Att pausa och titta
Igår var jag hemma halv sex och det blev en inkastning av väskan, pussa Emil och sedan ner med Agnes till gympan. Hon ville att jag skulle stanna kvar och titta. Det gjorde jag. En stund. Jag var den enda förälderna där för det är ju så vi gör. Vi lämnar barnen och kör hem och fortsätter med städning, egen träning, tvätt osv. Även jag gör så. Jag har bara tittat på Agnes träning vid ett tillfälle tidigare. När de hade samling så tog jag upp mobilen men såg att hon tittade på mig. Dåligt samvete. La undan mobilen och bestämde mig för att bara titta på Agnes. Hela tiden. På tio minuter sökte hon min ögonkontakt 15 gånger. Jag bara tittade på henne och log. Min fina Agnes. Du är viktigast. Varför gör vi vuxna så här? Det är datorer, TV, mobiler, surfplattor, egentid, vuxentid osv.
Skateparken
Snart är vi där igen. Shorts, skateparken i Växjö, utomhus. Det känns nu att våren är på gång. Hela gatan är full med barn. Det cyklas, spelas fotboll, spelas innebandy, fäktas med svärd och busas. Underbart. Jag var ledig med Emil i måndags och när vi lämnat Agnes i skolan åkte vi hem och käkade frukost, spelade plockepinn och domino och bara tog det lugnt. Vi spelade innebandy (vilken träningsvärk jag fick) och fotboll, låg i sängen med surfplattor, käkade lunch och var ute och plockade påskris. När vi hämtade Agnes körde vi och handlade blommor. Äntligen åkte höstens planteringar i soptunnan och Agnes planterade blommor i våra krukor. Inomhus så påskpyntades det och Agnes ville plocka fram påskkycklingar m m. Klart hon fick! När hon var inne i vårt sovrum hörde jag henne "Aaaah, måste det vara så stökigt här inne alltid? Måste jag alltid börja med att städa i ert sovrum innan jag gör påskfint?!?". Man skulle kunna tro att det är min kompis PedantSussie som är mamma till Agnes....
Just det, vi körde inom bibblan också. Agnes lånade lite böcker om gåtor och Emil hittade en ny liten hylla. SPEL. Han drog fram ett starwarsspel till Wii och ögonen blev stora som pingisbollar.
-Mamma! Får man låna det här?
-Jag vet inte...
Sedan tog han spelet och gick bort till bibliotekarien och jag hörde honom fråga:
-Får man låna hem det här spelet?
-Ja, det får man. Om man har ett Wii hemma...
-Det har jag.
-Jamen då får du låna det.
Sedan kom han med ett gigantiskt leende på läpparna.
-Mamma, kan vi låna det här.
-Okej...
Hur skulle jag kunna säga nej liksom? Lille blyge glömde bort att vara blyg till och med.
I måndags hörde jag hur Emil tassade upp 05.45, klädde på sig alla kläder och satte sig framför TV.n och började spela Wii. Suck...
I morse gick jag upp tidigt. När jag skulle åka till jobbet insåg jag att jag saknade strumpor. Jag ville inte gå in i sovrummet och väcka Emil och Magnus så jag gick in i Agnes rum (eftersom hon var klarvaken) och tog ett par av hennes strumpor.
-Vad gör du, mamma?
-Lånar strumpor av dig bara...
-Vilka då?
-De här, blåa med hjärtan.
-Åh, nej det är ju mina favoriter..
Medan jag tar på mig strumporna börjar Agnes låtsasgråta och viskar:
-Aaaaj, det gör ont.
Sedan började vi båda asgarva. Hon har humor den här tjejen.
Helgsammanfattning
Snipp snapp snut så var helgen slut. Eller jag är ledig imorgon så inte riktigt kanske.... I lördags körde vi en favorit i repris. Efter att vi fått hämtat hem Magnus så tog vi det lite lugnt på eftermiddagen. Barnen var ute och cyklade på gatan i det fina vårvädret. Vi bokade bord på restaurangen i Hovmantorp och sedan hängde vi i köket tillsammans och åt snacks och drack öl/hallonläsk. Emil var nybadad....bara det...och Magnus rakade av sig en massa skäggväxt...bara det :)
Sedan cyklade vi ner till restaurangen. Vilket projekt att få barnen att cykla mellan mig och Magnus. Suck. För ett av barnen är det ju en tävling och viktigt att komma först....inga namn.
Vår i luften men så fort solen gick ner så blev det svinkallt.
Fröken bestämde sig för att ha hatt. Hon har verkligen sin egen stil. Agnes är en speciell tjej som kan tycka det är jätteviktigt att tycka som alla andra men ibland bryr hon sig inte alls. Hon har ofta en strumpa av varje sort och bryr sig verkligen inte. Jag hoppas att det håller i sig, det här att gå mot strömmen är ganska coolt. Förresten, Agnes åt en hel pizza själv. Det var en barnpizza men den var pyttelite mindre än de vanliga pizzorna. MEN hon tyckte inte att den var sååååå god. Ändå gick den ner tydligen. Min pizza var god men inget slår första gången man testar något nytt.
Lite bilder från Loranga Loranga utställningen som var riktigt bra. Emil vill dit igen men Agnes var nöjd med lördagens besök. På ovanvåningen hade de en utställning om ismannen Ötzi som dog för 5000 år sedan. Barnen tyckte att det var jätteintressant att prata om vad han åt, varför han dog, vad han hade på sig osv.
Idag var vi 5,5 h på Leos lekland. Min kollega kom dit med sina två tjejer som är 7 och 9 år så tjejerna hade jättekul tillsammans. Emil hade värsta otursdagen. Först var han rädd och jag typ tvingade honom att åka en rutschkana och då skrapade han armbågarna, sedan trillade han av en stor boll och slog huvudet, sedan blev han av med mig och blev jätteledsen och sedan gick han på toa och blev inlåst. Vilken otursdag men när vi kom hem och han fick plättar (eller som jag säger: amerikanska pannkakor) så utbrast han "det här har varit den bästa dagen i mitt liv...". När vi beställde lunch på Leos viskade han "mamma, det här är livet". Han är ju för rolig vår otursgosse.
