agnesochemil

Ett av barnen tyckte uppenbarligen att det var roligt att rita med tuschpennor på väggarna, soffan och två olika möbler i hallen...

Magnus, tips nr 1. Lämna aldrig barnen, framför allt inte Emil, ensamma med tuschpennor!!!

Emil ser väldigt fokuserad ut på sin teckning eftersom jag precis har skällt på honom för att han inte sätter på korken på tuschpennan när han är färdig. Oj, vad han låtsas att han inte hör vad jag säger... Jovisst, filur. Söt som socker. Envis som en åsna. Gosig som en nallebjörn.

Igår var Magnus på familjegympan med båda barnen. Första gången för Emil. Först var det jobbigt och ledsamt och sedan blev det så kul så Emil ville inte åka hem. Agnes älskar alltid gympan!

Den här lilla fröken är envis som en åsna även hon. Igår petade hon mig i ögat så tårarna sprutade och när jag påpekade att hon får vara lite försiktig för det gör jäkligt ont att bli petad i ögat så envisades hon med att hon inte ALLS hade petat mig i ögat. Hon kunde efter ett tag gå med på att hon petat mig på kinden.. I morse sa Magnus något om att det var snö på hoppemattan. Agnes sa bara "Studsmatta, pappa. Det heter studsmatta..".

Igår när jag och Agnes tittade på en prinsessfilm så friade prinsen till prinsessan och Agnes utbrast ååååh. Jag tyckte då

-Agnes, jag och pappa är inte gifta. Vill du inte att jag och pappa ska gifta oss någon gång?

-NEEEEEEJ!!!!!!

-Varför inte då? (Jag trodde i min enfald att alla barn ville att deras föräldrar skulle vara gifta, familjekänslan typ)

-För då blir jag och Emil själva!!

Agnes kom lite senare på att Natta och Zacke kunde ju ta hand om henne och Emil.

När vi pratade med mormor ännu senare så kom hon på att först kunde ju mamma åka och gifta sig och sen kunde pappa åka och gifta sig. Jodå...det hade väl varit något :) Många skratt blir det!