agnesochemil

Igår var barnen i simhallen med Magnus. De älskar simhallen! Jag var på föräldramöte på Emils dagis. Jag tycker att personalen är duktig och att de har ett inte helt enkelt jobb. 12-13 blivande fyraåringar, tråkiga lokaler, inga pengar till att köpa nya leksaker, personalomsättning, krävande föräldrar osv. Det kändes som om personalen nästan bad om ursäkt för att de ville ha tydliga regler (vissa aktiviteter vissa dagar, inte bråka och slåss, inte säga "jag är inte din kompis", plocka undan glas och tallrik efter maten, tvätta händer före och efter maten, säga tack för maten). Är inte detta helt vanligt hyfs? Det är väl klart att det ska finnas regler! Barn mår bra av regler och ibland blir det inte rättvist och barn (föräldrar?) känner sig kränkta. Jag säger som jag säger till mina barn...livet är inte alltid rättvist. Jag tycker det är märkligt att barnen får lämna bordet när de har ätit upp maten. Gör man verkligen så? Vi vuxna gör ju inte så men våra barn ska bara få rusa iväg....sedan förstår jag ju också att man måste välja sina strider.

 

Agnes var taskig till en kompis på dagis. Kompisen satte sig bredvid henne och Agnes flyttade sig och satte sig bredvid andra kompisar. En fröken såg det och tog tag i det bums. Agnes fick sätta sig ensam på en stol medan kompisen fick sätta sig på en stol vid de andra kompisarna. Skitbra! Nu var detta ett tag sedan och det är inte personalen som berättat det utan Agnes själv...hon skämdes. Jag tycker det är bra att personalen inte berättade det för oss. Vi kan inte alltid kräva att personalen ska informera oss om allt som händer på dagis. Om man känner så....då kanske man ska vara hemma med sina barn istället för att lämna dem på dagis. Jag tycker att vi föräldrar ibland har helt orimliga krav på dagispersonalen.  

 

Helt naturligt att peta upp gurkbitar i näsan, eller?

 

Igår när jag läste saga för barnen så knackade det på dörren. Där stod en mamma och lämnade en kalasinbjudan till Agnes. På lördag är det kalas i pulkabacken vid Strömbergshyttan. Vilken rolig grej. Agnes blev jätteglad. Fem minuter senare skickade jag barnen i säng och när jag skulle pussa Emil godnatt så bröt han ihop. Han var så ledsen och helt otröstlig. Emil ville också gå på kalas! Stackars. Vi pratade och jag berättade att när han ska på kalas så blir det utan mamma och pappa. Det ville han inte. Sedan fortsatte han gråta och berätta om en pojke som knuffat honom på dagis och att han försökte berätta för en annan pojke men han lyssnade inte. Däremot så pussade den andre pojken honom. Det var väl ett gulligt sätt att trösta! Emil försökte berätta om en annan händelse och jag förstod inget men han avrundade med att:

- Mamma, jag ä i all fall duktig på att pjata. Nu sovej vi.

Visst är han duktig på att pjata (prata). Älskade unge.

 

Idag ska barnen till simhallen med pappa och jag har redan ont i magen. Jag är hysteriskt rädd för att barnen ska drunkna. Jättejobbigt.

 

Hösten är otroligt vacker. Jag älskar hösten. Fast egentligen gillar jag nog alla årstider. Jobbiga med vintern är blåsten och kylan när det inte finns någon snö. Nu har vi äntligen fått lite snö och då känns det genast bättre. Jag behöver nog en tjejresa någonstans....snart.

 

Så här uppfattar Agnes sig själv. Långt brunt hår och en rosa klänning. Bredvid henne står en blå hund med rosa öron, rosetter och en rosa svans. Jag undrar om det var Lilly som var inspirationskällan?

 

Idag slutar jag tidigt och ska hämta barnen redan vid ett-tiden. Lyx! En hel eftermiddag med mina barn. Det stora problemet blir att få hem Agnes från dagis så tidigt. Hon vill hellre hänga med kompisarna.

 

Inte dåligt.

