agnesochemil

Vissa dagar vill man bara glömma. Detta är dag nr 1 på min glömma lista sedan jag fick barn. Den började så bra. Jag hade sovmorgon och sov till halv nio (med vissa avbrott för envisa barn som tvunget skulle in till mig). Sedan blev det frukost, tvättning, plock, lunch (med en massa bråk för Agnes vägrar äta något här hemma) och så blev det till slut dags för att göra något. Barnen klättrade på väggarna. Vad fort de kom in i dagislunken, d v s fullt ös mellan kl 07-15.30. Vart tog det där "vi mjukstartar dagen" vägen?!? Till slut kom vi fram till att en sväng till Kosta outlet kunde bli sådär lagom trevligt. In i bilen, packning med, hämta Natta, mot Kosta. När det var 2 km kvar kaskadkräker Emil i bilen!!! Det har aldrig hänt och vi blev minst sagt förvånade. Emil skrek, Jag letade påsar och Magnus torkade, Agnes ville ur bilen och det luktade inte gott. Vända bilen, köra HELA vägen hem med en gallskrikandes Emil eftersom han absolut inte förstod varför han inte kunde få napp. På väg hem kom jag på att vi kunde gå på gympan eftersom Agnes inte har varit där i år. Hem, in och hämta gympadräkt, tights (till att ha under...liiiite kallt annars), äpple, drickaflaska och full fräs mot gympaträningen. Halvspringa mot omklädningsrummet (bara vi där, de andra hade gått in redan), bråk, bråk, bråk. Agnes ville absolut INTE ha några tights under gympadräkten. Hon såg att Almas mössa var där och längtade efter Alma men hon vägrade gå in i hallen med tights. Hon fick några chanser (typ 100) och sedan lyfte jag upp henne, slängde på jackan och skorna och gick därifrån. Hon grät hela vägen till bilen, hela vägen hem och en halv timme efter...hon ville ju träffa Alma och gå på gympa. Synd! Den här dagen vill jag bara glömma och när Magnus frågade om jag ville gå ut och gå en runda så stod jag med skorna på efter 3 sekunder typ :) Agnes sprang efter mig och frågade vad jag skulle och jag svarade "jag ska så långt bort det bara går....". Agnes tittade på mig och sa "mamma, jag vill också följa med långt bort bara går"....

Fotot är en månad gammalt. Ännu tröttare mamma med ännu fler gråa hår och antagligen ytterligare någon rynka och dubbelhaka (kunde knappt knäppa mina "så-här-tjock-vill-jag-aldrig-bli-igen-men-jag-spara-dem-som-ett-minne-byxor"). Tyvärr ingen julstjärna längre. Positivt är att det inte var magsjuka. Emil åt och mådde som en prins sedan. Over and out.

En dag hände det en lite rolig grej här hemma. Jag var hemma själv med barnen och de var inne på Agnes rum och lekte medan jag fixade i köket. Helt plötsligt släppte jag mig, lite för högt tydligen, för barnen tystnade och ut från Agnes rum kom Emil springandes och han ropade "paapppaaa? Pappa?". Han trodde att Magnus kommit hem. Hahahaa...detta måste ju innebära att Emil är ganska van vid att höra en viss person släppa sig här hemma eftersom han förknippar det ljudet med honom :)

Jooo...då hade jag och Magnus nästan precis lagt oss och hörde Agnes ropa "mamma, pappa...hjälp mig!!!". Så brukar det inte låta så jag traskade till hennes rum och såg att hon satt i sin säng och grät så jag trodde hon hade drömt något. INTE!!! När jag tände lampan så såg jag förödelsen...hon hade kräkts ner hela sängen och sig själv. Där var makaroner och clementinbitar överallt. Det var bara att ropa på Magnus och sedan började projekt tvättmaskin och duschning. Som hon frös den lilla gumman och jag tyckte så synd om henne. Fast sedan fick hon sova i våra sängar och jag såg framför mig en kaskadkräkning över mig och Magnus men det kom inte mer och hon var illpigg på morgonen!

