agnesochemil

Igår vid nattningen kom de djupa frågorna. Vad händer när vi dör? Vad är vi? Vad är en människa? Varför är vi just här? Varför dör vi? Gör det ont att dö? Sedan kom gråten. Hon var så ledsen och rädd. Det skar i hjärtat. Jag tröstade och pratade och var ärlig. Jag har inte svaren. Olika människor tror olika. Jag är oxå rädd för döden...Inte för att dö själv men för att förlora nära och kära. Agnes berättade att vissa kompisar tror på Gud för de vill inte hamna i helvetet....Eh? Då berättade jag att jag och Jävlajenny vill till det varma, sköna, roliga stället...

-Mamma, hur får jag min hjärna att sluta tänka på det, sa hon medan krokodiltårarna trillade...

För första gången på många år somnade hon när jag höll om henne.