Fotboll, utvecklingssamtal, högt blodtryck och att skita i vad mamma säger

 Den här tjejen har en massa förmågor. Enligt sin lärare är hon tyst när hon ska vara tyst, lyssnar på instruktion, inte rädd för att prata, duktig i skolan osv. En skötsam elev med andra ord fast ibland ritar hon i böckerna och på armarna trots att hon inte får. Okej. När vi satt och hade utvecklingssamtal tittade jag på fröken och sedan på Agnes och undrade om det var samma tjej. Agnes fnissade och sa "fast hemma är jag en snackemoster...". Jepp. Det finns ingen hejd på hennes påhittighet hemma. 
 
En kväll fick jag värsta brytet eftersom då hade hon tagit min hårborste med sig till skolan och glömt den där. Jag har sagt till henne flera gånger att borsten lämnar inte hemmet (hon har glömt kvar den i bilen flera gånger) och ändå så gör hon tvärtemot. Hon tar med sig saker till skolan trots att vi pratat om att inget ska med till skolan (plånbok, nycklar, löshår osv). Jag blir helt matt.... Samtidigt så är det ju tur att hon inte är så himla perfekt alltid och testar våra gränser även om det är jobbigt när det händer. Hon verkar sköta sig i skolan och då får det pysa ut här hemma. Jag hatar att tjata och just nu är det tjat om allt. Dags att borsta tänderna (Agnes står på händer), dags att borsta tänderna (Agnes dansar framför spegeln), dags att borsta tänderna (Agnes fastnar framför TV:n), dags att borsta tänderna (Agnes står på händer igen). Sedan blir det dags att sova och då är hon alltid kissig, alltid törstig osv. Det är så jäkla tråkigt att varje kväll slutar med bråk.
 
Igår var det i alla fall fotbollsmatch. Vårt lag spelade mot tjejerna som är ett år äldre. Det var helt underbart att se dessa tjejer. De var så nervösa och tyckte att det var jobbigt med all publik osv. Det är ett sammansvetsat gäng och de har ramsor och hejar på varandra hela tiden. De förlorade med typ 15-3 men när vi pratade med dem efteråt så var de glada och tyckte att det är ju "viktigast att ha roligt tillsammans". Storasyster Natta hade också match och hejade på Agnes vilket gjorde henne skitstolt. Sedan stod vi och hejade på Natta. Fina, snälla Natta. Agnes gjorde mål och ringde till mormor efter matchen och berättade. Hon var så nöjd och stolt. Fina, fina Agnes. 
 
Nu har tant varit hos doktorn och optikern. Synen var det ingen större förändring på, järnvärdet var hyfsat men inte jättebra men blodtrycket var för högt. 130/100 och 130/95. Jaha, har man uppnått den åldern nu när alla krämporna kommer......

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0