I morse hade jag fått mail från Almas mamma om Agnes kunde få följa med dem hem någon dag när hon hämtar Alma vid två-tiden. Jag frågade Agnes och hon sken upp som en sol. Sedan frågade hon om inte jag skulle med och jag förklarade att jag skulle jobba och förväntade mig liiiiite tveksamhet över att gå hem där utan mamma men...istället kom "åååh, mamma...du kan jobba JÄÄÄÄTTELÄNGE när jag är hos Alma!".

Envise söte göte. I morse fick jag inte lyfta upp honom ur sängen, sedan fick jag inte ta av honom bajsblöjan (oj, vilken sorg i mitt hjärta) och för en stund sedan fick jag inte ta upp honom ur badet. Magnus är stolt som en tupp och gör så gärna allt som lille Emil vill. Pappas gosse. Idag gick det riktigt bra på dagis och jag tror att till och med fröknarna är förvånade! Magnus berättade i morse att de ska prova dra fram stumpan lite innan Emil får sina stövlar på sig för han brukar alltid skrika när de ska ta på honom stövlarna. Av någon anledning så har Magnus kommit på att Emil vill att strumporna ska "korva" sig framme vid tårna (hur skönt är det liksom?!?) när han ska stövlar på. Personalen testade detta idag och han var tyst. Märkliga unge! Och nej, stövlarna är varken för stora eller för små. Däremot så har han vissa konstiga tånagler som växer uppåt.

Jag glömde en sak på listan över saker som Emil kan banka på....dvd-spelaren. Den är trasig nu. Ingen Teletubbies på ett tag. Det finns kanske en Gud trots allt....

Igår var vi ju och fikade på lokala fiket. Vägen dit var inte helt enkel.... Det började redan i måndags då jag i min hjärna tänkt tanken att vi kanske skulle fika när jag hämtat dem från dagis. När vi väl satt i bilen utanför dagis så gallskrek Agnes, sparkade av sig stövlarna och bråkade med Emil. Jag röt då lite martyraktigt "jaha, jag som hade tänkt att vi skulle fika men det blir det ju inte nu när här ett så'nt liv!!!". Agnes tystnade i tre sekunder och började sedan gallskrika för att vi INTE skulle fika. Igår när jag hämtade dem så gick det så lugnt och tyst till och i bilen sa Agnes "mamma, jag lovar att inte slå på Emil i bilen så då kan vi åka och fika nu". Vi körde först hem och kastade av overaller, slängde i oss en macka och sedan åkte vi till fiket. Överlycklig Agnes hade bestämt redan här hemma att hon skulle välja en chokladboll! Mysigt. Emil gillade inte chokladboll. Han ville mest dricka med sugrör....

Skrutteluttan är rolig och väldigt bestämd. Idag när pappa hämtade henne från dagis fick hon ett bryt om en tröja. Hon skulle inte ta tröjan på sig och hon skulle inte bära den till bilen. När pappa sa att han hade tid att vänta tills hon var färdig (med sitt skrikbryt) så gav hon till slut med sig och tog på sig den. Idag vann pappa. Jag jobbade länge och var inte hemma förrän halv sju. Trötta barn och gnällig Agnes. Även om jag jobbat drygt 10 timmar så har jag mer ork att ta hand om henne även om hon är på ett hiskeligt humör. Jag orkar göra det där lilla extra för att få henne glad och det känns skönt.

