agnesochemil

Nyss hemkommen efter föräldramöte på Emils dagis. Alltid lika trevligt. Imponeras av personalen och deras detaljrika berättelser om våra barn. Vi delades in i tre grupper och skulle diskutera olika frågor. Sista punkten hette "övrigt". Alla tre grupperna hade skrivit om hur bra dagiset och framför allt personalen är. Hoppas att de inser hur "duktiga" de är och att det känns som om de alltid gör det där lilla extra som inte förväntas. Personalen berättade om deras dagar med hinderbanor, flanosagor, bakning, tema, samlingar osv. Jag längtar tills Emil kan börja prata lite så vi kan prata om hans dagisdag. Barnen sov när jag kom hem. Jag var precis inne och tittade på Emil. Såg så skönt och avslappnat ut så jag önskar att jag kunde hoppa ner i spjälsängen och bara gosa in mig.

I eftermiddags blev det en tur till Kosta outlet. Tänker alltid på min kompis Sofia när jag är där för det var där vi varit när jag berättade att jag var gravid med Agnes. Idag när vi kom dit så hade de barnaktiviteter och bl a en massa cyklar som de kunde låna. Agnes älskade det och Emil var inte sen att hänga på. De ville inte gå i affärer sedan så det slutade med att vi åt glass och körde hem. Den här helgen försvann snabbt. Nu sitter Agnes nyduschad och tittar på Bolibompa. Emil tittar på brandbilen på datorn. I morgon blir det dagis. Inga prickar på Emil än och Agnes prickar är intorkade. Dagiskläderna är framlagda. För en gångs skull blev hon nöjd!

Vissa dagar undrar jag hur vi tänkte när vi valde att skaffa barnen med endast ett år och sju månader mellan dem och andra dagar så känns det bara helt rätt. De börjar ha mer och mer glädje av varandra och det är helt underbart att se. Agnes blir överlycklig när hon hör att Emil har vaknat på morgonen och rusar in till honom. De har sina egna lekar vid matbordet, de bygger lego tillsammans, de pratar med varandra (Agnes pratar och Emil säger näää eller aaaa), de kramas, de busar i sängarna, de ritar osv. Emil försöker ofta härma Agnes när de leker och hon är väldigt fin med honom. Emil har ju inte språket riktigt än och säger oftast ifrån genom att dra Agnes i håret eller knipa henne.

I morse berättade Magnus att det blev lite för tyst...den där tystnade som alla föräldrar känner igen...då såg han Emil halvvägs uppe på köksbordet. Där stod han med båda händerna i lingonburken och slafsade i sig. Det var lingon överallt. Efter en stund speedade den lille lurven igång av allt socker! Vid frukostbordet tog jag fram en burk med min hemmagjorda vegetariska korv och vegetariska köttbitar. Han ville smaka och bara älskade det! Agnes fick smak på laxpastej och det blev hennes nya favoritpålägg. Märkliga barn. Vi har varit ute och busat i skogen idag. Barnen älskar det. Äntligen lite sol!!!

I morse utspelade sig följande samtal:

-Agnes, vad tror du morfar gör i helgen nu när mormor är i Thailand med Bibbi? Jag tror nog att han har det rätt bra ändå faktiskt.

-Mamma, jag tror att morfar har det lugnt, skönt och fint!!!

Ha, ha, ha...hon förstod inte varför jag skrattade men roligt var det i alla fall. I förmiddags satt hon och klistrade paljetter, fjädrar, tejpade, fäste klistermärken (tack Moppan) och ritade i 1,5 timme medan jag gjorde vegetarisk korv och stek. Hon älskar att sitta och pyssla. Jag kunde sitta och rita i timmar när jag var liten så något har hon ärvt från mig.

