Musikalisk skägglurv
Den här gossen alltså.
Igår när jag nattade honom så ville jag att vi skulle titta på Mandelmanns gård på surfplattan tillsammans. Det handlar om djur och så. Emils första fråga:
-Får man se när de slaktar?
-Eh...nej.
Vad ska det bli av honom?
Sedan kollade vi och tyckte att det var mysigt med kycklingarna osv. Mitt i en scen så går Gustav Mandelmann på en äng och det hörs bakgrundsmusik.
-Hör du mamma? Hör du vacker musik det är?
-Nja...jag tänkte nog inte så mycket på det.
-Mamma, jag tror det är harpa.
-Va?!? Vet du vad harpa är?!?
-Klart jag vet.
Sedan visade han i luften hur man spelar harpa.
Speciell gosse. Mycket speciell.
Visst har jag berättat om när han tittade på en Star Wars film och helt plötsligt ropade.
-MAMMA!!! Skynda dig, Kom och lyssna. Det börjar strax.
Jag gick dit och tittade på TV:n. På TV:n fanns Luke Skywalker och han gick upp på en bergstopp eller liknande och det var antagligen en jättevacker scen.
-Lyssna nu mamma. Lyssna. Det här är så jättebra.
I bakgrunden stegrades musiken och det var typ vanlig filmmusik.
Emil satt helt tyst och bara njöt.
Annorlunda för en som mig som är helt tondöv. Bra musik för mig är när jag tror att jag kan sjunga med i texten.
Igår badade han och jag. Det var länge sedan. Vi trängde ihop oss i badkaret och satt och pratade. När vi reste oss upp så skulle jag spola av honom och tvätta håret. Jag stod vänd mot honom och han tittade mot mina nedre regioner.
-ÅÅÅÅHHH FYYYY VAD ÄCKLIGT!!!
-Men titta inte då, sa jag och vände rumpan till.
-ÅÅÅÅÅH FY vad äckligt sa han då också och tittade på min rumpa.
I morse vid fyra tiden kom han in i vårt sovrum och kröp ner mellan oss. Jag älskar det. Den här lille varme gossen lägger armen om mig och sedan somnar han. Efter ett tag kom Agnes också in och då reste jag mig och gick in och la mig i Emil säng. Efter 10 minuter kom han in och la sig hos mig igen. Jag hade svårt för att somna men till slut somnade jag till. Då kommer Agnes in i Emils sovrum och vill också ligga i Emils säng med mig och Emil. Där gick gränsen. Hon hade Magnus att sova hos i hela vår sköna dubbelsäng. Så, jag har mer eller mindre varit vaken sedan kl 04.... Gäsp.
Men, idag möts vi av ett nystädat hus när vi kommer hem. Ljuvligt.
Världens roligaste dotter
Vad ska det bli av den här tjejen egentligen? Det enda jag vet med säkerhet att vad hon än vill bli så kommer hon att bli det. Nu har hon bestämt att hon ska börja spela gitarr. Jag och Magnus hann knappt reflektera över det hela utan helt plötsligt hade vi fyllt i en lapp och anmält henne. Jag vet fortfarande inte hur hon gjorde...
Igår när jag skulle natta henne så möttes jag av överraskningar. Det var en skattkarta. Först ett kuvert (som hon gjort själv) med en lapp med instruktionen GÅ DIT DU BRUKAR SOVA. Jag skulle vara rolig och sa "ja, det är väl soffan då" men hon bara "MAMMA!!". I sovrummet var en lapp på sängen att jag skulle gå till badrummet och i badrummet var en låda med ett halsband som hon gjort till mig. Denna underbara unge.
Kvällen innan bråkade vi jättemycket hemma (Magnus jobbade) och det slutade med att jag sa till Agnes:
- Jag går härifrån nu eftersom vi bara bråkar och så väntar jag äta tills du är färdig. Det funkar inte.
Agnes blev ledsen men jag kände att jag var tvungen att backa för att inte få ett utbrott så jag gick in i sovrummet och typ hyperventilerade.
Igår i bilen berättade Agnes att efter det att vi hade bråkat så hade hon tagit fram sin surfplatta och frågat google:
-Är det normalt att bråka med sin mamma.
Google svarade:
-Ja.
-Är det normalt att mamma säger nej jag vill inte äta med dig?
-Google svarade:
-Nej.
Vem behöver en psykolog när Google finns så nära till hands :)
Att samla kraft
Det blir inte alltid som man tänkt sig men det kan till slut bli ganska bra ändå. Den här helgen har vi hängt med barnen och bara haft det bra. I lördags åkte vi ut och grillade hamburgare och det var ett helt underbart väder. Jag och Emil satt i t-shirt och bara sög åt oss solens strålar. Magnus grillade och jag och Natta satt mest och pratade och tog det lugnt. Agnes, Emil och Alma hade en massa projekt i skogen med pinnar och kottar. Vi var nog ute i två timmar och det var precis vad vi behövde.
Tre projektdrivna barn.
Jag och Emil på upptäcktsfärd.
Jag tjatade och tjatade om att barnen inte skulle gå på isen och när vi skulle åka hem såg vi en man som satt ute och fiskade. Ja, ja...man kan aldrig vara nog försiktig.
Älskade spinkiga Emil. Han är så duktig på morgonen. Innan han sätter sig vid TV:n så klär han på sig alla kläder, vattenkammar håret, packar frukt i väskan och sedan kramar han sina föräldrar. Mjuk och fin. Agnes är jättetrött på morgonen och får tjatas och gullas upp. Ibland hjälper det bara genom att lägga fram kläder till henne så blir hon glad. Hon har varit så himla uppspelt nu i flera dagar så jag undrar om hon håller på att bli sjuk. Ibland är det precis som att hon drar igång en högre växel när hon är trött så snart bryter nog en förkylning ut. :)
På lördagskvällen spelade vi Cluedo. Jag och Emil spelade tillsammans mot Natta, Magnus och Agnes. Jättekul. Jag älskar Cluedo. Lite snopet bara när vi skulle kolla korten och se vem som var mördaren och det inte fanns någon mördare men två rum där mordet hade skett i stället. Det ska ju vara en mördare, ett rum och ett vapen. Ja, ja...vi hade några timmars trevligt umänge i alla fall.