Agnes nämnde förresten en dag en händelse på dagis (inget stort bara lite bråk) som jag ville veta lite mer om men hon vägrade prata mer om det tills igår. Då kom jag på att prata om Agnes i tredje person...typ vad gjorde Agnes då när X gjorde så? Vad sa fröken till Agnes då och blev Agnes ledsen osv.... Jäklar vad hon babblade på. Perfekt sätt att få henne att prata av sig och jag tror faktiskt att hon berättade som det var och det var ju bara ett vanligt bråk på ett vanligt dagis :)

Okej...vår treåring har en storasyster! Det märks eftersom hon är väldigt medveten om kameror, telefoner, miner, kläder, hår osv. Jag vet inte riktigt hur jag ska bromsa utvecklingen och är väldigt tydlig med att JAG bestämmer vad hon ska ha på sig osv. Idag hjälpte hon mig att steka pannkakor och mitt i allt så nämnde jag att jag redan lagt fram morgondagens kläder och då var hon tvungen att rusa in på sitt rum och kolla vad jag lagt fram. Sedan kom hon tillbaka och sa"GUUUUD vad fin blus jag ska ha i morgon men jag gillar inte byxorna!". Jag blir helt matt och funderar allvarligt på att låta henne ha mysisar varje dag på dagis. Hon har även koll på mina kläder och utbrast en dag "vad fiiin du är mamma, vilken fin tröja du har". Jag gillar inte utvecklingen..

Det är som sagt mycket miner och mycket "ta ett foto på mig" och sekunden efter "jag får se på bilden". Igår låg vi nerbäddade i soffan och tittade på någon film (som hon valt) om någon tecknad prinsessa som naturligtvis träffade sin prins till slut. Till och med där utbrast hon "Guuud, vad fin hon är". Om Agnes fick bestämma så skulle hon ha klänning eller kjol varje dag, gärna glitterskor/prinsesskor, halsband och glittertofsar till det. Ikväll insåg jag att hon börjar koppla det här med addition. Där låg 4 fjärrkontroller och jag bad henne räkna dem och sedan frågade jag hur många där skulle vara om jag sprang upp och hämtade en till. FEM, sa hon och ville genast att jag skulle hämta den. Ikväll sa hon att hon längtade efter sommaren och att efter våren kommer sommaren. Dagis är en bra skola!

Imorse när bara jag och Emil var vaken så kallade han på mig från spjälsängen när jag kom in där blev han glad och jag frågade om jag skulle ta upp honom...."NEPP.....paaaappaaaa, paaaaappaaaaa". En stolt Magnus rusade (väldigt överdrivet snarare sengångade sig fram) till Emils säng och tog upp honom. Stolt pappa och nöjd Emil. Idag gick det bra på dagis!!! Han blev bara pytteliten ledsen när Magnus lämnade och sedan hade han varit glad hela dagen förutom när de gick ut. Då blir han oftast ledsen och då kommer Agnes rusandes och vill ta hand om honom. Idag hade personalen sagt till henne att det var bättre om hon sprang och lekte med sina kompisar. Bra personal! Båda barnen blir väldigt glada när jag kommer och hämtar dem. Helt underbart.

Det är roligt med upptäktsfärd. Vi tog bilen ut i skogen med bagaget fullt med korv och ved. Medans elden blev glöd busades det och vantar blöttes ner i snön. Hassleslätt heter grillplatsen som skulle vara perfekt festplats till sommaren. Vindskydd med grill och badplats. Till och med ett utedass finns det. Vi använde inte det igår även om Agnes var sugen.

Dag två är avklarad. Emil skriker förtvivlat vid lämningen och Agnes försöker trösta. Vi ska försöka hitta en tröja med texten "bästa storasystern" eller liknande för hon är så gullig när det verkligen gäller. Ikväll skällde jag på Emil när han bankat på TV:n, dragit ut dvd-skivan och gått runt med smutsiga vinterstövlar inomhus. Jag bar in honom på rummet och han gallskrek. Agnes sprang efter och skrek "nej!!! Han tycker inte om när du skäller på honom". Fick jag dåligt samvete eller? Hon låter honom vara med henne och hennes kompisar när avdelningarna på dagis är ute samtidigt och tycker det är jobbigt när han gallskriker vid seperationen. Lilla gumman. Hon behöver verkligen inte ta ansvar för honom. De bråkar men är faktiskt ganska gulliga mot varandra också... 

På morgonen går Emil ofta och sätter sig hos Agnes och han vill att hon ska hålla om honom när de tittar på barnkanalen. Just nu går det både vattkoppor och magsjuka på Prästkragen så jag väntar med spänning på vilket som kommer först....

