När morfar fyllde 55 år
För 1,5 v sedan firade vi morfar som fyllt 55 år. Vi blev bjudna på en hel helgs hotellvistelse i Malmö. På fredagen åkte vi ner lite tidigare och busade till det på mormor och morfars rum med ballonger och serpentiner. Emil hade gjort en teckning och vi blandade två rom och cola till dem. När morfar ringde och tackade så fick jag förklara att den som stod på Emils teckning var till honom (jättestark) och den andra kunde mamma ta (pyttelite rom i). Vi gick en runda på stan på eftermiddagen. Jag hade bokat bord på TGI Fridays. Vi började med bubbel på vårt rum som Danne tagit med och sedan gick vi ut och käkade. En lugn och härlig kväll.
På lördagen åkte vi till Den Blå Planeten i Danmark. Jättefint. Barnen tyckte det var kul men blev lite gnälliga och trötta i benen efter ett tag. Vi käkade lunch där och satt utomhus i det soliga vädret.
På kvällen hade jag bokat bort på Rose Garden och vi åt buffé så det sprutade ur öronen.
Söndagen ägnades åt Folkets park. Helt underbart ställe även om det började lite sorgligt med en kille som låg vid lekplatsen och hade tagit en överdos. Förutom den händelsen så hann barnen både klättra, gunga, bli ansiktsmålade, cykla, hoppa på studsmatta och vi avslutade med att se på en cirkusteater, Rapunzel.
Hur lyxigt var det inte att äta hotellfrukost två dagar i rad och att bara äta ute en hel helg? Det var precis vad jag behövde...en helgs umgänge med familj. Skönt att slippa allt plock, tvätt, disk och matlagning i tre dagar. Hotellfrukosten var kanon och jag gjorde våfflor med grädde och sylt till barnen.
Tack alla för en helt underbar helg!
Ibland händer det.
Jag älskar när det händer och det händer inte så ofta men ibland så kryper hon upp och vill kramas. Då gäller det att vara med och ta tillfället i akt.
För tillfället så är det mycket om döden. Agnes kommer in till oss på nätterna och hon har tusen frågor om döden. Hon känner det som att det bara är hon som tänker på det och att hennes kompisar inte alls funderar. Vid nattningen ville hon veta hur hon skulle sluta tänka på döden. Jag tyckte att det ska hon inte alls göra. Vi ska prata om det och varför det är så otäckt. Jag berättade om att i vissa länder firar man döden och ser det som något positivt. Agnes rädsla är att förlora mig och sedan är hon rädd för att begravas i jorden. Vi bestämde att tro på Nangiala och Körsbärsdalen. Där ska jag sitta under ett träd med min mormor och Tarzan och vänta på Agnes. Min största ångest, liksom de flesta andra föräldrar, är att överleva mina barn.
Det hör till hennes ålder att fundera på döden men det skär i mig när jag ser hur brydd hon är.
Våra gamla, goa Agnes är tillbaka och det är skönt att trotsen har tagit en paus. Vilken tjej vi har och vilken kärlek hon känner för sin lillebror. Hon var på kalas i söndags och sparade godis och tog med hem för att Emil skulle få. Sist vi var på Ica så tog hon med egna pengar och köpte en liten grej till Emil men inget till sig själv. Hon ger pengar till tiggare. En kväll var jag av med henne och hittade henne på alla fyra i rabatten...hon rensade ogräs.
-Vad gör du? sa mamman.
-Rensar ogräs.
-Det behöver du verkligen inte, sa mamman (som tyckte att maskrosor kan kanske ses som en blomma)
-Men jag tycker om när det är fint....
Tack för den käftsmällen :)
Fixarhelg
Den här helgen började väldigt lugnt. Jag hämtade barnen tidigt i fredags (var på jobbet kl 06.15!!!) och det var glada barn. Agnes frågade om hon fick ta hem kompisar och jag sa att jag ville träffa henne så det fick bli lek i helgen i stället. Hör och häpna men hon nöjde sig med det! Det känns som om hon börjar bli vår goa Agnes igen och trotsen kan ha lugnat ner sig. Sedan gick vi till bibblan och lånade en massa böcker. Vi avslutade eftermiddagen med att gå och fika. När vi kom hem så verkade Emil väldigt, väldigt trött och jag trodde faktiskt att han skulle bli sjuk. Han var på toa typ tre gånger och han fick bädda ner sig i soffan med surfplattan. På kvällen käkade vi tillsammans och sedan tog vi en kvällspromenad. Lugn skön fredag!