Envisheten går även den i arv. Från sjuk till 100 % trots. Phu... Emil testar gränserna för fullt typ "GÅ BORT FRÅN TV:N!!!" och då backar han några cm. När jag säger till igen så backar han några cm och sträcker fram ett finger eller hela handen mot TV:n.... Han blir nog sjuk snart för idag är han väldigt gnällig. Om jag får bestämma så blir han inte sjuk förrän på torsdag för det passar mig bättre med tanke på jobbet men jag antar att jag inte styr över det här :)

Idag slutade jag redan kl ett och brottades med alla andra på Willys. Jag längtade nästan ihjäl mig efter barnen och ville hem. Ibland står närheten mig upp i halsen och jag vill bara vara själv i två minuter men den senaste veckan så har Agnes inte varit kramig eftersom hon antagligen skäms över alla sina prickar. Emil kramar mest pappa men kan gosa med mig också ibland. Jag har jobbat mycket den här veckan eftersom Magnus varit hemma med barnen men idag gjorde det nästan ont i mig och jag skyndade mig hem. Jag öppnade dörren och hörde allra först Agnes illskrik. Hon var tokig, ledsen och inte kramsugen. Efter att ha fått i barnen mat gick vi ut i varma luften och busade i skogen. Skönt. Barnen har badat, haft fredagsmys och nu sover de. Det blir inte alltid som man tänkt...ny tag i morgon.

Lille mjuke Emil blir så trött så trött ibland så då kan han ligga och snurra runt på golvet. Han trycker sig mot snusen och är så mjuker. Idag när vi sprang och lekte i skogen så sprang jag och Agnes och tävlade och skrek "JAG VANN!!". Efter ett tag hördes Emil "a wann!!" Klart att han också vann....han förstod inte vad vi gjorde men han ville också skrika "jag vann!". Idag satt Emil och läste bok med mig och äntligen pekar han på allt jag säger. Han kan hur många ord som helst. Jag visste det!

Nu har Magnus snart varit hemma en vecka med barnen eftersom Agnes fick vattkoppor. Det har varit en prövning för honom! En jättegnällig sjuk Agnes och en illpigg busig Emil...phu... Jag har passat på att jobba lite extra för att kunna sluta tidigare någon dag när barnen är på dagis. Jag gillar att ha en hemmaman. Det är en sådan lyx att komma hem till dukat bord, sätt sig och äta god mat, tvätten är fixad, diskmaskinen tömd, ibland har dammsugaren tittat fram och barnen är ibland överlyckliga över att se mig! Som en bonus så är Magnus hyfsat "trött" på barnen så deras sista vakna timme efter kvällsmaten kan jag agera lek- och kramtant och bara njuta av barnen medan Magnus är nöjd över att få plocka undan efter kvällsmaten i lugn och ro. Fast jag får ju väldigt lite tid med barnen när det är mycket jobb...hmm...får inte ihop ekvationen riktigt :)

Idag har Magnus varit ute med de små liven. Det blev ett besök i sandlådan till deras stora glädje! Emil har pratat om momor och farfar idag. Han är så gullig och ibland när han försöker säga något till oss och är helt gravallvarlig eller när han tar en uppgift på lite för STORT allvar (om vi ber honom hämta en sked till gröten så går han allvarsamt till lådan och tar fram en sked) då är han så söt så jag och Magnus kan titta på varandra och i smyg säga åååååh....och då är vi så stolta. Finaste mjukaste Emil!

Idag frågade jag Agnes om hon längtade efter dagis....hon tittade på mig och svarade "mamma, jag längtar efter Alma". Lilla gulliga fisaloppa....på tal om fisaloppa...idag fes hon på mig och skrattade så hon nästan kiknade. Mammas tjej det!

Ska vi ha lite oddsande på när Emils första prickar kommer? 10-21 dygn kan det ta... Emil är för rolig nu och oftast så nöjd med tillvaron. Det är så ovanligt att se honom så glad och nöjd! Han försöker prata med oss och lyckas med sina få ord få oss att förstå vad han vill och han blir helt förtvivlad om vi inte förstår. För tillfället är det mycket tuuttuut. Han vill titta på www.miniteve.se och då allra helst BRANDBILEN. Där finns en liten film när de får larm på brandstationen och tar på sig alla kläderna, hoppar in i brandbilen och kör iväg med sirenerna på! Utan att överdriva så tror jag att han har sett den 50 gånger. När vi kommer till Skåne så måste vi ju bara hälsa på morbror Danne på brandstationen. Emil kommer gå igång på brandbilarna... Han vill så gärna att vi ska läsa, busa, kramas, prata, sjunga, jagas, rita osv. Det finns så mycket roliga grejer nu! Tänk bara när sommaren kommer och vi ska bada, gunga, gräva i sandlådan och plantera blommor. Nu får det gärna bli vår eller som Agnes sa "jag längtar till sommaren när det blir sådär varmt i ansiktet...".