 

 

 

Ikväll fick barnen bestämma kvällsmat och det blev potatisbullar! När jag hade varit och handlat så hade jag en del plock att fixa och jag frågade barnen om de trodde att de kunde göra kvällsmat. Agnes trodde inte sina öron men blev sjukt stolt! Hon stekte potatisbullar och längtade till dagis så hon kunde berätta för dem att hon själv gjort kvällsmat. De åt vars FEM potatisbullar. Aptiten är det inget fel på. 

 

 

 

Jag vet vad som är viktigast i mitt liv. De här två.

Ändå så är det så svårt att prioritera just de här två. Hur kunde det bli så här? Agnes slutar på dagis snart. Stora tjejen. Jag har alltså nu ca 100 föräldradagar att ta ut, 70 semesterdagar, 45 h på flexen men när ska jag ta ut dessa? Jag vill vara med barnen och är ledig varannan fredag men ska jag sluta tidigare och komma hem halv fem i stället för halv sex när Magnus ändå är hemma? Helt plötsligt blir jag sjuk eller så blir det VAB eller så blir det röda dagar och då längtar jag efter att jobba. Jag är bara så rädd att jag ska ångra mig. Varför jobbade jag inte mindre och var mer med mina hjärtan? Jag vet ju att om jag är hemma mer så mår hela familjen bättre och stressar mindre på helgerna. Men, ska jag vara hemma för att städa, tvätta, laga mat och plocka? Jag har ju så svårt att låta bli allt det där om jag är hemma.

 

Mina mål för 2014 är att jag ska få alla i familjen att stänga sina telefoner och datorer mer. Vi ska umgås mer och jag ska jobba mindre. Jag ska bli bättre på att ta ledigt från jobbet.

 

 

Nu längtar jag till sommaren. Det här vädret klarar vi oss utan!!! Det får gärna vara kallt men då vill jag glädjas åt snön som vi inte har haft så mycket av. Barnen älskar snön och jag fick en teckning av Agnes som visade bryggan med mig, Magnus och Natta på och sedan badade hon och Emil i sjön. En stor sol på himlen och vattnet var vackert blått.

 

På bilderna är vi i skogen och barnen trycker i sig blåbär. Emil är lite höjdrädd men klättrade upp på en stor sten....och fick panik.

 

Igår när Magnus skulle hämta Agnes på dagis så ville hon ta med sig en kompis hem, Alma. Det fick hon. Då visade det sig att det bara fanns en tjej kvar på dagis så då ville Agnes ta hem henne också "för annars blir det synd om henne". Kloka lilla fina unga. Klart att hon också fick följa med och dagis hade extra bilbarnstol att låna ut. Vilket bra dagis! Barnen hade lekt mamma, pappa, barn och fikat på Agnes rum. Emil sprang runt och pangade på tjejerna.

 

I veckan fick jag ett mail från Agnes dagis. De hade hittat lite radioapparater som inte fungerade och lät barnen banka sönder dem viket de tyckte var JÄTTEKUL! Sedan fick barnen i uppdrag att bygga en robot av grejerna. I alla fall så ville personalen bara meddela att det var ok för barnen att ta med hörselskydd till dagis om de ville det eftersom vissa barn tyckte att det bankades väldigt högt. Agnes tog med sig hörselskydd idag. Det är spännande på dagis och personalen lär barnen väldigt mycket. Jag gillar när de låter barnen vara kreativa och inte styr upp leken allt för mycket.

 

Fantasi gör livet så mycket roligare.....

 

 

Emil var sååå rädd för Ebba nyårsafton men efter ett tag så sa han bara:

-Nu ska jag göra en sak.

Sedan hoppade han ner från sin stol gick bort och klappade Ebba. Han var hysterisk 10 minuter tidigare...

Agnes dyrkade Ebba och lekte med henne i två hela dagar. När Agnes somnade i soffan så gick Ebba upp och la sig bredvid Agnes. Sötnosar.

 

Igår satte Agnes sig i mitt knä och berättade att hon var sär (kär). Jag har vetat ganska länge att hon varit kär i Simon men nu hade hon frågat Edvin om han var kär i henne och det var han så nu var hon lite bekymrad.