Lördagen blev fixardag. Magnus och Zacke målade på huset, jag och de små städade bilen och rensade ogräs, bar ut utemöblerna och vi åt vår första lunch ute på altanen. Sedan åkte dynorna fram till möblerna i uterummet, jag hann dammsuga, Agnes fick hit sin kompis Alice, Elis och Charlie var här och lekte, det blev en promenad med Emil (som blev sååååå trött i benen när han körde sparkcykel) och på kvällen grillade vi en hel laxsida och hade potatishalvor i ugnen. Jag tände en massa ljus och vi åt och ingen klagade på maten. Stort kryss i taket! Vad skönt det var att bara sätta sig ner med ett glas rött efter en hel dags nyttigt utomhusarbete. Barnen somnade tidigt eftersom de ville att vi skulle läsa för dem och ju tidigare de lägger sig desto mer hinner vi läsa. Agnes är för tillfället väldigt förtjust i Nelly Rapp.
Idag blir det en föräldraträff kl 10 angående situationen på Emils dagis och kl 14-16 ska Agnes på kalas. I morgon ska jag till Karlskrona, tisdag, Kalmar och fotbollsträning på kvällen, onsdag har Agnes uppvisning i något någonstans....det rullar på. Det är stängt på skolan/dagis/fritids nästa måndag så jag har tagit ledigt och funderar på att överraska barnen med Astrid Lindgrens värld.
Stressiga vår
Att jag aldrig lär mig. April och maj är lika kaotiska varje vår. Allt ska hinnas innan sommaren. Många fyller år. Utvecklingssamtal och sommaravslutningar. Samtidigt så är det inte mycket som jag själv kan påverka. Tråkigt däremot att jag den här våren inte har prioriterat min träning. Jag har de senaste åren sprungit milen varje vår och i år har jag inte varit ute 1 km. Jag hade nog mått bra av att komma igång.
Bilderna är ifrån när vi var i kyrkan, HÖGMÄSSA, och lyssnade på Agnes sång. Åh, vad hon gillar att stå i fokus. Fina Agnes.
Igår fick Emil ett bryt. Agnes retades och Emil blev skogstokig. Han tog ett svärd och slog henne medan hon låg och skrek i sängen. Han slutade inte. Jag blev riktigt arg på honom eftersom han även tidigare slagit henne med svärd så hon var full med blåmärken. Jag samlade ihop alla svärd och la undan dem. Sedan hotade jag med både ambulans och polis.... Emil skrek och grät. Efter en stund gick jag in och försökte prata med honom. Han skämdes och var jätteledsen. Vi slåss inte i vår familj även om någon retas. Han skyllde på Natta. :) Men nu vet han....vi får väl se.
Det där humöret
Det går upp och ner. Det har varit en hyfsat lugn vecka och hon till och med konstaterade häromdagen när Emil var tokarg att "nu har nog Emil hamnat i trotsåldern, mamma". Tja...
Igår började fotbollsträningen. Tio minuter innan vi skulle börja fick Agnes ett bryt och skorna var för små, skosnörena var inte rätt och jag var helt enkelt dum i huvudet som inte trollade fram ett par nya (för stora) skor till henne. En utskällning senare och en bänkplacering gjorde att hon lugnade ner sig. Sedan kom Alma och hade likadana skor och då passade helt plötsligt Agnes skor jättebra. Fy vad kul det var på träningen. Tio tuffa tjejer som redan kände varandra allihopa. Det bästa var när vi skulle låta dem spela lite mot två mål. Västar delades ut, målvaktshandskar på och vi förklarade att gula västarna skulle göra mål där och de utan västar där osv. Sedan släppte vi ner bollen och de sprang iväg till andra planhalvan. Vi glömde berätta att de skulle försöka hålla sig på vår sida :) En tjej gjorde mål och då utbröt ett totalt jubel och kramkalas. Alla tjejer i båda lagen var lika glada. Hahaha...det blir nog ett bra lag!
Här gör Emil ett armband till pappa som han fick när han fyllde år. Fullt koncentrerad.
Idag fyller morfar 55 år så Agnes ringde precis och grattade honom. Hon pratade och pratade och pratade. Sedan gick hon till Emil och frågade om han också ville säga grattis till morfar eftersom han fyller år idag. Emil svarade bara "nej, han fyller år i övermorgon". Vi ska träffas i övermorgon så han har nog blandat ihop det lite och sedan är han ju ingen telefonpratare direkt.
