agnesochemil

 

Helt naturligt att peta upp gurkbitar i näsan, eller?

 

Igår när jag läste saga för barnen så knackade det på dörren. Där stod en mamma och lämnade en kalasinbjudan till Agnes. På lördag är det kalas i pulkabacken vid Strömbergshyttan. Vilken rolig grej. Agnes blev jätteglad. Fem minuter senare skickade jag barnen i säng och när jag skulle pussa Emil godnatt så bröt han ihop. Han var så ledsen och helt otröstlig. Emil ville också gå på kalas! Stackars. Vi pratade och jag berättade att när han ska på kalas så blir det utan mamma och pappa. Det ville han inte. Sedan fortsatte han gråta och berätta om en pojke som knuffat honom på dagis och att han försökte berätta för en annan pojke men han lyssnade inte. Däremot så pussade den andre pojken honom. Det var väl ett gulligt sätt att trösta! Emil försökte berätta om en annan händelse och jag förstod inget men han avrundade med att:

- Mamma, jag ä i all fall duktig på att pjata. Nu sovej vi.

Visst är han duktig på att pjata (prata). Älskade unge.

 

Idag ska barnen till simhallen med pappa och jag har redan ont i magen. Jag är hysteriskt rädd för att barnen ska drunkna. Jättejobbigt.