De som är friska räcker upp en hand.
Det är lite för mycket nu. När jag var liten sa mamma och hennes väniinnor ibland
-Vad är det med henne?
-Äh, det är nerverna.
Lite så känner jag mig nu. Kass i nerverna. Jag kan skratta åt det men ibland blir det bara mycket. Lillebror med sin jäkla käke, mamma med sin nyopererade axel, kusiner med cancer, svärmor inlagd med hög feber, svägerska nyopererad och i fredags ringde Magnus och berättade att han haft ont i vänsterarmen i tre dagar! Han åkte till vårdcentralen som transporterade honom till akuten och luften gick ur mig. Det har varit en pissig jobbvecka, träffat familjen lite och sedan oron för Magnus. Allt gick bra och vi hämtade hem honom idag. Skönt men det ligger ändå där och gnager.
Som tur är så har vi små barn som håller mig sysselsatt. I morse körde vi till Växjö och spenderade två timmar på Smålands museum. De har utställning Loranga, Loranga (Barbro Lindgren). Jättebra! Barnen lekte runt och läste böcker.
Ikväll blir det restaurangbesök på hemmaplan. Det är så himla kul att familjen klär upp sig lite, dricker lite läsk/bubbel ur champagneglas, käkar snacks, pratar, spelar musik och sedan går ut och käkar. Barnen börjar bli stora. Magnus har pumpat cyklar och höjt cykelsadlar så vi ska nog cykla dit idag. VÅR!
Jag är expert på att stressa upp mig över framtiden. Just nu är jag stressad över att vi ska måla om huset i sommar. Ärligt. Är det något att stressa upp sig över? Magnus är bra på att leva här och nu. Tur att vi är så olika. Jag lär mig varje dag....
Kurragömma!
Jag sa till barnen att det ska bli överraskning i morgon och så frågade jag vad de ville ha för överraskning om de fick önska vad som helst. Agnes bara:
-Att träffa Tyra och Oliver.
Har de funnit varandra eller?
Så jäkla tacksam över Maria, hennes fina barn och att lillebror har sin fina familj nu.
Jag tänkte Leos lekland i morgon....
När man nästan spricker
Vissa dagar kan jag bara titta på barnen och känslorna bara rusar på. Den totala kärleken och tacksamheten gör att marken gungar till lite. Nu har jag lämnat barnen två dagar i rad (skräll) och igår blev det ett extra tidigt lämnande eftersom jag var tvungen att hinna med ett tåg till Kalmar. Barnen väcktes tidigt, fick på sig kläder, Emil frågade efter gröt och jag satte fram en ask coctailtomater, de klädde på sig och lunkade ut till bilen. De var trötta och kalla men bara köpte rakt av att det blev så här. Idag serverades det pannkakor (eller förlåt, plättar heter det enligt ordpolisen Agnes) och sedan lämnades de hyfsat tidigt igen. För att kompensera har jag tagit ledigt på måndag. Då ska barnen få sovmorgon.
Den här stora toksnoriga hönan är så rolig. När jag var i Kristianstad i onsdags så skickade hon en massa filmer på sig själv och körde frågesport med mig. Denna fantasi alltså.
Emil, ja det kommer mycket funderingar nu.
-Mamma, visst var jag i pappas stortå och gjorde småspik innan jag fanns i din mage?
-Mmmm (vi kör väl på Magnus förklaring ett tag till då).
-Så om pappa hade skadat stortån så hade inte jag funnits?
-Just det.
-Var jag och Agnes samtidigt?
-Jepp.
Sedan tittade han på sin egen stortå.
-Är mina bäbisar där i min stortå nu?
-Jaaaa...typ.
-Så om jag skadar stortån så får jag inte några barn?!?
-Just det....(känner att den här diskussionen håller på att spåra ur).
Jag ser framför mig hur Emil slår i tån på dagis och skriker:
-Akta mina bäbisar!
En dag låg han i soffan.
-Mamma visst stavas sjuk K U K.
-Eh, nej, verkligen inte. S J U K.
Emil i badet.
-Mamma, kan vi inte prata skånska?
-Jo, det kan vi väl. Du kan lära dig skånska ord. Vad heter pojke på skånska?
-Vet inte.
-Jo, pååååååg. Vad heter flicka på skånska?
-Vet inte.
-Jo, tööööö...
-TÖNT!
-Amen. TÖS! Tönt...så kan du inte säga. Det är dessutom alla tösers dag idag (internationella kvinnodagen).
-VA? Vad orättvist. När är det alla pojkars dag?
-Alla de andra 364-dagarna....
Den här helgen ska via bara småfixa, kanske städa ur bilarna, gå ut och käka, kolla Melodifestivalen och ta det lugnt. Vi börjar bli bra på att ta det lugnt.
Lite tomtebilder och tankar om spottlov
Vi firade lite extra jul med kusinerna nyårsafton. Som tur var så hade morfar odlat ett riktigt tomteskägg så vi hade en utmärkt tomte.
Jag hade köpt klubbor till barnen med larver i. Emil slickade lite på sin klubba och sedan fick han utslag på kroppen. Tyra hade inga tveksamheter när det gällde att slicka på larven. Modig tjej!
Agnes vill ha lockigt hår så ibland flätar jag hennes hår på kvällarna och blötar det så hon får sina lockar.
Magnus drog fram stora symaskinen och Agnes ville lära sig sy. Vilken tur att hon har en pappa som kan sy för jag bara tittar ondskefullt på symaskinen. Jag gillar inte den och den gillar inte mig. Magnus lärde i alla fall Agnes att sy hjärta.
Förra helgen var vi och grillade och hade en mysig dag i solen. Den här helgen har jag inte varit utanför dörren. Nerbäddad och toksnorig och svinont i bihålorna.
