agnesochemil

Det är kallt nu. Minus 17 grader i morse men nu börjar det närma sig -12. Det funkar inte att gå ut med barnen. Emil är redan helt röd i ansiktet av kylan och Agnes böjveckseksem ser förskräckliga ut. Det är jobbigt dock att inte gå ut och härja. Idag blir det nog en tur till Kosta så blir jag nöjd i alla fall :) Fördelen med att vara inomhus mycket är att jag har sett hur Agnes och Emil leker med varandra efter ett tag. Agnes är så duktig med Emil och leker lekar på hans nivå. Hon hämtar hans snuse och napp när han är ledsen och slår inte tillbaka när han drar henne i håret. Hon kan visst ge honom tjuvnyp men inget i jämförelse med hur jag slog och knuffade min lillebror. Hon är mycket snällare än vad jag någonsin var och det värmer i mammahjärtat!

Den här lille prinsen måste klippas snart. Oj, vad han är lurvig i håret efter alla hemmaklippningar. Vad märkligt det är....Emil känns så liten och jag vill bara hålla honom hårt och gosa. Agnes har aldrig varit kramig och hon var mycket större storleksmässigt och kändes större när hon var lika gammal, tänk hon var storasyster då, och hon har alltid velat bli större. Emil känns som om han är nöjd med att gå sakta framåt och han har inget jättebehov att testa svårare och svårare saker utan han tar det i sin takt. Han kommer nog alltid vara vår lille bäbis och jag tror att vi (jag) hade högre krav och förväntningar på Agnes när hon var drygt 1,5 år. Hemskt egentligen! Fast Agnes får vara liten här hemma också och vi säger till henne att hon inte behöver vara så duktig jämt.