Jag ligger hemma och är febrig. Barnen är i Diö och firar farmor. Tarzan fick somna in igår. Han mådde inte bra, hög feber, och med sin sjukdom så klarade inte kroppen av att bekämpa infektionen. Det var ett svårt och jobbigt beslut. Några dagar till så hade kanske penicillinen verkat men vi visste ju att förr eller senare så skulle han bli sjuk igen. Magnus åkte in och pussade honom från oss alla och kramade honom länge, länge. Han fanns där när han somnade in. Fina Magnus. Jag har bara gråtit och gråtit. Jag försökte förklara för Agnes att Tarzan inte skulle komma hem mer och att han nu var med alla sina kattkompisar..."men mamma, varför gråter du då?". Det är tur att vi har barnen som sysselsätter oss. I morgon börjar jag jobba. Lite febernedsättande så ska det nog gå bra. På bilden så hjälper förresten barnen Magnus att laga mat. Tarzan ville också vara med :)

Den här elektriska tjejen är svår att motstå. Idag var det en överlycklig Agnes som gick mot dagis tills hon förstod att Alma inte skulle vara där då blev hon tyst, blyg och osäker. Det skär i mig att se Agnes förändras så men allt är nytt för henne så det blir väl bättre. Hon var jätteglad när jag hämtade idag och berättade att hon lekt med en flicka som heter Molly....glad mamma!!! Idag hade de varit på biblioteket med dagis. Mysigt.

Emil...han sprang in på dagiset i morse. Jag och Lea tittade på varandra och undrade hur det här gick till. En dagiskompis, Viktor, konstaterade "idag är Emil inte ledsen" men jodå..efter några sekunder kom han ut i kapprummet igen och tittade på mig precis som "kommer du?". Sedan förstod han. Jag hörde hans skrik hela vägen till bilen...."mamma, mamma". Aj. När jag och Agnes hämtade honom hörde vi också ledsna skrik "mamma, pappa". Det går tydligen upp och ner för honom och han går mycket med fröken, den fröken som har tagit emot honom på morgonen. Lille gossen....

Idag sprang nästan Agnes in på dagis för Alma skulle ju vara där. Emil var inte riktigt nöjd och jag hörde honom när jag gick hem "näää.....näää....näää". Han var arg! När jag skulle hämta dem var Agnes också arg. Hon sov så jag fick väcka henne. Hon ville inte ha overall och bråket fortsatte hela eftermiddagen när Alma var här. Agnes är bråkig och arg och det är jobbigt. Allt som Alma vill ha vill Agnes också ha och snälla Alma lämnar då saken till Agnes.

Idag hade de funnit varandra på dagislekplatsen igen. När Agnes och Alma skulle springa iväg och leka så försökte Emil hänga med och blev ledsen när de sprang men då hade de erbjudit sig att passa Emil. Fröken tyckte dock att de kunde springa iväg själva eller så fick de leka kvar i sandlådan :) Personalen på dagiset har upptäckt att han har humör...nähä.... Han ville inte vara med på samlingen (tills frukten kom fram), han ville inte äta lunch (när han väl började äta så gick han inte att stoppa) och han ville inte sova middag (satte sig upp, skrek, kastade napp och snuse men när Lea lyfte upp honom i famnen så somnade han bums och var bara att lägga ner). Det kommer gå bra för Emil på dagis. Han blev glad när jag kom men vände sedan ryggen åt mig för att markera att han var besviken/arg på mig. Jag är desto mer orolig för Agnes som fortfarande bara leker med Alma. Olustig känsla i kroppen bara...usch!

Lämna din adress och telefonnummer så kan jag ringa och prata med dig i stället! Du måste ha ett väldigt, väldigt ensamt liv.