På söndagen hade vi brunch. Alla barnen var hemma, Viktor och hans Sanna, Zacke, Natta, Agnes och Emil. Det är mysigt att vara en stor familj. Tänk när alla barnen har respektive och barn och vi blir hur många som helst. Helt underbart. Jag är uppväxt med mycket folk hemma hos mormor och morfar alltid och vill också ha det så. Familjen är viktig. Det behöver inte vara så himla komplicerat. En brunch vid elva är hur mysigt som helst. Jag älskar vårt hus. Där finns plats för många och vår bänk i köket är perfekt för att duka fram mycket mat. På eftermiddagen åkte jag till Malmö eftersom jag skulle på möte redan kl 08 på måndagen. Vi var några kollegor som gick ut och käkade och drack champagne på söndagen (firade min kollega som sålt sin lägenhet med jättevinst).
Sidensvansar och rövtofsar
Herregud vad jag kommer bli en sämre kopia av min mamma. Jag älskar fåglar och kommer med all säkerhet ha fågelbord och fågelholkar så småningom. I Hovmantorp har vi en längre tid haft stora flockar med sidensvansar. Just dessa fåglar är faktiskt en av mina favoriter. En dag när jag var ute och gick med Agnes så hörde jag ljudet av sidensvansar och började berätta om dem för Agnes. Hon såg måttligt intresserad ut. Deras läte är ganska speciellt så jag försökte få henne att känna igen det men hon hörde en massa andra ljud. Jag tog upp telefonen och letade fram ljudet av sidensvansar och spelade upp för Agnes. Då kom en hel flock av sidensvansar flygandes över oss. Coolt....men Agnes var inte imponerad. Jag har även lyckast se domherrar, gröngöling och stjärtmes i år. Sjukt nördigt...
Igår när jag kom hem så kom Emil springandes och kramades och frågade:
-Hur har din dag varit idag mamma?
-Eeeeh...jo tack. Bra. Hur har din dag varit...? (ska en 6-åring fråga sådant?) Har du lärt dig något?
Emil funderade lite.
-JAAA! Idag har jag lärt mig om fåglar.
-Åh, vad spännande. Vad lärde du dig?
-Eeeeeh...jo, det var en fågel som vi lärde oss som heter, som heter, som heter. Äsch. Jag minns inte.
-Blåmes?
-JAAA! Det var det. Hur visste du det mamma?
-Jag är din mamma. Jag vet allt.
-Sedan lärde vi oss en till fågel som heter, som heter, som heter. Äsch. Jag minns inte.
-Talgoxe?
-JAAA! Det var det. (full av beundran över sin synska mamma...)
-Jaha, vad lärde ni er om fåglarna då?
-Nämen det var det vi lärde oss.
Okej. Min son är överlycklig för att han idag har lärt sig om två fåglar i skolan. Han har lärt sig deras namn men han minns inte vad de heter.
Jag orkar inte...
Den här bilden tog jag på en stjärtmes (eller rövtofs som jag och min kusin kallar den). Jag skickade bilden till JävlaJenny som inte kunde se någon fågel så jag var tvungen att förtydliga...
Agnes var överlycklig igår för hon ska sjunga och uppträda i skolan. För alla klasserna och för alla föräldrarna som hon uttryckte det. Jag och Magnus tittade med förskräckelse på varandra. Vi har hört henne sjunga.
-Du kanske kan öva lite med Natta, sa Magnus.
Men Agnes är överlycklig. Vi stoppar henne innan hon anmäler sig till Idol i alla fall.
I helgen hade vi svärföräldrarna övernattandes och på söndagen hade vi jättebrunch med svärföräldrar, stora barnen och Tilda. Nio personer blev vi till slut. Det blev gott bröd, massa pålägg, grönsaker, fetaostomelett, amerikanska pannkakor, smoothie, juice, kaffe, bacon, korv, köttbullar m m. Älskar hemmabrunch.
Hejdå julen
Nu är julen utstädad och jag börjar längta till våren. Vädret är inte riktigt med mig eftersom det började snöa massor idag. I helgen blev det pulkaåkning och skridskoåkning på sjön. Det är ju helt underbart med snö också och barnen älskar att vara ute och härja. Däremot så upptäckte jag att jag inte kunde knäppa skidbyxorna! Hepp. Dags för nya tag med mat och träning igen :)
Båda barnen har fullt upp med sina kompisar. Agnes har lekt med kompisar hela lovet och Emil har lekt med barnen på gatan. I söndags var vi ute på isen och jag skulle busa till det lite och kasta en snöboll på Magnus. Jag gjorde en riktig vurpa och landade på min hand och fick sjukt ont i handleden. Magnus tog snabb ett snöre från en skridsko och lindande handleden. Vilken man jag har! På kvällen hade jag så jäkla ont och var inte alls på humör. Kl 20.30 tyckte Agnes att det kliade i håret och jag suckade och påpekade att hon sa så bara för att få vara uppe lite längre. I badrummet luskammade jag henne och såg att hon var lite röd i hårbotten. Precis när jag skulle säga att hon bara hade lite eksem i hårbotten så såg jag den lille lusjäveln! Upp med Emil och sedan blev det avlusning av hela familjen. Maskinen gick hela natten och alla hårborstar åkte in i frysen. Min handled gjorde det inte enkelt direkt så Magnus fick hjälpa mig att tvätta håret. Dagen efter var jag och kollade min handled och den var inte bruten!! Phu.
Lite härliga bilder från vår campingsemester på Öland i sommar. Vi får nog fasiken campa i år igen. Det är ju så mysigt.
Sommarkvällar med sång och munspel. Längtar till sommaren igen.
Igår kom Agnes och Alice hem och var helt uppspelta. De skulle ha födelsedagskalas för sin fröken som tydligen fyllt år under jullovet. Okej... De hade i alla fall sökt upp rektorn och frågat om de kunde använda sista lektionen (musik) till kalas i stället för att ha lektion.
-Det förstår du väl mamma att vi kan inte bara ha kalas på en lektion utan att rektorn sagt att det är okej!
Rektorn sa okej så igår gjorde tjejerna chokladbollar, Agnes blandade saft och gjorde armband till fröken som Magnus Kirchsteiger sedan slog in i jättefint papper. Jag letade fram serpentiner och en ballong och servetter. De hade tydligen även varit och pratat med matsalspersonalen om kalaset så jag vet inte om de ska ha kalaset där eller vad som händer men jag är ganska övertygad om att de löser det. Vilken driftig tjej vi har!
På tal om driftig, igår hade hon tydligen haft en jäääääättegod lunch på skolan. Pasta med någon vit sås (kanske skinksås) och enligt Agnes var den så god så god så hon hade frågat matsalspersonalen om hon inte kunde få receptet. Jag hade kanske tagit det personligt om det inte var så att hon nu i två dagar har varit hel lyrisk över kvällsmaten hemma, stekt rimmat fläsk, potatis och brun sås.