Det var lek hela söndagen för barnen. Isabelle och Agnes lekte hela dagen och Emil lekte med grannbarnen Ville, Charlie, Oliver och Elis. Vilket grabbgäng de är på vår gata och så kul de kommer att ha i sommar. Emil är blyg men vågade ringa på hos Ville. För tillfället är han väldigt mammig och väldigt avundsjuk på mig och Magnus. Så fort jag och Magnus rör vid varandra så kommer han springandes och trycker bort Magnus. Vi kallar honom lille Adolf (förstöraren).
Igår när jag nattade Emil så sa han:
-Mamma, på spottlovet får man spottas i alla fall.
-Emil, spoRtlovet...inte spottlovet och nej, man får inte spottas på sportlovet.
Idag är en dag som jag är extra tacksam över att min familj är frisk, vi är tillsammans och vi har bara lite förkylningar att oroa oss över.
Varför inte lite nyårsbilder?
Helgen blev kort, intensiv och rolig. Fredagen hängde vi på Jävlajennys skola och sedan sov jag och barnen över i Övrabyborg. De fick äntligen träffa Ebba. Agnes och Emil hade väldigt långa funderingar innan på hur de skulle dela upp Ebba och var ett tag inne på att dela dag, sedan blev det dela timmar osv men när vi väl var där så löste det sig. Ebba hann med båda barnen. Först var Emil livrädd för Ebba och vägrade sätta sin fot på golvet (rädslan efter att ha blivit hundbiten satt nog kvar) men sedan insåg han att det var ju Ebba. Bästa terapihunden som inte vet vad ilska är. Jag, JävlaJenny och hennes kollega Lucas hade en trevlig kväll med öl och jäger. Barnen somnade med Ebba i sängen...sjukt nöjda.
På lördagen åkte vi till stugan och bland det första Emil sa till mormor var:
-Håll flabben.
Det gick inte hem....
På söndagen firade vi Tyra. Jag är så tacksam över att barnen har fått kusiner och att de trivs så himla bra ihop. De lekte lite på lördagen också. Tyra och Emil pussades både på kinden och munnen. Emil berättade att han inte ville pussas men jag fick inte berätta det för någon.... Jag förklarade att man behöver inte pussas men att man kan vara kär ändå :) Lille gosefjun.
När vi kom hem så hade Magnus börjat göra ett trollspö till Emil. Han är överlycklig!!! De var ute i garaget igår och snickrade på det i en hel timme. Emil han vill verkligen vara Harry Potter så jag måste hitta ett par runda glasögon till honom och sedan får vi rita en blixt i pannan. Emil konstaterade i morse:
-Men mamma, Harry har ju mörkt hår. Jag kan kanske färga det?
Nopp...där går gränsen.
I lördags satt jag uppe med de här två tosingarna och tittade på en massa Youtube. Allt från Johan Glans till Connie Francis. Vad märkligt det är när man sitter och kan en massa texter på låtar som man var tvungen att lyssna på när man var tio år... Vi hade himla kul i alla fall och kom inte i säng förrän halv ett!
Tänk att det alltid är lika kul med peruker!
Fina familjen!
En del roliga kommentarer har det blivit på sistone.
Agnes kläckte när vi kom till JävlaJenny:
- Ola fick inte med sig några djur i alla fall (och sedan ett gigantiskt leende på det)....
-Hur länge har du och pappa känt varandra?
-Typ 8 år.
-Hur länge har ni varit ihop?
-Typ 8 år.
-Men hur länge har ni då känt varandra?
-Typ 8 år.
-Men liksom...bara träffades ni och bara blev ihop?!
Typ. Agnes är nu helt förvirrad...Jag vet inte hur jag ska förklara det utan att bli övertydlig. Vi började ju tvärtom.
Agnes vid nattningen:
Mamma vår familj är som en kropp...
Jag är hjärnan.
Emil är röven.
Du är hjärtat. Eller vänta.
Du och pappa får dela på hjärtat.
Vi har en poet i familjen......
När vi körde hem från Skåne så luktade det f-n i bilen eftersom vi hade en god men stinkande ost i bagaget.
Emil bara:
-Kan vi inte ge den äckliga osten till Anette (jobbar på förskolan)? Typ i brevlådan!!!!
-Varför det?!?
-För att hon sa att jag inte fick säga JävaJenny...
Detta var drygt ett år sedan. Han är inte långsint........
Sjukstuga och bokläsning
Pippis hus och Lilla Gubben.
Staketluckan mellan Tant Berg och Lotta på Bråkmakarkgatan-
Åh, vad han ville ha en kniv....
Fina Nattagumman.
Eller ett svärd...
Nämen jag hittade lite gamla bilder från vårt höstlovsbesök på Astrid Lindgrens värld. Underbara ALV.
Här hemma har vi sjukstuga. Agnes blev dålig redan i söndags men det var först på måndagen som det bröt ut. 39 graders feber både igår och idag och en hosta som låter för jäklig. Tydligen var 50 barn sjukanmälda på skolan igår så man kan väl konstatera att det är något som går..... Vi får väl se vem som ligger nerbäddad i helgen.
I lördags firade vi lite alla hjärtans dag. Vi bokade bort på lokala restaurangen Vickis Bistro. Hela famijlen klädde upp sig och sedan drack vi lite bubbel innan vi gick ner. Barnen fick läsk i champagneglas och vi skålade.
Det var den godaste pizzan jag någonsin ätit. Vilken mat! Barnen var så duktiga och sa Thank you till servitrisen som bara pratade engelska. Agnes satte sig i baren och tog selfies....! Det var jättemysigt och det känns att barnen börjar bli större. Dit går vi fler gånger!
I fredags gick vi och la oss kl 20 alla fyra i våra sängar. Hela familjen var trött och vi somnade innan kl 21. Tråkigt? Ja, men lördagen var desto behagligare. Även om Emil somnade i soffan i lördags så var jag i alla fall vaken liiiite längre.