Vad märkliga människor det finns. Bloggen är till Agnes och Emil men jag har valt att ha den öppen för alla. Nu hade någon äckelgubbe lämnat en kommentar så jag funderar på att sätta lösenord på den. Äckelgubben störde sig på att jag hade lagt ut en bild på Emils rumpa. Detta får mig att fundera. Rumpfoton tas ju ofta hos fotografen i form av ett litet naket barn på en pläd. Obehagligt att tänka på hur många äckliga gubbar det kan finnas vid stranden som studerar våra små nakenfisar. Örk...

Emil grät idag när jag lämnade honom. Lille plutt. Agnes var lite avvaktande när jag lämnade för Alma var inte där. När jag hämtade Agnes berättade de att det hade gått bra men hon hade inte lekt med de andra barnen direkt. Hon ville gärna ha fröken med sig till de andra barnen. Jag vill att de ska stötta henne lite. Hoppas att det löser sig. När de var ute idag så hade Agnes lekt med Alice från Smultronet och Emil. De hade grävt och haft kul. Tänk, lille Emil och Agnes finner trygghet i varandra på dagislekplatsen! När Smultronet skulle gå in med Emil så hade han blivit jätteledsen och Agnes underläpp hade också börjat darra. När jag frågade henne så beskrev hon det som att "hon blev pyttelite ledsen när Emil blev ledsen". Emil hade haft det bra men blev ledsen ibland när någon nämnde ordet mamma eller pappa. Jag får helt ont i magen och vill bara att de ska älska sina dagis.

När vi kom hem så gjorde jag och Agnes cupcakes. Hon älskade det....mina misslyckade muffins blev vackra konstverk.

I lördags fick vi verkligen en överraskning. Mina föräldar dök upp på förmiddagen med en massa fika. Tur att vi var hemma. Det är ju ändå två timmars bilkörning enkel väg! Agnes blev överlycklig och berättade att hon hade längtat och längtat.... Emil sov när de kom men blev också jätteglad. Skönt att han inte är rädd för allt och alla längre. Jag, barnen och morfar gick till Gökaskratt en sväng. Barnen fick testa nya gungorna och klätterställningen. Sedan blev det lek här hemma med mormor och morfar. Magnus fixade god middag och på kvällen körde de hem tyvärr. Agnes hann få två utbrott igår. Det bara exploderar och sedan kommer "dumma jävla mamma", "du är så jävla dum", du är dum måndag, tisdag onsdag, osv". Hon är drygt tre år. Var kommer detta ifrån? Jag tycker det är jättehemskt. Dumma kan jag väl acceptera men jävla? Visserligen säger vi ju jävlaJenny men för Agnes har det varit ett namn och inget skällsord. I morse vräkte hon av sig det till Magnus. Hon skäms sekunderna efter hon sagt det. Ny strategi. Idag har jag köpt klistermärke och kör bonusschema. Vi får väl se hur många dagar hon klarar utan att säga dumma eller jävla. Belöningen är klistermärke varje dag, klubba efter fem dagar och tillslut ska det hela leda till en bio...ja, ja...det går väl över... Jag hade också sådana utbrott. Fast jag var sex år då.

De älskar sina fåtöljer och innan hade vi en uppe och en här nere men det blev alltid bråk så nu har vi båda i TV-rummet. Det har varit en mysig helg med promenader och två lekplatsbesök. I morse var jag, Magnus och barnen på Göka igen och skrev med pinnar i sanden (mest jag och Magnus i och för sig). Vi klampade på frusna vattenpölar och tappade ett hjul på vagnen! Under eftermiddagen var jag i Växjö och handlade och nu gör Magnus smörgåstårta....Mmmmm....min älsklingsrätt. I morgon tar inskolningen fart igen och om en vecka börjar jag jobba. Börjar kännas ok. Två hus känns mindre ok och jag börjar tro att vi kommer få ha det i några år till. Suck.