Agnes satt igår morse och bara grät vid frukostbordet. Jag frågade varför hon var ledsen och hon svarade "det kliar". Jag frågade var och hon tittade på mig med stora gråtiga ögen "ÖVERALLT...". Det gör så ont i mig...

Tröttare och lugnare Agnes har jag aldrig sett. Orkar inte äta så mycket heller. Men Piggelin är gott och banan. Sitter vid barnkanalen och halvsover. I bland så kommer hon till pappa och Emil. Klappa lillebror är så mysigt, han är så mjuk. Det går inte klappa lillgumman för det gör ont i alla prickarna. I går när Nathalie var med lillasyster sa den lilla att det gör ont i bobben. Hon drog upp klänningen och visade. Det var inte bobben det var en gigantisk vattenfylld koppa som satt högt upp på magen. Den såg ut som en bobbe men satt liksom lite för långt ner, strax ovanför naveln men på sidan. Hon skrattade sjäv när hon insåg sitt misstag.. Humor trots att hon är så sjuk den lilla.

Den lille muke far runt som en tätting och drar fram leksaker och vad han kommer åt om han inte drar ut sladdar eller släcker lampor. Han har också som uppgift här hemma att stänga dörrar, plocka ut diskmaskinen och stänga micron. Med jämna mellanrum kommer han med en bok och vill läsa. Får han själv bestämma och bläddra är boken utläst på tio sekunder. Just nu ger han storasyster fjärrkontrollerna. Han är så snäll när hon är sjuk.

Förnedringen är total. Fotograferas när man har vattkoppor överallt? Det var inte populärt. Agnes vill inte veta av ordet vattkoppor och skriker "JAG HAR IIIINGA VATTKOPPOR". Igår när vi var på bio så kände jag en "prick" i hennes nacke men kollade inte så noga. I morse när hon vaknade så upptäckte vi ca 50 prickar på Agnes mage, rygg, nacke och ansikte. Hon är illpigg och just nu dansar hon och Emil till Mr Saxobeat. Magnus är hemma med Agnes och Emil hela veckan nu så får vi se när Emils prickar dyker upp....

Förresten i morse låg vi alla i sängen och då sa Agnes "Natta, du luktar äckligt". Jag sa till henne att så säger man faktiskt inte. Agnes svarade "jo, man får faktiskt tycka vad man vill!". Natta sa då "jaha, då tycker jag kanske att DU luktar äckligt" Agnes svarade då "nähä, för jag badade förra veckan...". Just det....

Äntligen var det dags för belöningsdagen (25 svordomsfria klistermärkesdagar ledde till en biodag med mamma) och det var en förväntansfull tjej här hemma. Först blev det tåg in till Växjö och vem stod på tågstationen om inte kompisen Alma med pappa Jens och lillasyster Astrid. Överglada tjejer som rusade mot varandra på perrongen och kramades. Sedan satt de där två och pratade i ett på tåget. Det är sååå kul att sitta och lyssna.

Alma tuggade på tuggummi. Agnes frågade "vad har du i munnen?". Alma svarade "tuggummi. Det fick jag av min pappa. Jag har lärt mig säga tuggummi nu". Agnes svarade "jahaaa. Jag har lärt mig sägar RRRRRR nu. Lyssna här. RRRRRRR. Kan du sägar RRRRRR?" Osv. I nästa sekund drog Agnes nästan av sig kläderna och lyfte upp sin luvtröja "KOLLA Alma!! Kolla på min glittertjöja som jag fått av min moffa!!! Visst är den fin." (hon kan fortfarande inte säga R). Alma sneglade lite och var inte lika intresserad av Agnes glittertröjan. Sedan följde en diskussion om nagellack...phu...dessa två små söta treåringar!