I söndags var det alla hjärtans dag och vi hade lyxfrukost med smoothie, melon, lax och frallor. Agnes började känna sig dålig och åt inte så mycket men smoothie gick hem. Barnen fick varsin lott som de skrapade och Agnes vann faktiskt 10 kr.
På söndagen visade det sig att den här gossen kunde läsa! Först läste vi varannan sida var i boken Hönan tar semester och då blev han så glatt överraskad så han sprang och hämtade boken Max napp och läste hela den själv. Gossen läser! Han sa själv "men mamma läser jag de små bokstäverna?" Jepp, det gör du. Det är skönt när de knäcker läskoden men det sorgliga är ju att jag tror att det är datorn som gjort det. Han har tvingat sig själv att lära alla bokstäver för att kunna skriva och söka på Netflix, google, svt osv. Det hade ju varit trevligare om han hade lekt med kompisar alla dessa timmar i stället....
Emil är för rolig. En dag satt han i soffan och bad om vatten (han är ju helt oförmögen att hämta själv) och jag gick ut i köket och tog ett glas till honom. Då såg jag att det stod en flaska med bubblat vatten på vasken så jag hällde upp det eftersom jag vet att han gillar bubbelvatten. Sedan gick jag in i sovrummet och då hörde jag Emil säga för sig själv:
- Men för fasiken! Nu får de väl ändå ta och ge sig. Varmt vatten...
Hahaha...han har synpunkter på servicen här hemma. Bubbelvattnet var tydligen varmt.
Besök på brandstationen
Efter nyår var vi och hälsade på lillebror på brandstationen. Barnen fick testa att krypa i burarna och först kröp de med ljuset tänt, därefter med en mobils ficklampa och till slut i totalt mörker (då hängde inte Emil på). De fick hjälpas åt och vänta in varandra och de tyckte att det var riktigt spännande. Sedan testade de gymmet och fick smaka godis som alltid finns att köpa på stationen. Helnöjda barn.
Vardagen rullar på och jag är för tillfället helt slut. Jag jobbar, kommer hem, äter, nattar barn och sover. Jag somnar innan kl 21 varje kväll och sedan sover jag till kl 06. Jag tänker att det finns väl en anledning till att jag behöver så mycket sömn nu även om det är helt osocialt. I början på veckan trodde jag att jag skulle bli sjuk men det verkar som om jag klarade mig. Jag och Agnes hade en heldag i Växjö förra lördagen och det var jättemysigt. Hon börjar bli stor min tjej och hon är så himla fin. Agnes hade med sig 200 kr och fick själv betala vissa saker som hon handlade. När hon stod i kön så såg jag hur hon stötte till en äldre kvinna och genast så bad hon om ursäkt! Det värmde i mammahjärtat. Agnes hittade en klänning som hon blev helt överförtjust i och hon ringde till mormor och tiggde till sig den. Vi handlade en hel del till gumman och i vanlig ordning inget till mig. När vi var på Gina Tricot så gick jag in i provrummet och provade en tröja som inte alls satt fint och när jag kom ut så stod Agnes i kassan och skulle precis köpa en sådan till mig för sina pengar. Hon såg ju att jag tyckte den var fin och ville köpa den till mig. Jag stoppade köpet och blev helt tårögd så glad jag blev över hennes påhitt. Hon fick en bamsekram och ett stort tack och sedan förklarade jag att den inte passade mig. Vi käkade på Pizza Hut och Agnes åt tre pizzabitar, sallad, revben och två stora mjukglassar efter det. Vilken aptit hon har. Agnes reder sig själv och ber nästan aldrig om hjälp. Är det något hon undrar över (t ex om man kan få hämta mer läsk själv) så frågar hon personalen själv.
I veckan så kom jag in på hennes rum en kväll och fick värsta brytet. Det såg ut som ett bombnedslag och jag fick ett utbrott i stil med ” det var ju själve fan att du inte ens kan slänga skal. Du kan ju inte ha hela sängen full med apelsinskal! Och vad är det för skit du har spillt på byrån (såg ut som nagellack)? Varför luktar här nagellack i hela rummet när jag har sagt att du inte får måla dina naglar själv? Jag blir så jävla arg osv…”. Agnes bara tittade på mig och sa ”jaha, så nu är det okej att svära bara för att man blir arg? Då ska jag börja låta som dig mamma. Nämen vad trevligt att du är så JÄVLA arg och låter som fan….” Jag fick ju då kontra med ”Nej, det är inte ok men jag blir så jävla arg bara och det är ju jävligt märkligt att du ska ta efter mina dåliga sidor istället för mina bra…” Vi suckade, gav varandra onda ögon och sedan röjde vi på hennes rum. På kvällen när jag nattade henne så sa vi förlåt och då fnissade Agnes och sa ”men mamma, du gör alltid så när du blir arg…du säger en massa fula ord och sedan känner du dig dum och säger förlåt…” Hepp. En klockren analys av min 7-åring.
Min empatiska tjej drömmer mycket om krig för tillfället och tycker det är så otäckt. En dag funderade hon över varför vi inte bara kan ta en massa flygplan och flyga ner där det är krig och låta de som vill slippa krig åka med i flygplanen bort från kriget och att de ska få åka gratis istället för att betala en jättemassa pengar och fly från kriget i gummibåtar och så… Ja du, det funderar jag också över och det enda jag kan säga är att alla i världen är inte medmänniskor och att väldigt många alltid tycker att det är någon annans ansvar….
Helt vanliga barn
Det kommer så många roliga uttryck från vår gosse nu så jag måste skriva ner en del så vi inte glömmer bort dem.
En kväll när jag nattade honom så kittlade jag och kittlade honom tills han ryckte till och vi slog ihop våra huvuden.
-Aj som …., sa jag.
Emil tittade på mig och sa lite tyst för sig själv:
-Vissa straffar Gud medsamma….