Emil har blivit en liten klätterunge. Han ligger ofta på soffbordet precis som om det var hans naturliga plats. Agnes hår är väldigt intressant att dra i. Hon är oftast jättefin med sin lillebror. Idag borstade hon håret och han som älskar all närhet stod för en gångs skull stilla och bara njöt. Sedan lekte jag och Agnes frisör men det spårade ur när hon började ge mig sprutor.... Lilla fina Agnes. Hon har det kämpigt nu. Det är inte kul med alla dessa känslor som bara bubblar i henne. Jag känner så väl igen mig i det väldigt växlande humöret och just känslan av att allt sker på två sekunder. Från ingenting till rosenrasande. Det är inte kul och det lugnar sig med åren. Jag hoppas att det bara är treårshumör....

Då hade jag varit död idag. Agnes fick värsta utbrottet någonsin och hade hon haft tillgång till vapen hade jag inte levt idag. Hon hatade mig när vi skulle gå hem från Alma. Dagen började 04.30 med att Agnes kom in i vårt sovrum sedan satte Emil igång och Agnes kunde inte somna om. Kl 07-10 var vi på dagis. Testade lämna Emil idag och det gick bra tills något hände. Jag vet inte om han slog sig eller vad men han var hysterisk när de ringde efter mig. När vi åkte hem glömde jag säga till Agnes dagisfröknar att vi åkte (de var ute) och de trodde att hon skulle vara där till 14 så de ringde och undrade om jag hade Agnes. Pinsamt!!! I eftermiddags åkte vi till Alma och de började bråka omedelbart! De bråkar aldrig!! När vi skulle gå hem skrek Agnes "DUMMA MAMMA" och sedan höjde hon insatsen och skrek "DUMMA JÄVLA MAMMA". Hon är drygt tre år. Jag var faktiskt hyfsat lugn trots att hon vägrade overall och slogs och skrek. Hysterisk. Stackars Alma förstod ingenting. Agnes var trött och det har varit en tuff vecka för henne. När vi kom hem frågade jag om hon inte ville säga något till mig eftersom jag blev ledsen när hon betedde sig så illa hos Alma men det ville hon inte. När kvällsmaten var avslutad så ville hon att jag skulle sätta mig i ena soffan och hon i den andra. Hon hade något viktigt att säga mig. Sedan började hennes föreställning. Agnes gick mot mig, kramade mig och sa förlåt och sedan sa hon "får jag godis nu?" Nej, det blev inget mys. 

Emil exploderar på tre sekunder och vill inte att jag ska trösta honom alltid. Det är gränstestning till 100% nu. Han är så söt när han testar mig. Emil tar fram underläppen lite, plutar med munnen och tittar lite under lugg medan han gör något som han vet att han inte ska göra. På dagis går han i sin egen värld. Igår tog han för sig rejält. Agnes avdelning var ute samtidigt och de barnen är ju 4-6 år. Först knallade han bort till ett gäng stora barn som satt och pratade. En kille hade en hink med vatten/lera som Emil bara gick rakt in och tog till de stora barnens förvåning. Emil skämdes inte. De stora barnen undrade vem den ungen var och jag fick gå dit och rätta till situationen. Sedan gick han bort till två stora killar som satt och lekte med en båt i en vattenpöl och tog deras båt. Då gick fröken dit och redde upp situationen. Emil är helt orädd men han lär sig väl så småningom.

Det gick inte att vänta längre. Vi behövde klippa oss så idag var det först Agnes tur och sedan min. Snälla Natta följde med och hjälpte till hos frissan. Jag försökte hålla Emil i styr och Natta stod hos Agnes medan hon klipptes.

Hon är ju så fin vår tjej. I morgon blir det dagis kl 07-10, handla mys, hem och fixa lunch, låta Emil sova middag, iväg till Alma, hem och överleva kvällen med nattning och övertrötta barn. Magnus jobbar kväll...phu!