Efter tåget till Växjö så blev det i alla fall en tur till Lindex det det shoppades bl a en baddräkt till Agnes. Sedan blev det godisköp i videoaffären och till slut kom vi till bion. Vi var tidiga och satt ganska länge i salongen. Agnes hade fullt bry med att äta både godis, popcorn och dricka läsk. Vi såg någon prinsessfilm Lillifee. Efter 10 minuter viskade Agnes "jag somnar nästan, mamma" men hon lyckades hålla sig vaken och ville gå på bio fler gånger. Efter bion blev det lite shopping på stan, McDonalds och till slut bussen hem till Hovmantorp. Supernöjd tjej som somnade i våra sängar, i sin nya baddräkt kl 18.40. Lilla gumman. Ena sekunden låg vi och pratade om rädslor och i nästa sekund så sov hon. Hon berättar om hemska lejon- och tigerskuggor på sitt rum som hon är rädd för. Jag förklarade vad drömmar är och sedan smög det fram att hon även är rädd för maskar fast jag tror att hon menade ormar. Jag sa att det är därför barn bor med sina föräldar, för att de ska kunna få vara rädda och komma in i sina föräldrars sängar på natten...sedan somnade hon :)

I morse tittade Agnes på mig och sa "mamma, du ser ut som en ko!". Nog för att jag var oduschad och febrig och med all säkerhet har haft bättre dagar men en KO?!?. Jag frågade vad hon menade och fick svaret "du har horn!". Mitt hår stod ut i två krokar...tur att det bara var det... 

Hos farmor och farfar hittade Emil farfars munspel. Det låter mycket bättre när farfar spelar men han har väl också fått öva några gånger. Emil fick i alla fall ett litet munspel i tisdags (alla hjärtans dag) så vi får väl se om det blir en liten speleman. I natt sov båda barnen hela natten. Undrar om jag någonsin kommer vänja mig vid det? Nu är det dags att krypa ner i soffan igen.

Vår treåring älskar att uppträda här hemma....dans och sång på schemat. Fast även pyssel fungerar. Hon sitter varje dag och klistrar paljetter på papper, tejpar med färgglada tejprullar och klipper. Mysigt. Innan var det göra halsband och armband som gällde. Lära sig skriva bokstäver är inte så intressant. Alla lekar som inte inkluderar en TV gör mamma glad. Idag är jag hemma och ligger nerbäddad i soffan. Feber. Sitter antagligen i två dagar och sedan är det bra. Har varit så de sista gångerna nu fast då har jag fått feber på helgen. Trött på att alltid vara krasslig i alla fall.

Hos mormor och morfar blev det bad i badbaljan. Nu när jag tänker efter....är det inte den badbaljan som jag och min lillebror badade i när vi var små? Emil har förändrats. Han är ett dagisbarn nu. Mer orädd och tar för sig mer och sötare än någonsin....fast han behöver klippas! Igår kväll var han så trött, så trött och gick till sängen och visade tydligt att han ville dit. Magnus gav honom välling och sedan somnade han. Orolig natt dock. Han vaknade kl 04.15 och somnade inte om. Från kl 05 låg han i våra sängar och gosade med Magnus.

Agnes och morfar busar och gosar i mormor och morfars säng. Lilla envisa fröken. Idag vid matbordet bråkade hon och jag sa till Magnus att hon kanske inte är frisk och kände på hennes panna. Agnes skrek då "JAG ÄR FIIIISK". Hon kan ju inte sägar R och jag bråkade lite och sa "nämen, är du en fisk?". Hon tittade argt och sa igen "jag är fiiisk" och sen hörde hon sig själv och började skratta jättemycket...det lät ju som fisk....sedan sa hon "eeeh, jag är inte sjuk". Smarta envisa fina gumma....!