-Men mamma, vad är det här för kött? Jag har aldrig ätit något godare. Det är till och med godare än gnageben. Lova att vi har det här fler gånger....
Emil avskydde köttet...
Julafton
Vilken jul vi hade i Skåne. Kusinerna lekte i ca 10 timmar tillsammans. Det var ett berg av julklappar. Vi åt en massa god mat, först det kalla vid lunch, sedan gick barnen på skattjakt, därefter blev det glögg och Kalle, sedan kom tomten och därefter åt vi det varma. Helt plötsligt dök det upp en tomte till som vi fortfarande inte vet vem det var. Sedan trillade Agnes ner från muren och gallskrek av smärta då hon landade snett på foten. Sedan spelade vi julklappsspelet, åt gröt och åkte hem. Stort tack alla!
Finklädda tjejer.
Skäggiga lillebror.
Kalle Anka och glögg.
Julklappsberget.
Fina gravida svägerskan.
Nämen vem är det som tittar in?
Barnen har aldrig suttit så stilla :)
Emil hjälpte tomten.
Lyckan över att få en mobil!
Agnes fick bl a fotbad, mobil, nytt glas till surfplattan, kläder, experimentlåda, pengar och presentkort, pysselsaker, Wiispel. Emil fick 2 nerfvapen, nerfarmborst, väst till skotten, skott, utklädnadsdräkt, gröna grodor, radiostyrd bil, pengar. Av storasyskonen fick de 1 månads VIP till Moviestar planet. Herregud vad paket det var.
På kvällen trillade som sagt Agnes ner från Danne och Marias mur som är ca 2 m och enligt Tyra var hon på väg att landa på huvudet men lyckades landa på foten i stället. Vi visste inte om foten var bruten men Maria lindade den och sedan fick hon en värktablett. Jag tror att jag aldrig har sett henne så ledsen. Lilla hjärtat. Till slut bestämde jag att vi inte skulle åka in till akuten utan vänta till dagen efter och det var ett klokt val för redan dagen efter började hon bli bättre.
Vi spelade julklappsspelet för första gången. Jättekul. Alla vuxna hade med en present för 50 kr. Vi slog med en tärning och om det blev 1 eller 6 så fick man ta ett paket. När alla paket var utdelade sattes klockan på 10 minuter och därefter fortsatte vi slå. Om man fick 1 eller 6 så fick man ta paket från någon. När klockan ringde öppnade vi paketen. Magnus blev utan. Jag har hört att vissa har att efter klockan ringt så får den som har flera paket ge av sina till den som inte har. Det tycker jag låter som en bra idé inför nästa år.
Annandag jul åkte vi ner till först Pia och då kom Sussie också dit. Sedan gick vi upp till Bibbi och Kent och hälsade på. Jättetrevligt. Saknar släkt och vänner!
Jag köpte till barnen och Magnus biljetter till Melodifestivalen i Malmö. Danne med familj ska dit så då överraskade jag och köpte biljetter till oss också. Vi ska gå på generalrepitionen och Agnes är överlycklig eftersom Benjamin Wahlgren ska sjunga då (vi tittar på Wahlgrens värld hemma).
Nästa jul är vi förhoppningsvis i Thailand!
Promenad på julafton
Jag tycker att det är så skönt att komma ut lite på julafton och röra på mig. Maten får sjunka ner och sedan finns där plats för ännu mer :) Förra året firade vi hemma hos oss och då gick vi ut (vissa sprang) och luftade oss efter sillunchen. Vi käkade allt det kalla till lunch och det var himla smidigt istället för att duka fram allt på en gång. Sedan blev det Kalle med glögg och pepparkakor och på kvällen käkade vi allt det varma. I år är vi hos Danne och Maria och vi börjar äta vid ett-tiden så jag tror att det blir något liknande i år. Barnen ser fram emot att få träffa kusinerna!
Den här julen har jag skalat bort det mesta. Det blev ingen fotokalender vilket är lite tråkigt men vi har inte så många bilder och sedan har jag inte orkat fixa med kalendern. Det har inte bakats och fixats mycket, jag har inte gjort någon vegetarisk sill, vi har inte julpysslat och jag har inte lyssnat på julmusik men det kommer nog bli julafton ändå. De flesta julklapparna har jag beställt på nätet och nästan allt har kommit. Jag är inte stressad men känner mig helt obalanserad och förvirrad. Jag får ihop mina 10 000 steg/dag men tränar inte. Snart nytt år och nya vanor. Det ska bli skönt.
Åh, vad jag längtar efter det här nu. Mina favoriter är lax, gravlaxsås, stekt sill inlagd i ättika, silltårta, janssons frestelse och de vegetariska prinskorvarna och senap. Älskar alla sötstarka senapssorter. Västervikssenap, sherrysenap. Jag älskar macka med senap och ost. Sedan älskar jag snaps. Det hör till med snaps på julafton. Ingen får bli berusad när det finns barn och definitivt inte på julafton men snaps till all den goda maten tycker jag är helt ok.
Vad fint vi hade det i vårt uterum förra julen! Nu dröjer det tre år tills vi firar jul hos oss eftersom vi förhoppningsvis är i Thailand nästa år. Eller så åker vi till Thailand om två år. Vi får se vad ekonomin tillåter...
Pepparkaksbak
I lördags var jag inne i Växjö och köpte julklappar. Magnus, Natta, Agnes och Emil bakade pepparkakor. Jättefina pepparkakor. Degen är ju godast.
Igår slog jag och Mr Ernst in julklappar. Jag har nog världens roligaste sambo. Jag hade köpte färdiga lådor till många av paketen för att slippa slå in dem (jag är helt värdelös på att slå in paket). Magnus la ner hur lång tid som helst på att göra fina paket och klistrade och klippte och gud vet allt. Fina blev dem! Vi slog nog in ca 50-60 paket igår. Det är ju faktiskt bara jul en gång om året. Då har vi ändå slagit in ca 20 paket innan och väntar fortfarande leveranser av paket som ska slås in. Men, vi har ju rätt snälla barn..... Jag resonerar som min mamma, barnen ska ändå ärva efter mig en gång i tiden och jag ger hellre med varm hand än med kall.
Emil är helt besatt av mina örhängen. Han håller på och tar av mina örhängen och sätter i dem igen. Märkligt. Agnes tycker att det är skitäckligt och förstår inte riktigt vad han håller på med. Inte jag heller...
Igår provade jag skjortor på Emil. Ingen passade. Det kom som en liten överraskning faktiskt.