Den här dagen skriver jag om för att komma ihåg även dessa dagar när jag börjat jobba! Den började så bra med glada barn och bara lite bråk om kläderna. Sedan började vi vår promenad mot dagis i ett vitt landskap...åååh, så mysigt. Inskolningen gick bra och hemresan likaså. Emil somnade i vagnen, jag bar in honom i sängen och sen började det... Två sekunder senare sprang Agnes runt i trosorna och började dra fram kläder, jag fick i henne lunch, sedan bråkades det om kläder, försök att få henne tyst när Emil sov misslyckades. När Emil vaknade skulle jag få i honom mat och fick i honom lite. På med alla ytterkläderna efter en del bråk om klädval. Väl ute började vi skotta snö. Trevligt! Sedan skulle vi åka pulka. Jag letade fram en bra pulka med styre på i garaget. Ingen snö på gångstigen...började gnällas lite över att behöva gå. Sedan kom vi till lite snö och Agnes satte sig på pulkan och då vägrade Emil. Han skulle INTE åka på samma pulka som Agnes. Slutade med att han låg ner på gångstigen och gallskrek. Vi vände och gick hem. Det blev ingen pulkabacke. Väl inne så fortsatte bråket. Agnes vägrade plocka undan på sitt rum, vi skulle skriva bokstäver och det blev bara bråk om det, Emil låg mest på soffbordet och jag skrek att han skulle gå ner, sedan bråkades det om TV:n (Emil skrek Poh och Agnes skrek barnkanalen), Agnes vägrade fortfarande plocka undan på sitt rum, det var ritat på bordsduken, smulor på hela golvet, jag letade efter Emils snuse i en timme som låg instoppad i en leksaksbil (när den hittades sa Agnes "ojdå jag la den där"), jag försökte andas på toa i 1 minut men då bankades det på dörren och Agnes skrek "ÖÖÖÖPPNA", jag har fått dåligt samvete 100 gånger för att jag suckat högt och skällt på Agnes och till och med sagt att hon är en liten bäbis, jag fick ännu mer ångest när jag skrek på Agnes och hon gick fram till mig och sa att hon ville kramas, Emil slog på TV:n med en leksak och jag har fortfarande inte vågat titta om där blev repor, jag har sagt till Agnes 4 gånger minst att hon inte ska hoppa i sängen, vi har redan bråkat om morgondagens dagiskläder, Agnes hjälpte mig hänga tvätt men vägrar låta mig visa hur det ska hängas. För tillfället får jag inte hjälpa/visa Agnes något...allt ifrån hur hon håller i en penna till hur hon hur hon hänger tvätt. Emil testar gränser och klipper till mig i ansiktet när jag bär bort honom från något som han inte ska göra. Ljudnivån här hemma har idag motsvarat en småbarnsavdelning med 12 barn. Det finns bra dagar och så finns det bajsdagar. Det här var ingen bra dag....tur att man älskar dem.

Okej, så här kommer det inte se ut när vi stressar till dagis kl 06.45 om två veckor men idag funkade det. Vi var ute i hyfsat god tid och tur var väl det för Emil bestämde sig för att börja med att göra snöänglar...på cykelstigen. Barnen var överlyckliga över all snö. Visst blir man lite gladare när omgivningen är vackert vit och skottningen kommer kännas ok idag i alla fall.

Agnes var utan mig på Päronet idag och det gick jättebra. När jag skulle hämta henne så åkte hon pulka i pulkabacken. Vilken lycka! Jag får dåligt samvete för Agnes men det är väl så det är att vara tvåbarnsmamma. Agnes får ofta bli stor för att Emil tar plats. Som nu när det är inskolning. Då får hon vara själv på Päronet för att jag är med Emil på Smultronet. Ibland får jag dåligt samvete för Emil. Han har inte alls fått samma fokus från mig som Agnes fick. När Agnes var lite satt jag ofta med henne och läste, lekte, tränade ord och sånger osv. Emil får ofta leka med Agnes eller själv medan jag tvättar, tvättar, tvättar, tömmer diskmaskin, lagar mat, dukar osv. Snart är markservicen slut här hemma och vi kommer alla få hjälpas åt för att få ihop vardagspusslet.

Så var det då dags. Inskolning. Överlycklig Agnes på väg till sin nya avdelning och liten Emil med tung dagisväska på väg till sitt dagis.