Idag på jobbet fick jag lite dåligt samvete. Alla kollegor hade handlat till sina barn denna dag, så på lunchen fick jag rusa ut på stan. Jag hittade fina plåtlådor som fylldes med munspel, rolig tejp, limstift, bilar och en massa paljetter. Efter dagishämtningen körde jag till Lessebo och köpte smörgåstårta till mig och Magnus och sedan blev det karamellask till barnen. Väl hemma så fick de sina lådor med alla grejorna. Agnes blev överlycklig och satt nog i 1,5 timme och klistrade paljetter på ett papper, ritade och satt färgglada tejpbitar! Emil körde med bilarna lite och sen ville han titta på Po....oväntat....

Emil hade gjort två jättefina kort på dagis. Med gjort menar jag ritat några streck på ett hjärtformat kort och några streck på ett svart kort med påklistrade hjärtan. De är så duktiga på Smultronet. Jag förstår verkligen inte hur de hinner med alla dessa småttingar. Agnes blev lite förundrad. På hennes avdelning hade det nog inte gjorts några kort så det var tur att jag köpt pyssel med mig hem! Hon älskar att sitta vid köksbordet och pyssla/rita/måla. Dags att köpa skrivbord till henne!

Måndag. Skönt att titta på lite härliga bilder från gårdagen när vi var i Diö hela eftermiddagen med farmor och farfar. Helt underbar dag och barnen hade full sysselsättning med farmor och farfar. Det var dans, munspel, sång, gömma äggklockan, uppträde, Björnen sover, tända/släcka lampen 3012 gånger (vilket man får lov att göra hos farmor och farfar till Emils stora glädje). Vi gick ut och gick en runda i det härliga vädret. Äntligen fick vi användning för pulkorna!

Ute på sjön! Jag tycker det är lite otäckt faktiskt. Det spelar ingen roll om det är hur tjock is som helst...tänk om... Agnes sa "men tänk om isen öppnar sig" och jag fick bita mig i tungan för att inte svara "just det!". I morse var det nya rutiner. Vi skulle lämna bilen båda två och sedan åka in till Växjö tillsammans. Det gick inte så bra. Nya rutiner uppskattas inte. Agnes skrek hela morgonen för att hon inte fick ha en klänning.

Förresten, följande konversation utspelade sig när vi åkte till Skåne i fredags.

-Mamma, idag hämtade både du och pappa mig.

-Jaaa, det gjorde vi.

-Men mamma, slutade du tidigare från ditt jobb idag då?

-Jaa, det gjorde jag.

-Kan du sluta tidigare från ditt jobb ibland?

-Ja, det kan jag om det är något speciellt vi ska göra.

-Som idag, du vill inte missa det roliga...

-Nej, det vill jag inte.

Jag tycker det är helt fantastiskt att få följa barnens utveckling. Just nu är det väldigt mycket kloka funderingar och slutsatser och hon har börjat bokstavera ord när hon pratar...eller rättare sagt ljuda dem, typ "vi ska på bio, mamma, b-b-b-b-i-i-i-i-o-o-o-o-o".

Agnes studerar mig väldigt mycket nu. Hon sitter på toastolen när jag sminkar mig, borstar tänderna och klär på mig. Frågorna är många...vad är det, varför sminkar du dig, sminkar du dig alla dagar osv? En morgon tittade hon på mig och sa "men mamma, vad platta båppar du har..." Tack för den liksom... "kolla själv i spegeln, mamma". Jo, tack...de ser kanske inte ut som de gjorde innan jag fick barn men.... En annan dag konstaterade hon "vilken tjock mage du har mamma. Varför har du det?". Jag försökte förklara att vi alla ser olika ut, vissa har stora näsor osv och sedan gick jag och ställde mig på crosstrainern och tränade hysteriskt...


Teletubbieshuset är en favoritleksak!

