agnesochemil

Även lillprinsar blir sjuka ibland och idag var det Emils tur. Jag hade sett fram emot en lugn dag, hemma själv, nerbäddad i soffan...min första feberfria dag sedan i söndagskväll men i morse visade det sig att det var Emils tur att få feber, hosta och snora. Han ville inte äta, inte vara hos sin mamma och var bara ledsen. Magnus tyckte han tog sig för örat och jag tyckte att han höll sig för halsen hela tiden så jag ringde till vårdcentralen för att försöka få tid för öron- och halskontroll. Lika bra att kolla bums för sen är det helg! Eller inte..det fanns bara en tid och Magnus hinner inte hem och jag är inte så pass frisk så jag orkar gå ner och ta bussen dit...phu! De är ju inte övertrevliga på det stället direkt och man känner aldrig att de "brinner" för att få dit några patienter heller... Sedan började jag tycka att han var svullen i pannan och han tog sig där hela tiden och då kom jag på att han sprang in i ett järnrör igår och damp i backen (jag såg inte vad som hände utan släppte ut barnen i trädgården medan Magnus tog på sig kläder). Idag såg jag var det var han slog sig...pannan! Då började jag fundera över om han kunde slagit i huvudet ordentligt och ringde Barnakuten i Växjö som alltid varit jättetrevliga...tills idag...surkärring...hon snäste och fräste och menade att som mamma så känner man om barnet är annorlunda! Jo, tack...det kände jag men jag visste ju inte om det berodde på att han slog huvudet eller om det berodde på att han fått vårt virus men annorlunda var han. Inte kunde hon ge några råd om vad jag skulle vara uppmärksam på men om läget förändrades (vilket läge?) så skulle jag ringa 1177. Tror inte det. Jag har pratat med 1177 två gånger den här veckan och de har gett olika svar på samma fråga. Det är ju själve fan att man ska behöva bli läkare också för att veta vilket som är bäst för barnen. En gång ringde jag förresten 1177 när Agnes satt och försökte få luft i sig där ute när hon kruppade. Jag ville veta om jag kunde ge Ventoline trots att hon tidigare fått Mollipect. Då började tanten (varför är det alltid bittra tanter som svarar?) fokusera på om Ventolinen var utskriven på Agnes för annars kunde jag absolut inte ge det till henne. Jag svarade att jag visste inte om just den flaskan var utskriven på henne men hon hade fått sådan medicin utskriven tidigare och jag kunde inte gå och kolla för jag satt med en treåring i knät som kämpade med andningen men det var inte viktigt och jag fick inte hjälp för hon ville veta vem medicinen var utskriven på... Grrrr....

Detta är mina barn och det är min oro när de är sjuka. Jag hade gärna sluppit ringa till alla surkärringar på vårdcentralen, barnakuten och 1177. De sitter där för att svara i telefon och de har betalt för det...mina skattepengar...och de har mage att vara besvärade, otrevliga, överlägsna och oförskämda. Jag ringer inte dit för att snacka väder....jag ringer för att jag är orolig för mina barn och det som kan tyckas tramsigt och hysteriskt för dem är uppenbarligen inte det för mig. Så små de är....telefontanterna.