Idag har Emil varit och lekt hos Mouaz för första gången. Framsteg. Äntligen vill vår osociala gosse leka lite med andra barn. I lördags hade vi Albin med familj hemma och DET hade Emil längtat efter. Det var skitstort för honom att Albin skulle äta taco hos oss.
Jag var på förskolan och hade utvecklingssamtal. Emil var som väntat, lugn, tyst, hade ingen brådska och är glad i mat. Han pratar aldrig men de hade hört honom sjunga snipp-snopp-sången med Mouaz när de gungade tillsammans. Högt och väldigt tydligt så visst kan han sjunga...De är 21 barn på hans lilla avdelning nu. 21 st femåringar. Herregud. Det går utför med barnomsorgen i Hovmantorp. Synd om kommunen eftersom de inte har så mycket annat att locka med.
Mask i magen?
Filosofen Emil konstaterade idag:
-Pacman måste ha mask i magen för han blir ju AAALDRIG mätt.
Så sant, sa sant. Jag bröt ihop och han förstod inte alls vad det var som var så roligt.
När man klär sig så här så fort solen tittar fram:
Så blir man sjuk och får vara hemma från skolan.
Ha, ha!!! sa den elaka mamman och satte igång "vi leker skola här hemma".
Jag gjorde vars en skolbok till dem och de fick först skriva sina namn och rita en bild på sig själva. Sedan fick de räkna pluss och minus. Därefter fick de läsa/räkna, typ "hur många fönster har vårt hus?" och "hur många blommor finns det i vårt hus (snabbräknat eftersom jag håller det sparsamt med blommor...de bara dör ju)". Därefter fick de rita, typ rita en röd boll, gul sol, grön ballong och avslutningsvis en blå bajskorv (mammahumor). De levde sig in i skolan och räckte upp handen och allt. :) Sedan blev det fruktstund och lite fri lek innan vi avslutade med en lyssna/lär övning. Jag läste om krokodilen och ugglan och sedan fick de en massa frågor om det jag hade läst. Det var ivrigt där ett tag. Sedan behövde fröken vila.....
Agnes har äntligen förstått att om hon vill bli bättre på att läsa så måste hon öva. Nu läser hon och läser och vi ska låna böcker till henne så hon får lite nya böcker att läsa. Igår läste hon Labolina för mig.
I helgen blir det bl a gudstjänst. Det var väl lite otippat! Agnes ska sjunga i kyrkan på söndag. Vågen......
Sådan mor sådan dotter
Jag och Agnes är sjukt lika till sättet. Samma humör, samma envishet, samma tjurskallighet, allt som händer ska man hänga med på, nära till skratt och fniss, inget tålamod, jobbigt med prat, prat, prat, fisa är kul... Däremot så är Agnes än så länge en bättre version av mig. Hon har fått sin pappas hjärta och omtänksamhet. Hon är oerhört rädd om sin lillebror. Igår berättade hon att det kommit en ny tjej till skolan från ett annat land som hon gungade med och sedan lärde hon och kompisarna flickan att räkna till tio på svenska. Åh, vad jag är stolt över den här fina tjejen.
Samma bild men med ett filter som gör att bilden ser ut till att vara från 70-talet. Helt plötsligt ser jag hur lika vi är även till utseendet...
Thailandsbilder
Allt det här missade jag för då låg jag sjuk i 40 graders feber. Övriga åkte till apberget och gick på marknad och käkade god mat vid havet. Den thailändska maten är helt underbar. Vi var 13 personer som åkte ner och vi åt allt som erbjöds och ingen blev dålig.
Jag missade även elefantridningen men det gjorde inget. Stackars elefanter...
De var även uppe på en utsiktsplats. Massa trappsteg i värmen. Inte så synd att jag missade det :)
Utsikten från vår altan på Thailand resort. Barnen bodde i poolen.
Farmor och farfar på vår altan.
Äntligen lite skugga på altanen.
Vårt kök.
Oliver och Emil i vårt vardagsrum.
Makaroner och köttbullar till barnen.
Precis som Anders alltid har gjort så kan jag inte sluta förundras över deras ledningar. Är det möjligt att få något att fungera när det ser ut så här?!?
SnippsnoppEmil
Emil lärde sig inte att simma i Thailand men han lärde sig en ny sång.....