Igår var jag på mammamiddag. Alltid leka trevligt! Innan jag rusade iväg så kom jag på att jag var tvungen att betala en räkning och satte mig vid datorn hyfsat stressad. Agnes svansade efter och följande samtal utspelades:
-Mamma, vad gör du?
-Betalar en räkning.
-Vad är det?
-En räkning är något som man måste betala. Den här räkningen är för tidningar som jag får hem i brevlådan och som jag visserligen aldrig hinner läsa men ändå måste betala.
-Varför måste du betala?
-Man måste betala sina räkningar för......annars kommer de och tar vår soffa kanske!
Stora ögon tittar på soffan och sedan på mig och är tyst i tre sekunder...
-Men mamma, jag vill inte att någon ska komma och ta min säng.
-Nej, och just därför är det väldigt viktigt att alltid betala sina räkningar....

:)

Vad länge sedan det känns och nu när jag ser den där i bakgrunden så går det ju inte att ta miste på att det är barnens dekoration. Helt underbart. Perfekta granar hör hemma i Kalle Anka. Vad märklig det är....vi sover på nätterna. Barnen sover från kl 19-05.45 och det gör nästan vi med! Agnes kommer in i våra sängar 4 av 5 nätter men det gör inget. Oftast kommer hon in och säger "jag är kissig mamma!" och sedan tassar vi in på toan. Samma rutiner varje natt. Jag öppnar dörren, tänder lampan, fäller upp toalocket medan Agnes drar ner sina byxor, jag lyfter upp henne och medan hon kissar så tar jag fram toapapper, sedan sätter jag mig och under tiden så tar hon på sig trosorna. Medan jag tvättar händerna så står hon och väntar. Sedan släcker jag, stänger toadörren och hon kryper upp i våra sängar och lägger sig mellan oss. Snusen ska läggas nere vid våra fötter medan hon rättar till täcket och allt. Sedan när vi båda ligger på plats så sätter hon sig upp och tar sin snuse. Sen somnar hon. Jag får INTE röra snusen just då och jag vet inte varför men hon kan utbrista "neeeej, nu blev den varm...".

Idag hade hon på sig sin nya vinterjacka som jag köpt på rean, en grön jacka med lite rosa tryck och en pälsluva. Hon blev överlycklig och utropade "en sån som ALMA har!". Det var ju inte riktigt meningen. Jag vill inte uppmuntra hennes klädhysteri och förtjusning över allt som Alma har... I alla fall så var hon så fin idag när jag hämtade henne och när vi kom hem och hon stod här med sina fina pippilotter som Natta gjort så sa jag "vad fin du är" "Tack" svarade hon. Artig fröken... På tal om fröken så berättade de på dagis idag att Agnes inte äter lunch där. Vad händer? Varför äter hon inte? Hon äter frukost och mellanmål men inte varm mat!

Emil plockade idag i sönder DVD nr 2. Den funkar fortfarande men vi har numera en lös del till DVD:n. Hur lyckas han? Emil är en riktig liten smygare...när det blir för tyst så har han alltid hittat på något som vi borde upptäckt 5 minuter tidigare och förhindrat.... Dagis går bra men han är ledsen när Magnus lämnar. Han är för rolig när jag hämtar honom. Han tittar på mig, skiner upp, säger mamma, tittar på fröknarna, säger mamma så de ska höra, söker ögonkontakt med dem och säger mamma och när de sedan bekräftar honom och säger "ja men titta...nu kom ju mamma" DÅÅÅ rusar han fram till mig och släpper inte mig förrän han fått på sig overallen. Agnes rusar in på sitt gamla dagis och börjar leka med sina "gamla" kompisar innan jag hinner stoppa henne. Varje dag.

Jag undrar hur länge det kommer hålla sig, Emils intresse för dammsugaren. Så länge jag kan minnas så har han varit HELT fascinerad över denna sak. Nu för tiden går han runt med själva munstycket och dammsuger upp alla smulor under hans stol. Lyckan var total när vi slängde ut julgranen...så mycket barr att dammsuga upp!!! Han tar alltid uppgiften på fullaste allvar och blir kränkt när vi försöker hjälpa honom....

Något har blivit fel här hemma. Agnes äter inte och jag vet inte hur vi ska få i henne mat. I morse vaknade hon var så hungrig så hon hade ont i magen :( Ikväll gjorde jag makaroner och pastasås och hon ville bara ha makaroner med ketchup (det fick hon) och sedan makaroner utan ketchup (och det fick hon också) men hon åt knappt något. Funderar på om vi ska erbjuda henne pizza, chips, godis, oboy, läsk, saft eller glass i stället....eller inte!

