agnesochemil

Den här tjejen kom precis upp från sin säng och ville inte sova på sitt rum. Det har ALDRIG hänt. Vid något enstaka tillfälle har hon kommit in i vårt sovrum på natten men oftast har jag burit henne där om hon varit sjuk. Hon älskar sin säng...tills ikväll. Kvart i nio står hon framför TV:n och säger jag vill sova i din säng, mamma. Hon vägrar gå till sitt rum...är det sagan jag läste ikväll..Bernard och Bianca? Är det verkligen vår Agnes eller har någon bytt ut henne. Hon la sig dessutom ovanpå mig i soffan och kramades och det hör inte heller till vanligheterna. Nu ligger hon i soffan och Tarzan har lagt sig på hennes ben.

Emil är en riktig liten Emil i Lönneberga...full med bus! Han har dessutom ett humör som heter duga. Saker kastas i golvet och han klipper till både mig och Agnes. När jag skäller på honom så kommer han och kramas och då blir det ju genast mycket svårare att vara arg. Jag är svag för kramar. På bilden visar han sitt senaste danssteg... När vi spelar musik och Agnes tar av sig alla kläderna och "skakar rumpan" (var får hon allt ifrån?) så brukar vi skoja och fråga Emil om inte han ska skaka rumpan och då gör han så här, sträcker ut ena benet, ställer det på tå och vänder upp rumpan lite. Nu har Emil lärt sig peka med pekfingret och säga AJ, AJ, AJ när vi frågar vad mamma säger.

Igår var jag på mammamiddag. Helt underbart. Trevligt sällskap, oförskämt god mat och minst lika gott vin. Det är lyx att få sätta sig ner vid ett dukat bord.

Nu sover Magnus och Emil. Mina ögon trillar snart ihop och Agnes sitter och tittar på House. Finn ett fel...