En kväll satt vi och käkade och barnen satt och önskade sig småsyskon. Jag och Magnus suckade lite och konstaterade att vi var för gamla och att vi inte orkar gå upp på nätterna längre osv. Emil hade lösningen.
-Jag säger till bäbisen SOV NU FÖR ANNARS FÅR DU INGEN JULMUST I MORGON.
Igår nattade jag Emil och han kunde absolut inte somna. Till slut gav jag upp och gick och la mig i badet i stället. Efter ett tag kom han intassandes i sin rosa ugglepyjamas och satte sig på toan.
-Mamma, jag kan verkligen inte sova för diskmaskinen är på så dåligt humör. Det låter som en sjuk klocka.
Okej…eh?
-Ska jag fixa diskmaskinen mamma?
Det fick han verkligen inte. Antagligen lät den lite extra och då kunde gossen verkligen inte sova. När jag 20 minuter senare kom in i vårt sovrum så låg han där och sussade i sin rosa pyjamas och med nallen i famnen. Jag kröp ner i sängen, tände lampan och bara låg och tittade på honom. Han är så fin så det gör ont och ibland vill man bara stanna tiden.
Agnes då? Hon har varit sprudlandes glad. För tillfället är det mycket sång och hon har fått ett par hörlurar av Magnus och går runt och sjunger på en massa engelska sånger som hon hämtar från Youtube. Hon sjunger verkligen ut och har inga hämningar. Helt underbart. Igår överraskade hon familjen och hade städat allas sovrum. Det var bäddade sängar, pyntat, undanplockat och fixat. Hon är så omtänksam.
En stor skillnad på barnen är deras självständighet eller vi kan kalla det lathet. Agnes vill och kan fixa allt själv. Vill hon ha en macka fixar hon det. Vill hon ha bubbelvatten så bubblar hon själv. Igår gjorde vi alla fruktsallad tillsammans och Agnes skar sig i fingret så det droppade blod. Hennes reaktion var:
-Typiskt!
Sedan la hon kniven och letade upp ett plåster och löste det hela innan hon fortsatte hacka frukt.
Emil hade ögon som tefat och dog nästan när han såg att Agnes skar sig.
När Emil blir törstig låter det så här:
-Maaaammma, jag är törstig.
-Tur att vi har vatten i kranen.
-Jag når inte upp till glasen.
-Tur att det står rena glas i diskmaskinen.
-Jag når inte upp till kranen.
-Tur att vi har kallt vatten i kylen.
-Jag vill inte ha så kallt vatten.
Ärligt. Han är så lat. När det gäller att hitta godis i skåpen högst upp, DÅ är han kreativ.
Den här bilden vill jag alltid minnas. Emil, rosa ugglepyjamas och Nallen.
Och så här vill jag alltid minnas Agnes. Napp och snuse och för långt nattlinne. Hon var så gosig och när hon blev trött så ville hon bara till sin spjälsäng. Ofta gick hon dit själv och ställde sig vid sängen och gned nappen och snusen mot ansiktet. Lilla, lilla Agnes.
Luftgevär och kusinlek
I höstas någon gång så var vi hos lillebror och Maria och käkade hamburgare och hade det allmänt trevligt. Danne grillade hamburgare och Agnes fick testa att skjuta luftgevär. Jag och Maria drack vin :)
Fredag. Äntligen. Idag kan jag knappt gå. Jag har ju typ inte sprungit på ett år men började springa lite på bandet efter nyår. Efter fyra gånger tyckte jag att det var dags för att springa milen så det gjorde jag igår. Det var sjuk jobbigt. Jag har varken kondis, muskler eller rätt vikt för att springa milen även om det i och för sig är lättare på löpbandet. Det blev en bra tid dessutom, 51:28. Jag mådde så dåligt efteråt så jag kunde knappt röra mig och absolut inte äta något. Helt osunt.
Helgen är helt oplanerad. Skönt, skönt, skönt. Idag kommer dessutom städerskan. Ikväll ska jag definitivt unna mig en Innis & Gunn (min nya favoritöl).
Magnus var med Emil på förskolan igår och det uppskattades. Emil hade varit så mysig och hela tiden sagt "du och jag, pappa". Idag blev det Agnes tur och det uppskattades också. Det är så stort för barnen att mamma eller pappa är med på skolan/förskolan en dag.
Lalandia är bokat på påsklovet. Jag, de små barnen och mina föräldrar ska åka dit. Magnus jobbar. Det hade varit extra kul om lillebror med familj också hängde på.
Grillplatsen
Vår grillplats används året runt. Där är alltid vackert. Barnen kan bråka, bråka, bråka och sedan stannar vi bilen, öppnar dörrarna och sedan leker de i två timmar. Vi grillar korv. De fortsätter leka och när vi säger till dem att det är dags att åka hem skriker de "nej, inte redan". Vi packar in oss i bilen och barnen börjar åter bråka, bråka, bråka.
De har så många projekt. Sist vi var där så var det att hacka upp isbitar från isen.
Njutning.
Kalla vantar och kalla fingrar som måste värmas framför brasan.
Grillmästaren.
Fina påklädda barn. Det tjafsas inte om kläder när vi ska åka dit. De vet att vi kommer vara ute länge och att det är smart att ta på sig både mössa och vantar.
Lycka är att vara tillsammans.
Julafton
Så blev då bilderna från julafton klara. Det är lite blandade känslor att titta på dem. Vi hade en toppenjulafton och det var så mysigt att vara hemma med barn och våra föräldrar. Till och med tomten hittade till oss. Vi kunde sitta i uterummet och det fanns mat till ett helt kompani. Vi var lyckligt ovetande om juldagen och det var väl tur.
Åh, vad det är kul att duka med finporslin och allt.
På lunchen åt vi allt det kalla. Min absoluta favorit är stekt inlagd sill och silltårta. Eller vänta, varmrökt lax från rökeriet i Furuboda är ju också gott. Och min vegetariska senapssill. Och fröknäcke. För att inte tala om snapsen till julmaten. Jag smakade ål för första gången. Helt okej.