Emil alltså
Emil tycker väldigt ofta illa om sin storasyster. Då pratar vi alltså om en storasyster som gör allt för honom. När hon var på disco köpte hon godis med sig hem till honom. När han blir ledsen springer hon alltid och vill trösta. Trots att han förstör i hennes Minecraftvärldar så frågar hon honom om de ska spela Minecraft tillsammans. Hon hämtar ofta dricka till honom och fixar skorpor eller fruktsallad. När de var sjuka och var hemma så lekte de faktiskt otroligt mycket tillsammans och det gick för det mesta bra.
En dag satt jag och pratade med Emil och frågade:
-När ni kommer så sent till frukosten som ni nästan alltid gör (när pappa lämnar) så hur funkar det då, jag menar var får ni sitta och så?
-Jag brukar sätta mig med min klass eller med Benjamin.
-Benjamin?
-Han går också i tvåan men inte i Agnes klass.
-Men hur känner du honom?
-Vi tycker båda inte om Agnes.
Det är inte okej alltså....
I år kör vi plastgran. Skönt. Vi tog fram den för flera veckor sedan och den står så fint på altanen.
En månads uppdatering typ
Oj, vad vi inte hinner uppdatera bloggen. Vi tar inga bilder och vi hinner aldrig skriva. Ibland blir det så.
Idag har Agnes i alla fall gjort lunch till oss alla. Hennes pasta med kyckling och pesto. Därefter gjorde jag lite knäck, struvor och fudge. Agnes hjälpte mig att göra struvor. Hon älskade de nygjorda struvorna (precis som jag).
Barnen fick göra apelsiner med nejlikor. Det tyckte att det var jättekul och satt och pysslade med dem i nästan en timme.
Tantvarning...
Den här söta tomteluvan har Emil gjort på skolan. Jag tyckte att den var så himla fin och ville få den i julklapp. Han skulle ge den till Tyra och slog in den i fint paket och allt. Jag tjatade och tjatade och efter att han varit helt odräglig här hemma så skämdes han väl och gav med sig...
Mitt minne är inte det bästa men jag lär i alla fall minnas de sista två veckorna. Vi började med Agnes som hade världens hosta måndag-torsdag. Jag var hos doktorn med henne och hon var lika talför som vanligt. Doktorn frågade:
-När började du hosta?
-Hmmm...jag skulle nog vilja säga att det var ganska exakt förra fredagen faktiskt.
-Jaha? sa läkaren och tittade i sin kalender...
Sedan fick hon stark hostmedicin utskriven men innan hon tog den så fick hon värsta utslaget. På kvällen blev det bara värre och värre och till slut tryckte jag i henne Betapred och allergimedicin. Vid tolvtiden på natten vände det till slut. Kvällen innan dess reagerade Emil på choklade i julkalendern. Det står "kan innehålla spår av nötter" och så känslig brukar han inte vara. Dessutom har han ätit kalenderchoklad förr. Den här kvällen började han omedelbums säga att det kändes konstigt i halsen och det vara bara att reagera och trycka i honom alla allergimedicin. Det gick bra men fasiken vad det är otäckt.
Torsdagen visade det sig att det blev ett kräksjukeutbrott på skolan. Barnen kräkte i klassrummen och flera barn blev magsjuka torsdag och fredag. På fredagen var 60 barn och 12 personal hemma från skolan. Vi, som aldrig har haft magsjuka, drabbades också. Torsdagskvällen blev Emil lite hängig och var inte hungrig. När vi satt och tittade på julkalendern så kräktes han ner hela soffan och hela mattan. Därefter spydde han ner sin säng två gånger. Fast sedan gick det över. Som Emil sa dagen efter:
-Nu vet jag hur det känns att kräkas när man är 6 år!
På lördagen blev det min tur, kräkas och värsta febern samtidigt. Söndagen blev det Agnes tur och på måndagen låg Magnus däckade men han kräktes aldrig. Vi fick jävligt rent och städat i alla fall.. Emil bara "det luktar badhus mamma!".
Så jag var hemma från jobbet med VAB 7 dagar och sedan jobbade jag hemma 2 dagar för att vara på den säkra sidan.
Agnes gick till skolan på fredagen, trots att vi hade en magsjuk Emil hemma och trots att det var magsjukeutbrott på skolan. På kvällen var det disco. Där kräktes fyra barn. Hon hade väldigt kul på discot i alla fall :)
För drygt ett år sedan
Förra höstlovet var vi på Astrid Lindgrens värld. Så mysigt! Av en slump så visade det sig att farmor och farfar var och hälsade på Kent och Gillan (Magnus moster) i Vimmerby så då körde vi dit en sväng på kvällen. Jag älskar Astrid Lindgrens värld och alla som inte varit där- ÅK DIT. Det är Sveriges bästa utflyktsmål för barn. En massa föreställningar, hinderbanor, lekplatser, minihus m m.
För ett tag sedan när vi satt och åt kvällsmat hemma så sa Emil plötsligt:
- Mamma, inga armbågar på bordet.
Okej, han hade ju helt rätt men jag blev lite snopen. Komiskt att bordsskickspolisen minuterna efter satt och åt pommes med fingrarna... Det var i alla fall hans fröken som lärt honom bordsskick. Bra!
Igår hade Emil retat Agnes så hon blev jätteledsen på skolan. Hon är inne i en känslig period just nu (för ett år sedan hade hon bara tyckt att han var töntig) och Emil är inne i en trotsperiod. Det är ingen bra kombination. Vi pratar och pratar med Emil men det händer inte så mycket. Han retar henne i skolan och vi måste prata med fröknarna.
Den här tröttheten. Och det här dåliga humöret. Det äter upp mig. Jag är ingen rolig mamma, sambo eller kollega. Snart kommer kaoset inför julen och på jobbet är det ett ständigt kaos. Jag måste ta tag i motionen och jag måste få i mig järntabletter.
Det går väldigt mycket magsjuka nu. Vi väntar med spänning. Ska vi klara oss ännu ett år?
Krig i världen och krig hemma.
Vilken helg vi hade. I fredags sov Andreas och Jonathan över och Agnes hade sin kompis Alma som sov över. Jättetrevligt. Under och efter Jonathans besök var Emil helt odräglig. Han använder en massa fula ord, säger emot och uppför sig som en trotsig sex-åring. Emil är ju vår lille mjuke. Hur kunde det bli så här? Agnes säger:
- Mamma, ser du. Nu är han 6 år. Kommer du ihåg hur trotsig jag var? Emil!! Det går över...
Han blir tokig.