- Mamma, vad tycker du, ska han vara busig eller stark?

- Eh....jag vet inte. Han ska väl vara snäll?

- Jaaa men en av dem är lite busig (och så fnissade hon) och en är stark.

Magnus flikade in:

- Jag tycker nog att du väntar tills du hittar någon som är både busig och stark. Och snäll!

 

En dag berättade hon att när var och lekte hemma hos Simon så pussade hon honom på kinden när hon skulle gå hem. Det hade hon berättat för killarna på dagis. Why? Fem år.

 

Mycket funderingar nu och killarna på dagis är väldigt, väldigt spännande. Fem år....

 

 

 

Igår hade vi en pyjamasdag. Barnen badade i badkaret vid femtiden och då åkte nattkläderna av men sedan fick de på sig rena nattkläder igen. En riktig slappedag.

 

 

Till slut somnade han i min säng. Det lilla dockansiketet kan jag inte titta mig mätt på. 

 

Idag ska de här två träffas och leka hemma hos Alma. De har tydligen en cirkus att planera. Alma ska gå på lina och Agnes ska vara clown. Sist de lekte här hemma så var det allvarlig planering och det skrevs bl a lappar om cirkusen. 

 

Igår kom de hem allihopa. De stora barnen. Magnus och de små barnen (de sov hos farmor och farfar). Ordningen är återställd. Jag och Magnus ägnade kvällen åt att sätta ihop en IKEA-garderob. Jag köpte först en garderob på Jysk till Agnes rum. Köp aldrig något från Jysk. Skitgarderob. Allting gick sönder efter ett tag. Nu har hon en gigantisk ordentlig garderob och jag avslutade med att ändra om lite också så nu får hon plats med ett runt bord och lite stolar också. Det är mycket rollspelslekar för tillfället och då sitter hon gärna och fikar. 

 

Barnen var uppe till elva igår eftersom vi inte orkade lägga dem. I morse väckte jag dem vid åtta så vi får väl se om de lyckas komma in i rätt tid tills dagis kör igång igen. När jag visade Agnes rum för Emil så sa han bara:

-Skitfult.

 

Igår ritade Agnes och Emil när vi höll på med garderoben. De delade ut en massa fina teckningar och de hade mest ritat dödskallar och monster. Agnes hade skrivit "AGNESÅEMIL" och "JA ELSKA DEJ". Sötfia. 

 

Idag ska Magnus jobba. Jag? Försöka få barnen i säng och kolla på Sverige i JVM-finalen! Heja Sverige!!! Igår skrattade Natta nästan ihjäl sig när jag stod och hoppade framför TV de sista minuterna....viktiga grejer!

 

 

Sedan drog vi ner till Skåne några dagar och bilder håller fortfarande på att fixas. Det blev en heldag i Ystad med hejande på Danne när han spelade innebandy och besök hos Bibbi och Kent. Jag älskar min släkt. Jenny kom också dit och vi hade några roliga timmar tillsammans. När Danne spelade innebandy tog Anders fram tutan som användes flitigt när de hejade på honom för ca tio år sedan. Den hördes i hela hallen och Emil höll för öronen. Han gillar inte höga ljud. 

 

Agnes är så klok. När vi var i Skåne så berättade hon att det kändes som om när Emil var ledsen så tröstade vi honom och när hon var ledsen så tröstade vi inte henne. Jag skämdes och förstod vad hon menade. När Agnes är ledsen så är det oftast för att Emil t ex sparkat henne i ansiktet och då har jag skällt på honom i stället för att kanske fokusera på henne. Jag lovade bättring och har redan gullat med henne massor när hon är ledsen :) Hon är så himla duktig på att förklara hur hon känner och det uppmuntrar vi!

 

Igår bad Agnes om ursäkt för att hon tidigare (för några veckor sedan) sagt att hon ville att jag skulle dö. Det har nog legat och gnagt det där.....

 

I natt vaknade jag med halsont. Suck. Magnus tog barnen till farmor och farfar och de har varit där hela dagen. Jag har legat nerbäddad men tror nog att jag ska kurera mig med en whisky nu.