Utan att överdriva det minsta så har jag nog hört den 100 gånger nu. Han sjunger den i tid och otid. Då var det måndag igen och vi har en intensiv vecka framför oss. Bilen på service idag och när den är klar ska Magnus in till stan och köpa olja till altanen. Båda barnen hade kompisar hemma idag. Onsdag-torsdag är jag i Malmö. Fredag jobbar Magnus extra. Söndag är jag förhoppningsvis på ledarutbildning hela dagen. Sedan börjar vi om igen. Just det, vi måste ju hinna se på hockey i veckan också. I morgon spelar Lakers final nr 2!
Tungan rätt i mun
Den här gossen hjälpte mig att putsa fönster i fredags. Det gäller verkligen att ha tungan rätt i mun :) Han var jätteduktig med fönsterputsmaskinen. Vilken tur att det regnade i natt.
Vår i luften. Åtta barn ute på gatan igår. Emil är fortfarande osocial men helt plötsligt kom glassbilen och då fick han fart...
Igår var jag på bokklubb. Åh, vad trevligt det är och vad mycket annat vi pratar. Jag berättade om när Emil satte i halsen och jag får fortfarande rysningar när jag tänker på det. Fy vad hemskt det var. Rädslan över att förlora barnen är fruktansvärd. Bara jag överlever mina barn....
Gör det ont att dö?
Oj, vad mycket döden det är nu. Igår när jag nattade Agnes så frågade hon om det gör ont att dö. Ja, vad svarar man på det? Det gör ont att bli påkörd av en bil osv men hon menade "när där inte finns mer luft i lungorna". Jag som själv är inne i en period där jag funderar på döden och går runt och är rädd för att förlora mina nära och kära försökte låta så lugn som det bara går. Jag berättade om min mormor som somnade in så vackert och att om hon hade haft ont så hade hon nog varit ledsen? Det är mycket funderingar på döden nu. Vad händer när vi dör? Gör det ont när maskarna kryper i oss? Sedan kom den här:
-Om man tror på Jesus så kommer man till himlen och om man inte gör det så kommer man till ett hemskt ställe.
Suck.
Nej. Vissa tror så. Vissa tror att om man är snäll så kommer man till himlen. Vissa tror inte alls på himlen och vissa tror att vi föds igen. Jag hatar den här jäkla skrämselpropagandan. TRO....annars hamnar du i helvetet. Jaha, så säg elaka saker men tro så kommer du till himlen ändå?!?
Jag berättade att det finns människor som har varit döda några minuter och att de har berättat om ett ljus och att nära anhöriga stod och väntade på dem och att de inte bara var de som tror på Jesus som har upplevt detta. Agnes nöjde sig med det.
Den här helgen har hon verkligen försökt. Det gör lite ont i mig också att se hur hon försöker hålla igen på humör och fula ord och jag funderar på om hon ska explodera till slut. Det ska ju ut....ilskan....och det är helt ok men det är inte ok att vara elak. Den här helgen har hon verkligen kämpat med att vara snäll till Natta och jag tycker att hon har varit gullig mot storasyster. Skönt när det funkar.
Mitt lilla fina hjärta. Idag ska hon på kalas.
Emil i poolen
Den här lille lurven lärde sig nästan simma i Thailand. Om han hade simglasögon på sig så simmade han riktiga armtag under vattnet och sedan stack han upp huvudet, andades, under vattnet och tog några simtag igen. Hade vi varit i Thailand en vecka till så hade han nog lärt sig simma på riktigt. Båda barnen är helt orädda för vatten och det är både bra och dåligt.
Den här gamla filmsnutten är till farmor och farfar...
Tråkhumor
Vilka fina barn vi har :)
Då var det vår igen och varje år blir jag lika förvånad över hur mycket det är på våren. Av nio helger så är redan sju inbokade! Det är en massa födelsedagar och en konfirmation. Roligt! Lediga helger ska vi klippa häck, olja altan, rensa garage och måla staket, stuprör och uterum. Det hade varit skönt att måla om huset och alla fönster också men det får nog flyttas fram ännu ett år...
Idag var det en glad Agnes eftersom det stod bad på schemat. Vattendjuret har ju inte badat så mycket sista tiden.....
Så olika
Agnes skulle aldrig kunna somna i soffan. Hon måste lyssna på allt som händer och jag har provat några gånger men det slutar alltid med att hon får gå in och lägga sig i sin säng.
Emil älskar att somna i soffan. Om jag tittar på en film som han inte får se så lägger han sig med ryggen mot TV:n och somnar.
Kan två barn bli mer olika?
Agnes vill leka med kompisar från morgon till kväll. Emil vill inte leka med någon alls. Han går aldrig och ringer på hos någon kompis och ibland när de ringer på så vill han inte leka. Det skär i hjärtat när han säger till kompisarna att han inte vill leka och de går därifrån med hängande mungipor.