Magnus var med Emil på Smultronet idag och det gick bra. Två timmars lek enligt Emil om han hade kunnat prata :) Det är tre barn till som skolas in och i morgon är det min tur att vara där. Jag var med Agnes på Päronet och det gick bra. Gulliga fröknar som tog väl hand om både mig och Agnes. Agnes var lite nervös i några minuter innan Alma kom sedan blev det lite fart i henne. Det är nog tur att de två ska dela på sig lite. Jag tror att de båda behöver hitta lite andra kompisar också och inte bli alltför beroende av varandra...men det är för söta tillsammans!

Agnes blev så glad när hon såg sin "gamla" dagisfröken Lea och de vinkade till varandra. Sedan sprang hon på sin "gamla" dagisfröken Mia och då var hon tvungen att krama henne. Hon gillar verkligen sitt gamla dagis! Idag satt Agnes och Alma och ritade teckningar till sin kompis Alice som fortfarande går på Smultronet. De saknade nog henne.

De har en rolig grej på Päronet. När de börjar där så får de en liten tygdocka att välja kläder till. Sedan syr personalen en klänning till dockan och skriver barnets namn på. Om Agnes är sjuk en dag så lägger fröknar och de andra barnen Agnes docka i en speciell sjuksäng som de har. Kul sak att alla har varsin docka. Det kommer bli bra det här!

Lille hjärtegrynet....hur ska det gå?

Jag glömde...idag städade Agnes sitt rum efter många om och men eftersom Magnus skulle dammsuga. Hon kom ut överlycklig och nöjd och sa "idag har jag städat så fint så fint...skynda er och kom och titta...det är så fint så ni kommer börja gråta"...hahaha...

Då var det dags. Nästan tre års föräldraledighet/graviditet har nått sitt slut. Jag älskar mitt och jobb och tycker det ska bli väldigt kul MEN det känns inte helt ok att få så lite tid med barnen. Magnus och jag har precis suttit och pusslat lite med våra tider och i början kommer barnen vara på dagis från 07-15.30 nästan alla dagar. Ibland blir det 07.30 och ibland blir det lite tidigare hämtning men annars kommer barnen vara på dagis hela dagen, måndag-fredag. Örk. Jag lider troligtvis mer än vad de gör. När huset är sålt ska jag gå ner i tid och vi kan kanske köra oftare till jobbet om det sparar mycket tid. Vilken balans allt blir med tid och pengar! Det kommer bli bra så småningom. Just nu känner jag bara att TID är viktigast. Om några år bryr sig barnen mer om sina kompisar än oss :)

Lillprinsen börjar bli stor. I morgon får dagispersonalen lite att bita i....phu.... Idag var vi hos Moppan med familj och fikade. Mysigt. Emil börjar tycka att Moppan är ganska kul trots allt fast Agnes blir ju så avundsjuk när Moppan riktar sin uppmärksamhet mot Emil. Det är ju hennes Moppan :)

I morse sa förresten Agnes en rolig sak och jag skulle berätta för Moppan så jag sa "jo, i morse så kom Agnes in till oss och sa att hon ville ha napp" och då tittade jag på Agnes och sa "men Agnes du har ju slutat med napp för länge sedan och du vet ju att de är hos tomtenissarna så du kanske inte var riktigt vaken..." Agnes tittade på mig och svarade "men mamma, jag sa inte att jag ville ha napp...jag sa att jag var sugen på napp". Åter igen tillrättavisad av min treåring...

Tarzan gick och satte sig framför brasan och redan då borde vi misstänkt att han kanske var lite krasslig men inte förrän på kvällen uppmärksammade vi att han inte ätit något och var hängig och dagen efter åkte jag in med honom. Nu när jag tittar på bilden så syns det ju tydligt hur ynklig han är. Usch. Fast nu har vi honom hos oss och vi skämmer bort honom med kärlek och godis och han bara njuter. Just nu ligger Magnus och borstar honom framför brasan. Vår lille Tarzan.