Emil var mest nyfiken på polkagrisen på tallriken...
Zacke var så stilig i fluga! De stora barnen är helt underbara när det gäller mat. Både Zacke och Natta smakar allt och de käkar gärna sill! Jag hade nog fyllt 40 år innan jag vågade smaka sill. Dessa goa ungar slutar aldrig imponera på mig.
Den bästa mamman.
Julmust julmust julmust...
Till nästa år ska jag försöka komma ihåg att köpa sådan små tulpaner igen. Ursöta och nu köpte jag ju fyra små glasskålar att ha dem i.
Kalle Anka! Vi hade ett rejält gottebord till Kalle och en massa glögg.
Plötsligt hände det. Tomte knackade på dörren. Alla var hemma. Vem var tomten? Vi kan väl kalla honom Pelle...
Spända barn. Äntligen fick de några julklappar.
Snälla morfar som nästan såg ut som en tomte i sitt skägg. Snyggt!
Även de vuxna fick en massa julklappar.
Så fina pappor!
Efter att vi ätit allt det varma på kvällen så delade vi ut julklappsberget.
Jag är så tacksam över alla dessa fina människor som finns i mitt liv. Vissa har funnits där sedan jag föddes och vissa har tillkommit under årens lopp. De senaste åtta åren har det trillat in en hel hög.
Systrarna gullungar.
Emils hög!
Vad fick då barnen? Wiispel, mikrofoner, älva, kläder, starwarskickbike till snön, pengar, godis, böcker, kamera, pyssel, lego, svärd och en massa annat. alldeles för mycket.
Min fina man.
Mätta och trätta och nersjunkna i soffan. Jag har bytt om till bekvämare kläder. Farfar och morfar dricker grogg. Julafton började närma sig sitt slut.
En lugn helg typ
Fredagen började så här...eller vänta lite. Den började ju med att jag åkte till jobbet och fick följande sms av Emil när jag satt på bussen:
Emil skrev: Emil är ledsen. Agnes har ont i nacken.
Jag förstod dock inte att naken betydde nacken. När Emil skrev att han var ledsen förstod jag att något inte var ok. Jag ringde hem och där var ett himla liv. Agnes borstade håret och knäckte till nacken så hon skrek och hade väldigt ont. Hon kunde inte röra huvdet något utan att det gjorde ont och hon bara skrek av smärta. Emil blev rädd. Till slut hade Magnus fått henne till att ligga stilla i sängen och då hade Emil kommit in med ett armband till henne. Agnes såg att Emil var ledsen och rädd och frågade om han ville hålla henne i handen. Det ville han. Tänk, där satt de två och tröstade varandra. När det väl gäller så är de så himla rädda om varandra. Jag blev orolig så jag åkte hem igen. Agnes kunde i stort sett bara ligga i ett läge men Magnus fick i henne värktabletter och på sjukvårdsupplysningen så sa de att om det inte blev bättre så fick vi åka in. Hon blev bättre under eftermiddagen och på kvällen fick hon åka till Leia och käka taco. Hon har fortfarande ont men det kan tydligen ta tid. Agnes har aldrig varit så stilla tidigare och hon läääängtar efter att få stå på händer.
Den här lille gossen lekte med Albin i lördags. Jag och Magnus var ute och gick tillsammans. Lyxigt! På kvällen åkte vi hem till Moppan med familj och käkade en massa god mat och babblade. Zacke och Tilda kom också dit och vi firade farmor som fyllde år igår.
Emil hade precis börjat vänja sig vid hundar igen och blev biten av Lilly. Hon gillar inte barn och Emil gillar inte Lilly längre. Han fick två små hål och ett blåmärke men har fått stelkrampssprutan innan så det var ingen fara men han blev rädd. Vi får köra Ebbaterapi snart med Ebba som verkligen dyrkar Emil. Hon är ju mycket mindre och väldigt, väldigt snäll. I början var han rädd för Ebba också men nu älskar han henne.
Igår blev en lång, lugn dag. Agnes lekte med Leia. Jag och Emil spelade tv-spel och sedan blev det ett långt bad och bokläsning på kvällen. En perfekt söndag.
Älskade Agnes
Idag har vår 7-åring namnsdag. Av en ren slump upptäckte jag att det stod Agnes i kalendern. Grattis på namnsdagen älskade Agnes. Du är unik. Ingen är som du. Du har så mycket energi och bus i blicken och det nästan bubblar i dig ibland. Du har humor (och humör!) och ett härligt skratt. Att se dig glad och fnissig värmer mitt hjärta. Ingen har ett så stort hjärta som du. Om du hade kunnat rädda världen så hade du gjort det. Om du ser en tiggare så vill du ge pengar, är jag lite trött så pysslar du om mig, om vi skäller på Emil för att han varit dum till dig så ber du oss sluta för du tycker synd om honom, du oroar dig för kompisar och deras känslor, du älskar att göra andra människor glada och har alltid varit helt underbar med lillebror. Hemma är du en person och vågar visa alla känslor men i skolan håller du igen och vill bara visa de bra sidorna men vet du...det är okej att inte vara perfekt alltid. Min lilla fina empatiska höna. Du kan bli precis vad du vill och jag hoppas att många människor får lära känna dig. Det är en förmån (och ibland en utmaning) att få vara din mamma. Jag skulle inte vilja byta ut dig mot någon i hela världen.
Skridsko, kaffe på sängen, snögubbar och gul snö
Ja, då kom det lite bilder från vår skridskotimme på isen. Den trevliga timmen då Agnes vantar gjorde att hon inte kunde åka skridsko...den logiken liksom. Jag tycker det är så otäckt att gå på sjön och får hjärtsnörp när Agnes drar iväg på isen.
Söndagens kaffe på sängen fixat av Agnes. Hon vet vad hennes föräldrar vill ha...typ 1 liter kaffe vardera!
Fina, fina Agnes.
