Hos mormor Eugenia
Det var väldigt länge sedan jag var hos mormor. Hon har träffat Emil när han var liten men det kändes som om det var mer än ett år sedan! Hon blev glad över att se barnen! Mormor sa till mig "det är kära barn" och visst är de. Agnes är dock fortfarande lite rädd för "tanten"...
Först var vi hos Bibbi och då passade jag på att utnyttja mitt presentkort som jag fick för några år sedan....jag var och fick helkroppsmassage. Ljuvligt. I samma sekund som jag börjar jobba och får en anständig inkomst ska jag UNNA mig själv en massa...ofta. Det är viktigt att ta hand om sig själv också ibland!
Emil och mormor fann varandra. Han gillade mormor Eugenia och log mot henne flera gånger. Det är en märklig liten gosse jag har. Han visste nog att bakom alla rynkorna fanns min älskade lilla mormor som tyvärr inte känner igen mig längre. Tänk om hon hade förstått att dessa fina barn är mina. Hon tjatade på mig redan när jag var 20 år att jag skulle skaffa barn... Det är så sorgligt men så länge hon finns så kan jag ta på henne och krama henne i alla fall.
Tänk...det skiljer 90 år mellan mormor och Emil! Mormor tittade mycket på barnen och pussade Emil flera gånger. Agnes gick ju inte nära henne så hon fick nöja sig med att se henne uppträda på hemmet. Det blev både sång, dans och lek. Den ungen har inga hämningar och är helt ljuvlig. Hennes senaste dans är för rolig. Hon skakar både ben och armar och det ser nästan ut som om hon ska få något anfall men hon är helt allvarlig och jag får kämpa för att inte skratta....hon dansar ju!
Morbror Danne var här på sin födelsedag och Agnes la beslag på honom! Först fick hon honom att sparka boll och sedan fick han vara fåtölj åt henne. Vid kvällsmaten hade Agnes ätit pannkakor och var jättemätt så helt plötsligt hade hon bara sagt "det är äckligt" och då hade de försökt att vara allvarliga och säga att man faktiskt inte säger så....och det gör man inte! Fast visst känns det så när man har ätit för mycket...då är det....äckligt helt plötsligt :)
Kommentarer
Postat av: Pappa
Gulllungar pappa längtat.
Trackback