Vissa dagar vill man bara glömma. Detta är dag nr 1 på min glömma lista sedan jag fick barn. Den började så bra. Jag hade sovmorgon och sov till halv nio (med vissa avbrott för envisa barn som tvunget skulle in till mig). Sedan blev det frukost, tvättning, plock, lunch (med en massa bråk för Agnes vägrar äta något här hemma) och så blev det till slut dags för att göra något. Barnen klättrade på väggarna. Vad fort de kom in i dagislunken, d v s fullt ös mellan kl 07-15.30. Vart tog det där "vi mjukstartar dagen" vägen?!? Till slut kom vi fram till att en sväng till Kosta outlet kunde bli sådär lagom trevligt. In i bilen, packning med, hämta Natta, mot Kosta. När det var 2 km kvar kaskadkräker Emil i bilen!!! Det har aldrig hänt och vi blev minst sagt förvånade. Emil skrek, Jag letade påsar och Magnus torkade, Agnes ville ur bilen och det luktade inte gott. Vända bilen, köra HELA vägen hem med en gallskrikandes Emil eftersom han absolut inte förstod varför han inte kunde få napp. På väg hem kom jag på att vi kunde gå på gympan eftersom Agnes inte har varit där i år. Hem, in och hämta gympadräkt, tights (till att ha under...liiiite kallt annars), äpple, drickaflaska och full fräs mot gympaträningen. Halvspringa mot omklädningsrummet (bara vi där, de andra hade gått in redan), bråk, bråk, bråk. Agnes ville absolut INTE ha några tights under gympadräkten. Hon såg att Almas mössa var där och längtade efter Alma men hon vägrade gå in i hallen med tights. Hon fick några chanser (typ 100) och sedan lyfte jag upp henne, slängde på jackan och skorna och gick därifrån. Hon grät hela vägen till bilen, hela vägen hem och en halv timme efter...hon ville ju träffa Alma och gå på gympa. Synd! Den här dagen vill jag bara glömma och när Magnus frågade om jag ville gå ut och gå en runda så stod jag med skorna på efter 3 sekunder typ :) Agnes sprang efter mig och frågade vad jag skulle och jag svarade "jag ska så långt bort det bara går....". Agnes tittade på mig och sa "mamma, jag vill också följa med långt bort bara går"....

Fotot är en månad gammalt. Ännu tröttare mamma med ännu fler gråa hår och antagligen ytterligare någon rynka och dubbelhaka (kunde knappt knäppa mina "så-här-tjock-vill-jag-aldrig-bli-igen-men-jag-spara-dem-som-ett-minne-byxor"). Tyvärr ingen julstjärna längre. Positivt är att det inte var magsjuka. Emil åt och mådde som en prins sedan. Over and out.

En dag hände det en lite rolig grej här hemma. Jag var hemma själv med barnen och de var inne på Agnes rum och lekte medan jag fixade i köket. Helt plötsligt släppte jag mig, lite för högt tydligen, för barnen tystnade och ut från Agnes rum kom Emil springandes och han ropade "paapppaaa? Pappa?". Han trodde att Magnus kommit hem. Hahahaa...detta måste ju innebära att Emil är ganska van vid att höra en viss person släppa sig här hemma eftersom han förknippar det ljudet med honom :)

Jooo...då hade jag och Magnus nästan precis lagt oss och hörde Agnes ropa "mamma, pappa...hjälp mig!!!". Så brukar det inte låta så jag traskade till hennes rum och såg att hon satt i sin säng och grät så jag trodde hon hade drömt något. INTE!!! När jag tände lampan så såg jag förödelsen...hon hade kräkts ner hela sängen och sig själv. Där var makaroner och clementinbitar överallt. Det var bara att ropa på Magnus och sedan började projekt tvättmaskin och duschning. Som hon frös den lilla gumman och jag tyckte så synd om henne. Fast sedan fick hon sova i våra sängar och jag såg framför mig en kaskadkräkning över mig och Magnus men det kom inte mer och hon var illpigg på morgonen!