För någon vecka sedan tävlade jag och barnen i snögubbsbygge. Agnes och Alma byggde en snögubbe vid vår lilla pulkakulle medan jag och Emil byggde en på vår tomt. Störst snögubbe vann. Agnes och Almas snögubbe var en snöprinsessa och hon hade både hår och halsband. De kämpade väldigt länge tjejerna. Deras snögubbe blev nog längst eftersom de smarta små liven kom på att de kunde göra fyra bollar (vet inte om det är ok enligt vårt oskrivna regelverk så kanske jag vann...eller jag menar jag och Emil). I alla fall så fick snöprinsessan bara leva en timme för sedan käkade vi lunch och då hann några avundsjuka skitungar sparka sönder den och dra i sönder pärlhalsbandet. Suck.
Min och Emils snögubbe. När Emil var i skogen och letade pinnar och stenar så stod jag där och byggde och byggde. Det känns helt okej tills olika familjer passerar och det ser ut som om jag gör världens största snögubbe själv...
Vad är det med pojkar och kissa ute grejen? Jag tror att det är tvångsmässigt. Så fort tillfälle ges så ska det kissas. Fast det måste vara ganska kul att kissa mönster i snön. Jag är nog bara avundsjuk.
Den här lilla snorisen är ju för söt i sin rosa pyjamas. Fast när han ber mig ta fram den så säger ha "ta den där med ugglorna". Han skulle aldrig säga "ta den rosa pyjamasen". Igår när han tog den på sig så sa han dock "mamma, är inte den här pyjamasen lite tjejig?". Nääää, svarade jag och hoppas att han kommer vilja ha den länge till eftersom han är så gullig i den och jag vill bara pussa honom när han kommer tassandes i sin silkespyjamas.
Funderingar
Vår lille mjuke har en hel del funderingar. I förrgår när jag nattade honom så berättade han att han berättat för en tjej på dagis om pappas hjärtinfarkt.
-Jaha, vad sa du då?
-Jag sa att pappa fick ont i hjärtat, svettades och att han sedan hamnade på sjukhuset i några dagar.
-Blev du ledsen när du pratade om det?
-Neeeej.
-Hur känns det då? Tänker du mycket på pappa och hans hjärta?
-Ibland är jag lite orolig. Jag tänker att det kan hända igen.
-Emil, jag är också orolig men nu äter pappa ordentligt och tränar så det inte ska hända igen.
-Och han äter sina mediciner varje dag!
-Mmmm..
Lille Emil är så klart orolig för pappa. I alla mina egna funderingar så har jag glömt bort barnen och deras funderingar.
Igår försökte jag prata med Agnes och hon är säkert orolig hon också men väljer att skoja bort det i stället. Och det är helt ok.
Mycket har hänt inom vården när det gäller hjärtinfarkt men fortfarande är det så att nästan var tredje person som får en hjärtinfarkt överlever inte. Detta ger mig ångest. Det var så nära även om allt gick bra.
Bilderna är från i höstas när vi var i stugan. Det är inte så mycket fotografering och bildfix för tillfället och bloggen uppdateras inte lika ofta. Vi tar det när vi hinner och orkar. Just nu försöker vi planera in motion i våra scheman och nyttigare mat. Köttkonsumtionen har minskat drastiskt för Magnus (vilket nog förvånar de flesta eftersom han verkligen älskar kött). Idag äter vi alla mycket fisk och vegetariskt. Magnus äter små portioner och ofta. Motion, 30 min paus efter lunch, minskad stress och förändrad kost är viktigast ur hjärtsynpunkt. Det viktigaste ur kostsynpunkt var tydligen att sluta/minska köttkonsumtionen och det gäller allt kött. Byta till kyckling och fisk. Äta fibrer, grönt och rätt fett är också viktigt.
Agnes var väldigt nöjd med att börja i skolan igen. Hon är sååå trött på oss och längtade efter att få träffa alla kompisar. Hon är upp och ner i humöret. Jättearg och jätteglad. Enligt mamma är hon en kopia av mig när jag var i den åldern. I söndags vaknade vi av att hon serverade kaffe på sängen. Hon gör sjukt gott kaffe. Sedan skulle vi åka skridsko på sjön och det hela spårade ur totalt. Hon var arg på isen, på vantarna, på oss (NI ÄR SÅ JÄVLA DUMMA!!!), skridskorna...tja allt. De fick inget lördagsgodis utan skulle få det på söndagen. När hon drog igång och skrek en massa dumma saker till mig och Magnus hotade jag med att hon skulle bli utan godis om hon inte slutade och det gjorde hon inte. En hel timmes gapande på isen och på vägen hem. Det blev inget godis. Emil fick sitt men inte hon och det gör ont i hjärtat men någon gång får det vara nog. Hon ansträngde sig så hela eftermiddagen, och bad om ursäkt och försökte på alla sätt och vis gottgöra och vi pratade om att det var jättebra MEN det innebär inte att allt elakt som sagts bara försvinner. Fina, goa, arga Agnes.
Allergi och sommarlängtan
Jaha, då var det konstaterat. Emil är allergisk mot jordnötter, hund, katt och häst. Idag var han och Magnus hos allergiläkaren och det gick jättebra där. Emil ringde mig när de gick därifrån:
- Mamma. Jag har varit hos doktorn nu!!!
- Gick det bra?
- Jättebra. Jag fick andas i en mask fyra gånger.
- Ååååh, vad duktig du är...
- Vet vad jag fick när vi var färdiga?
- Bokmärke?
- ETT NAGELLACK!!!
- Vad kul! Vilken färg blev det?
- Blågrön.
- Då får vi måla naglerna ikväll.
- Mina?
- Ja, det är ju ditt nagellack.
- Mitt alldeles egna?
- Ja, ditt egna men du får inte måla själv!! (såg blågrönt golv och bord framför mig....)
- Nej, mamma, jag får vänta tills jag är så stor som Natta. Då får jag måla mina nagler själv. När jag är typ 13, 14, 15...