Just nu så känns det i alla fall som om vi har krig hemma och det är en massa krig i världen och framför allt så är det väldigt oroligt i världen. Ibland vill jag bara stänga ner hela internet. Vad är det för fel på folk? Varför måste de vara så arga och arroganta? På en reklamsida om larm på FB kommenterade människor om att det var invandrade som gjorde att vi behövde larm och använde en massa rasistiska ord. Någon hade haft inbrott hemma och då frågade någon vilken hudfärg det var och behövde han hjälp med att banka skiten ur dem och hoppas att polisen får tag i dem först för annars osv. Tänk, innan invandringen så hade vi inga inbrott. Vad gjorde polisen om dagarna då? När blev det okej bland folk att ta lagen i egna händer? Så sorgligt och vilka dåliga förebilder för våra barn...
Nöjda barn. Alma hämtades av pappa Jens kl 10.30 på lördagen. Kl 10.31 frågade Agnes om hon fick ringa Alice och fråga om de kunde leka... Denna energi alltså.
Agnes fick en kokbok i födelsedagspresent, Sveriges yngsta mästerkockar har samlat sina favoritrecept. I söndags blev det en trerätters. Hon var så stolt och ville så gärna lägga upp all mat till oss. Hon var jätteduktig och fick lära sig att plocka undan också men jag kände att det är lååååångt kvar tills jag lämnar henne själv i köket. Emil tjurade och var otrevlig så han åkte från bordet. Det blev fetaost, tomat och pesto till förrätt. Till huvudrätt blev det pestokyckling och pastaskruvar och till efterrätt vaniljpannacotta. Hurra för Agnes.
På kvällen igår började jag och Magnus "diskutera" och det blev lite högljutt. Barnen bad oss vara tysta och Agnes försökte förklara vad jag hade sagt för fel och vad Magnus hade sagt för fel och att vi missförstod typ :)
Jag har bara varit på väldigt dåligt humör och jag vet inte varför. Hela söndagen ville jag bara krypa ner under täcket och släcka ljuset. Håller jag på att bli deprimerad?
Emil gick iväg och kom tillbaka med en lapp där det stod pappa mamma och ett stort kryss.
-Det här betyder att ni ska vara tysta. Kan ni hämta tejp så jag kan sätta upp den?!?
Lite dåligt samvete...
Söndagen slutade bra med gemensam film, Harry Potter. När jag nattade Emil blev han helt plötslig likblek och sa:
-Mamma, jag känner mig konstig.
Jag drog upp honom ur sängen och frågade om han behövde kräkas men det behövde han inte. Sedan somnade han till slut och jag kände flera gånger på hans panna men det blev inte något mer. I morse åkte han iväg till skolan.
Klätterkalas och hämtning av farmor och farfar
Agnes och Alma hade klätterkalas i Växjö för några månader sedan. Alla tjejerna i klassen var bjudna samt några extra kompisar. Småsyskonen var också med (Emil och Astrid). De var så många så de fick delas upp i två grupper. Ena gruppen klättrade och då fick andra gruppen spela badminton och pingis. Det är så smidigt med kalas borta....
Den här lille mjuke var också med. Det är så mysigt när han kommer upp på morgonen. Med grus i ögonen så går han alltid rakt mot mig med armarna uppsträckta. Vi ska kramas. När jag kommer hem på kvällen kommer han alltid springandes och vill kramas. Det här enorma kramandet har han ärvt efter sin pappa och det är jättemysigt. Magnus, Natta och Emil är krambjörnarna hemma. Jag och Agnes kramas också men vi glömmer oftast bort att kramas.
Den här tjejen kan både driva mig till vansinne och få mig att gapskratta. Hon har så mycket humor. I förrgår tjafsade hon och jag om något i köket och hon var tokig på mig. Hon klampade in på sitt rum och när hon stod inne på sitt rum med ryggen mot mig skrek hon:
-Och du behöver inte himla med ögonen, mamma, för det vet jag att du gör!!!
Mogen som jag är så skrek jag tillbaka:
-Jag himlar inte med ögonen utan jag skakar på huvudet.
Sedan skrattade både jag och Magnus.
Unge.
I morse pratade jag med henne om att vara duktig. Hon har ett enormt behov av att vara duktig och att ta ansvar för allt och allas känslor och jag vill inte att det ska vara så. Jag gav henne i uppdrag att vara lite busig idag och att försöka vara lite tokig och att inte alltid vara så duktig. Hon behöver inte alltid vara den som säger ifrån och tar ansvar. Hon bara tittade på mig med stora ögon.
-Men mamma, jag kan ju inte bara vara tyst och inte säga något när någon är elak. Man måste säga till då.
Det är klart att det är bra när hon gör det men inte när hon själv far illa. Men, som jävlaJenny sa, hon far kanske mer illa om hon inte säger ifrån....
Igår körde det ihop sig för oss och Magnus ringde farmor och farfar som kom och hjälpte till. De hämtade barnen på skolan och det var en stor grej. Agnes skulle äntligen bli hämtad av sin farmor och farfar. Alla andra barn hämtas av mormor/morfar och farmor/farfar så jag tror att hon har varit lite avundsjuk. Lilla hjärtat. Bibbi har hämtat henne på dagis och farmor och farfar med men jag vet inte om hon minns det. I alla fall så hade hon igår frågat om hon fick ta med sig Alice hem "ni behöver inte säga ja utan jag förstår om ni säger nej". Farmor och farfar sa ja. Sedan var det övning med kören och det hade vi helt glömt bort men då fick de sitta och lyssna där. På eftermiddagen åkte de till restaurangen i Hovmantorp och barnen fick pizza och pommes till mellanmål! Kan det bli lyxigare?!? Väl hemma så var det uppvisningar och lekar och Agnes pratade och pratade igår kväll om eftermiddagen så jag fick knappt henne i säng. Lilla hönan.
Den här helgen ska bli lugn. Ikväll kommer Andreas och Jonathan och ska sova över. Emil är överlycklig. För att balansera upp det lite har jag lovat Agnes att få ha en kompis som sover över så Alma ska sova över hos oss. Vi har projekt, ta in studsmatta, rensa avlopp på ovanvåningen, packa undan sommarskor, måla en möbel. På söndag ska Emil på kalas. Magnus har köpt present och jag vet inte vad det är men jag såg att det var inslaget i julklappspapper. Jag djupandas och låter Magnus både lämna och hämta Emil på kalaset.
