Kompislek och även mammor gör dumt ibland

Det kändes som om det inte var en solig sommar men nu när jag tittar på bilderna från sommaren 2016 så är det ändå väldigt mycket sol och bad. Å andra sidan så krävs det inte så mycket sol för att våra barn tycker att vi ska åka och bada. Vilka vattenodjur vi har. Idag har Emil bad för första gången i skolan och han har längtat väldigt mycket. Enligt honom fick man ha med sig simglasögon....jag undrar det...men, men, då får simläraren säga till honom. 
 
Agnes och Emil bråkade exakt HELA dagen igår och när Magnus kom hem satt de tillsammans och gjorde något och var helt överens. Magnus:
-Har de varit så här hela dagen?
-Eh nej. De har inte ens kunnat titta på varandra utan att säga något elakt.... 
 
Emil lekte med Elis och Agnes lekte med Alma. Det är så kul att se Agnes och Alma tillsammans. De är väldigt trygga i sin vänskap och känner varandra väl vid det här laget. Igår var de ute och spelade tennis med varandra och sedan var det lite lek med vattenpistoler. Emil bröt ihop för att han fick städa sitt rum och borsta tänderna. Jag tvättade, bakade och rensade bland mina smycken. Ikväll blir det föräldramöte. 
 
 
Den här gossen är sjukt uppspelt över sitt StarWars kalas på lördag. 15 barn. Jag lär behöva ett glas vin efteråt.... Vi har köpt långa skohorn som barnen ska få fäktas med om de vill. När jag visade Emil dem så blev han jätteglad och sa "ska alla få ett eget på kalaset? Coooooolt."
Agnes tittade på "svärden". Agnes tittade på mig. Agnes tittade på svärden. Agnes tittade på mig.
"Men mamma, du vet väl att det inte är svä.."
"Tyst!"
"Men mamma, det är ju skoh..."
"Tyst!"
Hon var helt brydd över att vi kallade skohornen för svärd. Det ÄR ju inte svärd!
Ordpolisen Agnes....
 
 
I tisdags var det fotbollsträning och vi tränade tillsammans med tjejerna som är ett år äldre. När de stod uppställda och en tränare försökte prata med dem såg jag att Agnes var helt bort i tankarna och att hon petade sig i munnen med hela handen. Jag sa (lite för högt) "AGNES!" och alla tittade på mig och då sa jag något i stil med att hon skulle ta ut handen från munnen. I samma sekund som jag sagt det så kände jag att det var så jäkla onödigt. På kvällen när jag nattade henne så tog hon upp det och förklarade att hon tyckte det var jättepinsamt. Jag bad om ursäkt och höll med att det var helt onödigt att påpeka det inför alla och att jag kände mig jättedum. Lite senare kände jag att vår tjej börjar bli stor. För ett år sedan hade hon gapat tillbaka men nu pratade vi om det i lugn och ro senare. Hon är så fin och klok.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0