I morse hade jag fått mail från Almas mamma om Agnes kunde få följa med dem hem någon dag när hon hämtar Alma vid två-tiden. Jag frågade Agnes och hon sken upp som en sol. Sedan frågade hon om inte jag skulle med och jag förklarade att jag skulle jobba och förväntade mig liiiiite tveksamhet över att gå hem där utan mamma men...istället kom "åååh, mamma...du kan jobba JÄÄÄÄTTELÄNGE när jag är hos Alma!".

Envise söte göte. I morse fick jag inte lyfta upp honom ur sängen, sedan fick jag inte ta av honom bajsblöjan (oj, vilken sorg i mitt hjärta) och för en stund sedan fick jag inte ta upp honom ur badet. Magnus är stolt som en tupp och gör så gärna allt som lille Emil vill. Pappas gosse. Idag gick det riktigt bra på dagis och jag tror att till och med fröknarna är förvånade! Magnus berättade i morse att de ska prova dra fram stumpan lite innan Emil får sina stövlar på sig för han brukar alltid skrika när de ska ta på honom stövlarna. Av någon anledning så har Magnus kommit på att Emil vill att strumporna ska "korva" sig framme vid tårna (hur skönt är det liksom?!?) när han ska stövlar på. Personalen testade detta idag och han var tyst. Märkliga unge! Och nej, stövlarna är varken för stora eller för små. Däremot så har han vissa konstiga tånagler som växer uppåt.

Jag glömde en sak på listan över saker som Emil kan banka på....dvd-spelaren. Den är trasig nu. Ingen Teletubbies på ett tag. Det finns kanske en Gud trots allt....

Igår var vi ju och fikade på lokala fiket. Vägen dit var inte helt enkel.... Det började redan i måndags då jag i min hjärna tänkt tanken att vi kanske skulle fika när jag hämtat dem från dagis. När vi väl satt i bilen utanför dagis så gallskrek Agnes, sparkade av sig stövlarna och bråkade med Emil. Jag röt då lite martyraktigt "jaha, jag som hade tänkt att vi skulle fika men det blir det ju inte nu när här ett så'nt liv!!!". Agnes tystnade i tre sekunder och började sedan gallskrika för att vi INTE skulle fika. Igår när jag hämtade dem så gick det så lugnt och tyst till och i bilen sa Agnes "mamma, jag lovar att inte slå på Emil i bilen så då kan vi åka och fika nu". Vi körde först hem och kastade av overaller, slängde i oss en macka och sedan åkte vi till fiket. Överlycklig Agnes hade bestämt redan här hemma att hon skulle välja en chokladboll! Mysigt. Emil gillade inte chokladboll. Han ville mest dricka med sugrör....

Skrutteluttan är rolig och väldigt bestämd. Idag när pappa hämtade henne från dagis fick hon ett bryt om en tröja. Hon skulle inte ta tröjan på sig och hon skulle inte bära den till bilen. När pappa sa att han hade tid att vänta tills hon var färdig (med sitt skrikbryt) så gav hon till slut med sig och tog på sig den. Idag vann pappa. Jag jobbade länge och var inte hemma förrän halv sju. Trötta barn och gnällig Agnes. Även om jag jobbat drygt 10 timmar så har jag mer ork att ta hand om henne även om hon är på ett hiskeligt humör. Jag orkar göra det där lilla extra för att få henne glad och det känns skönt.

Agnes nämnde förresten en dag en händelse på dagis (inget stort bara lite bråk) som jag ville veta lite mer om men hon vägrade prata mer om det tills igår. Då kom jag på att prata om Agnes i tredje person...typ vad gjorde Agnes då när X gjorde så? Vad sa fröken till Agnes då och blev Agnes ledsen osv.... Jäklar vad hon babblade på. Perfekt sätt att få henne att prata av sig och jag tror faktiskt att hon berättade som det var och det var ju bara ett vanligt bråk på ett vanligt dagis :)