Poet och hjälparbetare
Agnes är enormt godhjärtad och empatisk. Helt ärligt så vet jag inte riktigt hur det kunde bli så. En dag är hon "hjälparbetare" och samlar in pengar, nästa dag skänker hon sina pengar till tiggare och nästa dag står hon och säljer sina gamla leksaker för att kunna samla in pengar till världens barn och cancerfonden. Det finns hopp om framtiden! Jag undrar dock om hennes enorma empati gör att hon även far illa. Hon har ofta ont i magen och vi kan inte härleda det till något. Hon älskar skolan men jag tror att ibland tar det mycket energi att ha koll på alla och hoppa in i alla konflikter osv. På utvecklingssamtalet pratade hon med fröken om hur en tjej i klassen var lite rädd för andra tjejer. För någon vecka sedan sprang hon in på toan och grät när en pojke i förskoleklassen slog till en annan pojke i ryggen så han blev jätteledsen. Kan man ha för mycket empati? Samtidigt vet jag att hon kan sprida sina elakheter hon också....jodå, det hör vi var och varannan dag där hemma men hon är speciell vår tjej. När vi tittar på Dessertmästarna, Sveriges mästerkock osv så tycker hon aldrig att utröstningen är kul eftersom det är alltid synd om den som blir utröstad. Hon vill verkligen inte att andra människor ska vara ledsna.Emil, vår lille Adolf, har inga problem med det. Jag håller fortfarande tummarna för att hans empati ska utvecklas :)
I morse visade Agnes den här låttexten hon skrivit.
-Men Agnes! Det är ju på engelska. Du kan ju inte engelska?!? sa mamman.
-Jag letar fram orden på Internet...
Kreativa unge. Jag älskar framför allt raden "when I see you it's like I float among, among målnen". Älskade unge.
I lördags hade Alma, Agnes och Alice försäljning av gamla leksaker. De stod ute i kylan i 4,5 h. Även Elis hjälpte till. Tanken var att de skulle stå utanför Ica. I fredags var tjejerna hemma hos oss och de hade många timmars planering och de rensade bland Agnes leksaker. På lördagsmorgonen hörde jag hur Agnes pratade med Magnus om att de skulle stå utanför Ica och att de hade ordnat saker som skulle säljas och att de hade bestämt att eventuella intäkter skulle gå till Världens barn och Cancerfornden. De hade gjort listor och på ena listan stod bl a att Alice skulle ringa Sofie som jobbar på Ica om de fick stå utanför Ica med ett litet bord. Magnus suckade lite och jag hörde hur han sa "det här måste ju planeras Agnes, det är inget som vi bara fixar sådär utan planering". Agnes kom ner för trappan och hängde läpp och jag berömde henne för initiativet och att jag tyckte att de gjort en alldeles utmärkt planering men att det är viktigt att en vuxen är med och planerar. Jag skulle in till Växjö och tog vår enda bil. Det hela slutade med att de stod på gatan utanför vårt hus. De sålde för 150 kr. Mormor tyckte att de var så duktiga så hon skänkte 100 kr. I söndags skickade jag in 125 kr till Cancerfonden och 125 kr till Världens barn. Man blir stolt alltså.
Idag fick jag åka hem och hämta henne. De ringde redan i förmiddags från skolan men då tyckte jag att vi skulle avvakta lite. Hon har i en månads tid haft ont i magen lite då och då och vi kan inte härleda det till något. Hon får jättemagknip och sedan går det över. Vid ett-tiden ringde Agnes och var jätteledsen så jag sa att jag skulle komma omedelbums. Agnes stod och väntade på mig på skolan och hon fick sätta sig i bilen medan jag letade upp Emil. När vi kom ut i bilen hade hon lagt den här lappen på ratten till mig. Lilla, lilla fisgumma. Fick jag dåligt samvete, eller? Jag förklarade att hon aldrig är till besvär osv. Agnes menade på att tänkt om jag hade ett viktigt möte med en kollega som jag inte träffat på jättelänge (drama). Agnes och Emil fick klart för sig att de alltid är viktigast. Inga möten är viktigare. Men sänder vi inte alla vuxna dubbla signaler idag i vårt högpresterande samhälle? Alla ska utvecklas på jobbet och vi sitter med våra datorer hemma och hur ofta visar vi att barnen är viktigast. Jag menar inte de fyra veckorna på sommaren när vi är lediga tillsammans, eller den timmen vi sitter och tittar på dem när de har fotbollsträning utan de timmarna vi har tillsammans hemma. Jag sitter själv med surfplatta och mobil och lyssnar med ett halvt öra och jag är själv så trött på kvällarna så jag knappt orkar kommunicera med något. Ibland känns det som att vi lägger så mycket energi på att vara duktiga på jobbet så vi orkar inte prestera något när vi är hemma. Märkligt.
Promenad till sjön
När Agnes fyllde år så var vi några stycken som promenerade till sjön. Det var en helt fantastisk höstdag och barnen härjade runt vid och i vattnet...
Lillebror med familj sov över och på måndagen sa jag till Emil:
-Så kan du ju inte göra nu när vi har främmat här!
Han tittade på mig och var som ett stort frågetecken.
-Främmat? Vi har väl inte främmat här, vi känner ju dem...
Även lillebror hade kul...
Igår ringde jag Maria och då fick jag först prata med Tyra. Goa unge! Jag frågade om hon hade glömt något hos oss men det hade hon inte. Typ en skinnjacka? Jooo, det kunde ju vara hennes. Sedan hittade vi ett par hörlurar. Jooo, de kunde vara Olivers. Sedan hittade vi en laddare. Jooo, det kunde vara Daniels och mammas :)
Förra veckan var vi lediga och jag gjorde inte många knop. Det var precis vad jag behövde. Vi tog en sväng till Kosta, Agnes var på övernattningskalas (hon lovade att inte röra spriten), Agnes och Natta var på stan själva och gick på bio tillsammans, vi var en heldag i Diö och blev bortskämda. På lördagen drog Magnus igång projekt byte av innerdörrar vilket fortfarande pågår. Det blir jättefint men jag far helt illa av allt stök och alla grejer och vill att det ska bli färdigt typ nu :)
Igår berättade Agnes om att hon sett en yngre kille på skolan bara slå till en jämngammal kille allt vad han kunde i ryggen. Helt oprovocerat. Killen blev jätteledsen och enligt Agnes så lät smällen jättehögt och hon tyckte det var så otäckt så hon gick in på toan och grät. Jag blir så arg. Arg för att ett barn ska få skrämma så många andra barn. Arg för att jag känner så och för att jag inte kan tycka mer synd om det arga barnet. Vad ska vi göra med alla dessa barn som inte passar in? Vad är att inte passa in? Jag och Magnus försökte förklara för våra barn att det finns olika sorters sjukdomar och att alla inte syns men att oavsett vad man har för sjukdom så är det aldrig ok att vara elak. Magnus sa att vad synd att jag inte kom tidigare för då hade jag skrikit på honom så det hade hörts över hela skolan.