Agnes äter yoghurt och Emil äter macka. Emil vill bada i badkaret och Agnes vill duscha.
Det finns en sak som båda gillar...mycket.....surfplattan.
Vår påskhelg
I fredags var vi hos farmor och farfar och åt en massa god mat och träffade Diöfamiljen. Kusinerna busade och det letades påskägg i trädgården. Två ägg var hittade barnen! Vi hade en lugn och skön dag och det är alltid lika kul att träffas.
Sedan var det dags för Magnus att jobba i två dagar och då passade jag och barnen på att lufta oss i det härliga aprilvädret. Strålande sol när vi gick ut och när vi kom fram till sjön började det hagla!
Vi påskpysslade också lite. Barnen är inga pysselbarn men Agnes sydde själv fast tuppkammen på kycklingen och hon gjorde det bättre än vad jag gjorde, vilket i och för sig inte säger något för allt med nål och tråd är inte min grej.
Emil frågade Agnes om hon inte kunde fixa hans fötter... Självklart, svarade Agnes och öppnade en fotsalong. Det har hon inte heller efter mig eftersom fötter är det äckligaste jag vet. Emil njöt för fullt.
Igår åkte vi ner till Ica och köpte årets första glass (i Sverige) och njöt av den i solen.
Man tager vad man haver.... Emil har ingen Ironman-hjälm och använder ett par kalsonger i stället :)
Idag fixade jag och Emil äntligen med krukorna här hemma. Så nu har vi också fått lite vår där ute. Vilken hjälpreda jag hade! Magnus satte upp studsmattan och fixade fint på altanen så nu kan det blir sommar vilken dag som helst. Idag satt vi nog 30 minuter och njöt i solen. Ljuvligt!
Nu är det dags att ladda för jobbvecka. Hela påskhelgen har varit en lång ätarhelg så nu ska det bli skönt att återgå till normala rutiner igen.
Typ på date
Plötsligt händer det. Vi fick flera timmar utan barn. Vi började med att shoppa i lugn och ro
ro. Därefter blev det en massa god mat, bl a gratinerad hummer, på en mysig restaurang vid havet. Restaurangen var uppbyggd på pålar i havet. Mysigt.
Den goda maten.
Vad skönt det är att komma iväg och känna att vi är inte bara mamma och pappa och projektledare i vardagen. Vi är faktiskt Linda och Magnus och har kul tillsammans bara vi. Sedan så är han ju ganska fin min Magnus dessutom ;)
Nära ögat
Lördagens upplevelse vill jag aldrig mer vara med om. Kl 07 satt vi alla i soffan eftersom tiden är helt snurrig efter vår Thailandsvistelse. Emil och Agnes satt i soffan med surfplattan och resterna från fredagsmyset. Helt plötsligt skrek Emil rakt ut och när vi frågade vad som hänt pekade han på halsen och sa "klubban". Han började hosta, Magnus tog tag i honom, jag sprang och ringde efter ambulans. Varje gång Emil hostade och sedan stannade upp tänkte jag "snälla, snälla, låt han få andas". Efter några minuter började han kräkas men klubban kom inte upp eller åkte ner. Agnes blev jätteledsen och jag försökte prata lugnt och sansat med ambulansen. Efter fem minuter kände vi att vi hade läget under kontroll. Han hostade inte men det verkade som om den satt kvar men han kunde andas. Jag ringde 112 och meddelade att de inte behövde köra blåljus. Ytterligare fem minuter senare ringde jag och sa att de inte behövde komma för då hade han fått ner klubban. De kom i alla fall och lyssnade på honom. Sedan fick han en nalle. Fy fasiken vad bra vi har det i Sverige. Vilka trevliga ambulansare.
Vilket uppvaknande. Pengar och materialla saker betyder inget. Utan mina barn dör jag. Vi var ganska slut när ambulansen kört iväg. Då kom chocken. jag gick ut och promenerade och då passade jag på och ringa Danne. Han och Maria tyckte att det var konstigt att de inte tog med Emil in och tyckte vi skulle ha lite koll på honom. Då blev jag orolig och när jag kom hem var bilen borta. När jag kom in i huset stod TV:n på, frukosten på bordet, kaffekokaren på osv. Det såg ut som om de bara rusat iväg och min hjärna började genast fantisera. Jag ringde och ringde Magnus men han svarade inte. I min värld var de på väg till sjukhuset med Emil för nu hade klubban på något vis satt sig fel igen. Jag gick runt och kollade. Surfplattorna låg kvar. Till slut fick jag gå in i våra sängar för mina ben bar mig inte längre. Jag trodde att jag skulle svimma och satt och väntade på att polisen skulle komma och meddela att Emil inte fanns mer. Den här upplevelsen var ännu värre än när jag såg honom sätta i halsen för då såg jag i alla fall vad som hände. Efter 5-10 minuter kom vår bil körande med Magnus och två glada barn. De hade bara varit och kört Natta från en kompis till sin mamma. Phu...