Jag hörde hur Magnus skrattade i bakgrunden...
- Ja hjärtat, när du är så stor får du själv måla dina nagler.........
Lite sommarbilder. Längtar. Nu är julen slut och allt juligt är nerpackat. Nu ser vi fram emot sommaren. Barnen vill tälta igen. Allra helst på Daftö. Agnes vill vara på campingen vi varit innan och jag tror att hon menar Ronnebys camping med lilla poolen. I vår hade jag gärna åkt till Kolmården men vi får väl se. Eller så går jag ner i tid och är hemma mer och vi gör ingenting på somrarna framöver. Vi får se hur det blir.
Pepparkaksbak
Vad länge sedan det känns. Innan jul så bakade jag och barnen pepparkakor och de blev väl sådär men degen var god. Jag föredrar pepparkaksdeg framför pepparkakor. Agnes gillar inget av det och Emil älskar pepparkakor. Emil knallar runt i kalsonger hela dagen om han får välja. Ibland slår han på stort och tar på sig en tröja. Båda barnen är helst barfota och heter man Agnes så går man oftast runt med en strumpa. Jag blir tokig på strumpkaoset! I hennes garderob finns nu en låda med ca 10 st ensamma strumpor. Fast hon bryr sig inte utan tar en strumpa av varje sort.
Vardagen är tillbaka. Jag jobbar. Skolan har börjat och Magnus är sjukskriven. Vi har det bra men jag tror att det är mycket efterarbete för oss alla. Jag sover dåligt och är väldigt disträ. I helgen började jag koka ägg och gick sedan och la mig. Magnus upptäckte de kokande äggen och då kunde jag inte alls relatera till när jag började koka äggen. De kunde kokat 5 minuter eller 30 minuter. Jag hade verkligen ingen aning. Det känns som om vissa saker görs rutinmässigt men hjärnan är inte riktigt med och det snurrar runt en massa tankar. Barnen hanterar det på sitt sätt. Agnes konstaterade inför skolstarten att "jag har såååå mycket att berätta i skolan. Pappas hjärtinfarkt, skåneresan, julklapparna, att jag sov hos Oliver och Tyra...". Jag är så tacksam för våra barn. Utan dem hade jag antagligen rasat.
Livet före och livet efter....nu är han hemma!!!!
Julafton. Den bästa julen med mina föräldrar och svärföräldrarna och Natta och Zacke hemma. Vi åt och hade det himla trevligt. Tomten hittade hit. Agnes skrek av glädje när hon öppnade sina paket. Emil var helt uppspelt över sitt efterlängtade Skylander. Vi gick och la oss och Magnus sov i soffan så vi alla skulle få plats.
Juldag. Magnus kände sig dålig och har varit snorig och hostig ett tag. Han tyckte att han kände sig konstig i kroppen och jag suckade väl lite....mansförkylning...som tur var så körde hans pappa in honom till akuten. Det var ingen mansförkylning utan han hade fått en hjärtattack. Allt slutade bra men det var ingen rolig upplevelse för någon. På vägen in till sjukhuset kände Magnus sig sämre och ringde 112 som tyckte att det gick fortare om de själv fortsatte köra än att skicka en ambulans. På akutmottagningen stod de och väntade. EKG och sedan ambulans till Karlskrona. Stackars Magnus pappa! Bengt ringde hem och berättade vad som hänt. Jag tog inte in det utan började plocka undan frukosten och bädda sängen. Helt ologiskt och helt chockad. Samtidigt sa jag till Natta att det inte var någon fara för att inte oroa henne. När Bengt kom hem fick jag telefonnummer till sjukhuset och började ringa och kopplas runt. Till slut fick jag redan på att han skulle hamna på en avdelning 55. In i bilen och ner till Karlskrona. I bilen kom alla tankar och jag med mitt katastroftänk föreställde mig att en sjukhuspräst väntade. I bilen kom jag på att jag inte berättat något för Zacke, ringa hem och be dem gå upp och prata med honom, ringa barnens mamma och förklara allt. Magnus föräldrar ringde Viktor och Magnus syskon. In på sjukhuset och där låg han, min Magnus. Blek och uppkopplad med slangar överallt. Vilken lättnad ändå att få se honom. Han hade redan varit på röntgen och de hade gått in via ljumsken och "sprängt" i något kärl. Allt var under kontroll. Pussa på Magnus och ringa runt till alla och berätta att allt var okej. Magnus föräldrar stannade kvar och tog hand om Agnes och Emil som var fullt sysselsatta med alla julklappar de fått. Jag stannade kvar till fem på sjukhuset och kände mig ganska lugn när jag körde därifrån men jag har tusen frågor. Kan det hända igen? Varför? Vad händer nu? Stress? Mat? Motion? Jag somnade som en stock med båda barnen i sängen. Emil grät efter Magnus och Agnes försökte trösta. Jag försökte förklara vad som hänt men jag vet egentligen inte så mycket. Däremot så vet jag att vårt liv ska förändras. Det här vill vi inte uppleva igen. Jag förklarade för barnen att nu får vi alla ändra våra liv och hjälpa pappa här hemma. Vi kan alla göra något så han slipper göra allt. Jag sa att det finns tvätt, dukning, diskmaskin, matlagning, sopor, undanplock, hämta/lämna barn, handla...det finns massor som vi andra kan göra. Agnes erbjöd sig att gå ut med soporna och sedan ska hon göra lista på vad vi andra i familjen ska börja göra :)
Äntligen orkade han kolla facebook.... :) Fina, fina Magnus.
Igår flyttades Magnus till Växjö och vi åkte in och hälsade på honom. När doktorn kom in och berättade att han skulle stanna kvar minst en natt i Växjö blev Emil ledsen. Han hade sett fram emot att få hem sin pappa. Idag fick vi hämta hem honom. Jag förstår dock inte hur han ska kunna ta det lugnt här hemma. Full rulle. Vi kommer nog behöva en vuxenweekend så småningom.