Agnes bara:
-Fyyy vad pinsamt det hade varit pappa!
-Klart pappa måste agera om han ser något sådant. Det är väl inget att skämmas över..
-Okej mamma, men tänk så här. Du är på jobbet och då kommer mamma Karin dit en dag. Då är där en på ditt jobb som är elak och då bara skriker din mamma Karin allt vad hon kan på den personen. Hur skulle det kännas?
-Eeeeh, ganska pinsamt faktiskt.
Vad ska det bli av min dotter alltså?!?
Så blev hon åtta år till slut.
Så kom den då till slut. Dagen då även Agnes blev åtta år. Det har varit lite besvärligt för henne att hennes kompisar har fyllt åtta år och hon har fortfarande varit sju år. Både Agnes och Emil sov i våra sängar och nu råkade det ju vara dags att ändra till vintertid så båda barnen slog upp ögonen kl 04! Helt sjukt. Ingen av oss sov vidare så vid 5-tiden gick jag upp och gjorde frukost och väckte de andra så vi kunde sjunga för henne.
Av Natta fick hon en jättebra present. De två ska åka in själva till stan och gå på bio tillsammans. Vilken storasyster!
Av oss fick hon kläder, skor, Violettadagbok, Violettaparfym och fler saker som jag inte ens kommer på!
När hon öppnat alla presenterna så låtsassnubblade Magnus över ett snöre och då förstod Agnes att det var något till henne. Hon fick följa snöret. Ut på gräsmattan i sin pyjamas, in genom andra dörren, upp på ovanvåningen och sedan in på hennes rum.
Inne på rummet väntade en gigantisk TV. Lyckan var total.. Emil var avundsjuk och tyckte att det var orättvist.
Runt kl 13 trillade gästerna in. 22 personer kräver sin planering. Det blev kalvkött, potatis, sås, gele, massa grönsaker och inlagd gurka. Emil tog en sked till såsen.
Det är stressigt och oftast full rulle i några dagar innan stora kalas och även under ett kalas men jag är oerhört tacksam över våra stora fina familjer. Tänk om vi inte hade några släktingar och skulle firat Agnes födelsedag bara några stycken så tråkigt det hade varit. Kusinerna har kul tillsammans och även vi vuxna. Det är avslappnat och efter maten var vi några stycken som gick ner till sjön i det underbara höstvädret. De som vill ha kaffe sätter på kaffe typ. Det är så skönt.
Jag och Agnes gjorde tårtan på lördagen. Herregud vilken tid det tog. Först bakade vi tre bottnar, sedan var det två fyllningar, färga grädde, rulla marsipan. Sedan blev jag orolig för att tårtan inte skulle räcka och gjorde en massa minicupcakes för säkerhets skull. Phu.
Vad önskade du dig min sköna höna?
Vilken tur att vi bor i hus. Om alla kommer, föräldrar, barn och syskon så blir vi 28 st. Tur att vi har uterummet och att vi numera kan värma upp det!
Agnes var så nöjd med sin födelsedag och på kvällen gick de halloween. Hon fick en massa fina presenter, örhängen, kläder, kokbok, plånbok, klocka, pengar, leksakshund, sminkväska, presentkort, pengar, hörlurar, handduk och säkert mer som jag har glömt. Tack Sussie och Bibbi för de skickade presenterna!
Läskiga kusiner.
Kalas med temat Star Wars
Emil fyller år den 3 juni men i min familj så behöver vi lite tid på oss så han hade kalaset först i september. Magnus hade gjort coola inbjudningskort med Star Wars tema och han var en klippa hela kalaset. Emil bjöd killarna i nya klassen, gatans gossar och lite gamla kompisar. Totalt 15 barn....trodde jag...visade sig att vi blev 16 barn!!!
Tackar högre makter för det fina vädret och uterummet så vi slapp ha allt bus inomhus. Agnes, Alma och Emil hade gjort låtsaspengar så barnen fick köpa korv i bröd i korvkiosken.
Alla barn fick vars ett "svärd" och sedan körde Magnus fäktningsövningar med dem. Herregud. Vilken upplevelse att se 10-15 starwarsbarn härja runt och fäktas på vår lilla gräsmatta. Inga tänder utslagna.
Magnus är den pedagogiska i vår familj och skötte hela kalaset. Jag dukade, fixade, underhöll föräldrar som stannade kvar, drack kaffe, serverade korv i bröd och glass. Bra uppdelning.
Bildbevis på att även jag "arbetade" på kalaset.
I vår stora häck har vi en "portal". Häcken är helt igenvuxen men i den finns ett staket och en grind som vi aldrig använder. Nu berättade Magnus en lång berättelse om att de skulle igenom portalen och möta mörka krafter osv. I skogen bakom portalen fanns uppsatta Darth Maul (som jag hade ritat!) som de fick fäktas mot och till slut hoppade Magnus fram som Darth Vader och de fick de använda sina krafter för att köra bort honom. Magnus hade min poncho med skärp i midjan och en mask så de kan inte ha blivit jätterädda...
Till slut hittade de kistan med godispåsarna i skogen. Lyckan var total.
Nästa år kör vi på bowlingkalas. Detta var sista stora kalaset hemma. Som Emil har pratat om detta kalas. Han var så stolt och så nöjd och han pratade om kalaset senast i måndags. Tur han har en påhittig pappa. Jag är bra på att fixa och trixa allt innan medan Magnus är bra på att styra upp barn och lekar. Teamwork.
När säkringarna går och det regnar kärlek
Igår var en intensiv dag. Magnus hade jätteviktigt möte på jobbet och jag var i Kristianstad. Agnes ringde från skolan och hade jätteont i magen och ingen av oss kunde hämta henne omedelbums. Senare på kvällen fick jag dessutom reda på att Emil hade varit utan jacka hela dagen på skolan för han glömde den hemma. Vi står nog jättehögt i kurs nu i skolan.... Agnes är nog förstoppad eller något för hon är fortfarande inte bra i sin mage. Helt plötsligt får hon jättemagknip och jag är hemma med henne idag. Igår struntade jag i lunchen och när jag skulle till tåget sprang jag i stället iväg och fixade en present till Emils kompis eftersom han ska dit på kalas på lördag. Det är oftast inte helt enkelt att få ihop schemat så jag var supernöjd med att jag hade fixat det. Väl hemma så började kvällen inte jättebra. Emil bröt ihop för att han tyckte att han fick för lite sylt på pannkakorna och Agnes lekte förälder och gapade på Emil för att han bar sig illa åt. Jag och Magnus behövde kaffe. Hepp, så var mjölken slut. Magnus for ner och köpte mjölk och jag röjde undan. Helt plötsligt ser jag hur Agnes har slitit upp hela kartongen och vill börja leka med presenten jag köpt och då gick det några säkringar. Jag blev så jäkla arg och skällde ordentligt på Agnes. Hon kände sig dum och skrek och grät. Emil grät för att han trodde att han inte skulle få gå på kalas och jag....tja, jag var inte på topp.