Älskade ungar!
Ser det ut så här ikväll?
Eller kommer jag åka till Blåkulla?
Vi är tillbaka från Thailandsresan och vi har haft tre ljuvliga veckor. Bilder kommer så småningom men vi är fortfarande helt fel i tiden och somnar innan kl 21. Barnen somnar kl 20 så den där timmen som är över rusar snabbt iväg med disk, tvätt och plock.
Vi har lagt ner påskfirandet i år. I morgon ska vi till svärföräldrarna och på lördag börjar Magnus jobba ett 24 h-pass. Det blir en lugn påskhelg med andra ord. På söndag eller måndag när Magnus kommit hem får vi försöka hitta på något tillsammans. Sedan vi kom hem har det varit mycket jag och barnen eller Magnus och barnen. Det är vår vardag.
Allt är som vanligt
Jag tycker att min sambo är världens bästa fotograf. Han lyckas ofta fånga ljuset och få med det naturligt i bilden. Hoppas att vi får många fina bilder i Thailand.
Just nu är jag riktigt nervös inför resan. Inte för resan i sig utan för att någon ska bli sjuk. Herrejävlar vad det går influensa nu. Den är ganska jobbig i år också och alla verkar ligga däckade i en vecka. Agnes prickar var mollusker eller bacellusker som Agnes sa. Vad smidigt det är med skolsköterska. Hon hämtade Agnes i klassrummet och sedan ringde hon till Magnus och berättade vad det var och skickade hem information om mollusker. Lilla Agnes var själv hos sjuksköterskan.
Den här bilden älskar jag. Så allvarlig men ändå så ser jag hur det rycker i mungipan på honom.
Igår kände jag mig krasslig och åkte hem efter lunch. Jag gick rakt in i sängen och bäddade ner mig. Somnade kl 21 och vaknade pigg och frisk i morse. Båda barnen fick jättespelen igår och det var ett jefla liv där hemma. Arga, arga barn och Agnes skrek dumma mamma och dumma pappa. Phu... Hon är så envis och jag känner så igen mig. Agnes är snäll och omtänksam men envis och bestämd. Det spelar ingen roll vad vi hotar/lockar med eller om vi försöker förklara för hon bara ger sig inte. Hon ändrar inte sig bara för att vi säger det och jag måste erkänna att även det känner jag igen. Jag minns ju t ex att Anders sa till mig 1000 gånger att jag skulle torka mig innan jag trampade ut på golvet dygnsur efter att ha duschat och jag gjorde aldrig det. Jag klampade runt helt blöt och lämnade pölar efter mig och jag gör det fortfarande ibland. Gör ingen skidbacke på osten, gräv inte i smöret osv. Jag stängde av och gjorde som jag brukade. Så, jag kan bara konstatera att nu får jag igen :) Men hon är en gåva, vår Agnes.
Det var inte mycket snö
och nu är den borta. Vi hann med några snölyktor och några snögubbar och lite pulkaåkning men nu ser vi fram emot först resan till Thailand och sedan våren. Vi har inte åkt skridsko i år!
Barnen hade haft det jättebra i Skåne och enligt mormor så var de så snälla och artiga. Vi hann inte mer än komma ner i fredags och sedan började de säga Örk om maten och bråka. Tacksam över att de i alla fall sköter sig när vi inte är där. Vi åkte till farmor och farfar i lördags. När vi stannad till på IKEA och skulle lämna in barnen i lekrummet så var kusin Jonathan där. Lyckan var total för Emil. Det funkar inte så bra med Agnes, Emil och Jonathan tillsammans för Agnes får inte vara med i leken men Emil och Jonathan har jättekul ihop.
När vi kom hem i lördags så bäddade vi ner oss i soffan och tittade på melodifestivalen. Båda barnen har kommit in till oss på nätterna nu så de har nog längtat lite :)
Agnes har fått några konstiga prickar i knävecket. När jag googlade så såg det ut som bältros. Hoppas inte att det är det....
