med barnen. Magnus gör ett kanonjobb hemma men jag vill också vara med....
Igår när jag nattade Emil i våra sängar så låg vi och pratade. Jag kände en sådan oerhörd tacksamhet över att jag har en fin familj och att alla friska. Vårt största problem igår var vad vi skulle ha för mat ikväll och inte hur vi skulle få råd till mat. Min son ligger i bara kalsongerna i ett varmt hus och är skyddad från krig och elände. Vi har våra släktingar nära och barnen behöver aldrig frysa, vara hungriga eller oroade för något som inte vi kan skydda dem mot. Alla har inte det så. Kärleken till sina barn är samma oavsett ursprung och hudfärg. Jag sänker gärna min levnadsstandard om det innebär att fler familjer kan få uppleva detta och jag förstår verkligen inte hur man som människa kan säga nej och inte dela med sig bara för att man själv har haft turen att födas i rätt del av världen.
Vackraste Emil låg och tittade på mig och vi låg tysta för att försöka somna. Sedan sträckte han ut sin lilla, lilla hand och la den på min kind och viskade "jag älskar dig". Kan man bli lyckligare?