På kvällen när jag nattade Emil så bad jag om ursäkt för att jag varit så arg och då svarade han:
- Mamma, det är till Agnes du ska säga förlåt.
Det hade jag gjort men det var ändå fint (och ovanligt) att han brydde sig om sin storasyster.
Emil har nu hamnat i döden-fasen. Det är många frågor om vi ska dö och han är helt övertygad om att han inte vill leva längre om jag och Magnus dör. Han älskar oss så mycket..
- Mamma, jag älskar dig så mycket så det känns som mitt hjärta ska spricka när jag är med dig och när du är borta så saknar jag dig så mycket så det känns som om hela mitt hjärta ska krossas.
Den kärleksförklaringen alltså....
Lagom busigt och lite utvecklingssamtal
När vi var i Turkiet i somras så busade vi till det med barnen och gick ner och kvällsdoppade oss i poolen. Baren och restaurangen var precis vid poolen och man fick absolut inte bada på kvällen så det var lite fniss och hysch hysch. Agnes och Emil är båda två så himla ordentliga ibland så de tyckte att det här var inte alls ok och de var jätterädda för att vi skulle bli upptäckta. Det är väl tur att vi lär våra barn att vara sådär lite lagom olagliga :)
Oj, vad barnen vill åka dit igen!!!
Igår var Magnus på två utvecklingssamtal. Först var det Emils tur och allt fungerade bra. Han tyckte att det var lite jobbigt när skolan började eftersom han inte skrev fina bokstäver men då hade hans fröken sagt till honom att något måste han ju få lära sig i skolan så då nöjde han sig med det. Han har kommit in i klassen och det fungerar bra. Emil tyckte att det var lite stökigt på samlingen och att alla pratar men enligt fröken så är Emil själv ganska pratglad på samlingen. Skönt att höra. Gossen är inte så himla osäker längre.
Agnes pratade på under sitt utvecklingssamtal och enligt Magnus blev hon lite en annan tjej. Hon skärpte till sig och pratade ordentligt och förståndigt och vi behöver inte vara oroliga för henne. Hon fick en extra läsebok och det flyter på bra. Agnes hade under samtalet, på eget initiativ, tagit upp att hon tycker det är lite jobbigt i skolan eftersom det är konflikter bland tjejerna och att vissa är rädda för andra. Jag tror inte att Agnes är särskilt rädd men hon är bekymrad för andra tjejer i klassen. Lilla, fina Agnes med sitt stora hjärta.
På kvällarna tittar jag och Agnes på Dessertmästarna innan vi somnar. Vi tycker det är jättespännande att se hur de bakar och gör konstverk men sedan vill ingen av oss titta när någon ska röstas ut. Det är lite jobbigt. Vi tittade på Wahlgrens värld en kväll och jag undrar fortfarande hur jag tänkte där... Helt plötsligt sitter de i bilen och pratar sex och helt plötslig frågar Bianca sin mamma hur gammal hon var när hon fick sin första orgasm och det snappade Agnes upp så klart.
- Mamma, vad är orgasm för något?
Jag som vanligtvis är frispråkig svarade:
-Va? Eh, jag hörde inte vad de sa. Nu är klockan mycket.
Sedan stängde jag surfplattan, kramade go'natt och förbannade mig själv för att jag lät henne titta på Wahlgrens värld. Igår frågade hon om vi inte kunde titta på fler avsnitt av den där roliga familjen och jag svarade.
-Det finns inte fler avsnitt..
Vita lögner, vita lögner...
Det finns hopp om framtiden
Ibland undrar man vart vi är på väg och hur allt ska bli osv men så kommer de där ögonblicken som gör att jag stannar upp och känner Det kommer bli bra.
Idag hämtade jag barnen vid halv tre och vi körde ner till Ica för att handla in alla viktiga saker inför fredagsmyset. Hela vägen dit tuggade Agnes på om hur dåligt det är med socker och att de hade fått lära sig än det ena och än det andra i skolan. Hon skulle verkligen inte ha något godis till myset och ingen läsk och det var ju inte klokt så mycket socker det fanns i allt!!!
Väl framme på Ica så visade det sig att Agnes tagit med 20:an hon fått av mormor och morfar och jag röt till lite om att hon skulle spara sina pengar och att hon absolut inte fick lägga det på något onödigt. Agnes tittade på mig och suckade lite. Utanför affären stod en äldre dam med en sparbössa och sa:
- Vill ni skänka en slant till världens barn.
- Ja det vill vi, sa Agnes, och stegade fram och la ner sin 20:a i sparbössan.
Vet ni, ibland blir jag stolt över mina barn så jag kan börja lipa. Detta var ett sådant ögonblick. Jag sa inget. Damen gav Agnes och Emil varsin liten pin som de fäste på sina tröjor/jackor och jag sa inget. Jag var å ena sidan stolt över Agnes och å andra sidan skämdes jag för att jag stod där med mitt VISA-kort och inte kunde ge varken till dem eller tiggaren.
När vi gick därifrån förklarade Agnes:
- Men mamma, vi har läst en massa om världens barn i skola. Vet du hur orättvist det är i världen?!?
Jag sa inte så mycket utan bara kramade henne och sa att jag var oerhört stolt. Sedan gick vi in och handlade allt vi behövde för vårt "fredagsmys" och det blir helt absurt. Jordgubbssaft eller apelsinsaft? Äsch, vi tar båda.... Sjuk värld vi lever i. När jag kom ut från affären stod Agnes och pratade med damerna (de var två nu) från Världens barn.
Min dotter kan bli precis vad hon vill. Vi har fötts i ett land och vi har de ekonomiska förutsättningarna för att hon ska få bli vad hon vill och vara den hon vill.
Vårt fredagsmys blev dukat bord med vinglas, servetter, levenade ljus och prat. Därefter bäddade vi ner oss i soffan med film. Emil valde så klart godis (socker, socker, socker) medan Agnes valde frukt. Hon valde även bort ketchup till maten eftersom det var alldeles för mycket socker...
Vi tittade på Upp som handlar om en herr Fredriksson som gör sitt livs resa efter att hustrun dött. Agnes grät och hon var helt blöt på kinderna. Denna empati. Älskade unge vad fin du är hela vägen inifrån och ut.
