Kallt, kallt, kallt
I morse hade vi -16 grader. Agnes skulle ha strumpbyxor som vanligt så det var bara att leta fram fleecebyxorna och tvinga henne att ha dem under vinteroverallen. Hon berättade att hon hade tagit på dem idag när de skulle gå ut men att hon frös ändå! Båda barnen har fått en massa eksem på handlederna och händerna så det är bara att smörja.
Jag tittar på gamla bilder och minns vår utflykt för 2,5 månad sedan och funderar på om vi kan åka på utflykt i helgen. Det ska bli -19 grader i natt! Det är ju så mysigt att åka pulka och grilla men om det blir så kallt så får vi nog satsa på att baka lussebullar och bara åka pulka på gatan. Barnens hud fixar inte kylan!
Tänk så roligt det kan vara att piska vattnet med pinnar! Emil har varit riktigt gosig idag. Jag åkte hem lite tidigare så jag fick två timmar med dem innan det blev nattning. Barnen fick bada och smörjas in ordentligt innan det blev julkalendern.
Emil börjar berätta lite om dagis nu. Helt underbart. Idag kom han ihåg vad de hade ätit till lunch. När Emil berättar så anstränger Agnes sig också för att komma ihåg och helt plötsligt har hon långa utläggningar om vad kompisarna INTE åt på lunchen.
Idag åt jag jullunch på Villa Vik. Eftersom vi åt julbord på jobbet igår också så tog jag väldigt lite av julmaten och sparade mig till deras enorma gottebord. Helt sjukt. Jag tog i stort sett bara godis som var hemlagat och orkade ändå inte gröt/glass/ost/kex/kladdkaka/mandelmussla. Allt detta skulle jag ju smaka men där var så mycket gott. Där var en chokladfontän! Efter den goda lunchen försökte vi alla knäppa våra jackor och sedan rullade vi ut i bilarna och åkte tillbaka till jobbet. Vi jobbad en timme och sedan var det fika....och då var ju chokladkartongerna från gårdagens julfirande kvar....phu...tur att det bara är december en gång/år!
Hjälpredorna
Det var ett tag sedan vi bakade men i helgen får det nog bli lite julfixande. Eftersom de bakade pepparkakor med mormor så tror jag att vi struntar i det i år. Vi får alltid kasta pepparkakorna ändå eftersom ingen äter upp dem. Det får nog bli lussebullar. Båda barnen älskar att hjälpa till och i tisdags gjorde vi pannkakor. De åt upp nästan alla när de stod och "hjälpte till" så när vi skulle sätta oss till bords så orkade de inte äta fler :)
Nu är det klart. Nästa år ska jag jobba 90 % och hämta barnen kl 14 två dagar/vecka. När Emil slutar sova middag så länge så kan jag hämta ännu tidigare! Dagispersonalen väcker honom vid kvart i två och då har han sovit nästan två timmar! Trött gosse.
Rita på mormor och morfars golv
I Skåne lärde Danne Agnes att hon fick rita på golvet. Hur coolt var inte det? De renoverar så innan Danne skulle lägga golvet så kunde Agnes få skriva och rita hur mycket som helst!
Ikväll när jag nattade barnen så berättade Agnes att hon hade drömt förra natten. Konstig dröm. Pomperipossa hade tagit alla våra julsaker... Vilka olika världar vi lever i, barn och vuxna. Häftigt.
Emil hade bråkat lite på dagis idag. Först vägrade han vantar och bråkade om det med fröken Mia och sedan hade han knuffat Astrid (bråk om en docka eller något). Kanske han börjar testa gränser där också?
När vi var i Skåne så höll mamma och Anders på att bygga ut. En kväll skulle en man fylla ut tomten med grus och jag klädde på barnen så vi kunde gå ut och titta. Det var mörkt och vi såg inte så mycket men Emil tyckte att det var sjukt spännande. Helt plötsligt så stannade han maskinen och kom emot oss. Han pratade lite och frågade vad barnen hette. Agnes pratade på och Emil var lite blyg. Efter någon minut frågade han Emil om han ville åka med i hans lastare. Emil tittade med stora ögon och sa "jaaa". Jonas, som han hette, lyfte upp Emil och bar iväg med honom till lastaren. Blyga, rädda Emil sa inte ett ljud!!! Sedan åkte de några rundor och lyfte grus och fyllde ut tomten. Emil vinkade och ropade "hej, hej mamma" och vi vinkade och jag var så glad för hans skull! Sedan fick Agnes också åka. Emil fick ringa hem till pappa och berätta. Lillkillen var helt uppspelt!!! Vi pratar fortfarande om det och när jag säger "var det kul att köra grävmaskin, Emil?" så svarar han "inte grävmaskin, mamma. LAAASTARE!!!!". Som om det skulle vara så viktigt... :)
BVC besök
Idag var det dags för Emil 2,5-års kontroll. Jag var lite orolig innan och funderade över hur det skulle gå för han är ju lite speciell vår gosse...vill han inte så vill han inte och han vill helst inte ha för mycket fokus på sig. Efter lite funderingar så valde jag att ta med Agnes. Det känns som om hennes närvaro stärker Emil och han vågar mer. När vi kom in så gömde han sig i min famn bums och Agnes pratade på om både det ena och andra... :) Laila lyckades få Emil nyfiken på vad hon hade i en säck och när hon drog fram en bil så lossnade det lite. Han pratade på och visade var alla skulle sitta i bilen osv. Han vägrade dock att säga vad kossan och hunden säger och han vägrade mäta sig. Emil ritade cirklar, sparkade boll och matade en docka. Agnes var jätteduktig och lät Emil svara på Lailas frågor hela tiden även om jag såg att hon så gärna ville svara och vara "duktig". Fina Agnes! När Emil inte svarade på Lailas fråga "vad säger kon?" så sprang hon bort till Emil och viskade svaret i hans öra...hahaha.... Han kan ju det men han ville inte svara helt enkelt. Hans längd blev ca 92 cm och jag tror han vägde 12,5 kg vilket låg i underkant men inget att oroas över. Hon tyckte att han var väldigt duktig på att prata vilket är lite roligt eftersom han började prata väldigt sent men när han väl satte igång så bara sprutade det ord ur honom.
Agnes berättade idag att hon träffat Emil på dagis idag när de var ute. Han var ledsen och berättade att han längtade efter mamma och pappa. Agnes hade tröstat honom lite men sedan hann hon inte :) Det gör så ont i hjärtat när jag hör att han är ledsen. Kommer han någonsin bli ett dagisbarn och hur ska det gå för honom i skolan?
Möte med tomten!
Vi väntade och väntade och väntade....
Till slut kom vi fram och fick träffa tomten. Agnes babblade på och var inte så rädd. Emil var lite mer försiktig. Tomten berömde Agnes för att hon sa "tack så mycket" när hon fick en julklapp.
Gladast blev nog Agnes för att hon träffade Alma...
SNÖ!!!
Äntligen! Livet blir lite roligare med snö (i alla fall de första dagarna...efter några dagars skottning är det inte lika roligt längre). På med kläderna och sedan blev det pulkaåkning, snöänglar och snöbollskrig!
Det gick sådär att blåsa bort snön från mössan...
Tur att jag plockade fram alla vinterkläderna i fredags!
Snöbollskrig!!!
Väldigt skönt att Magnus har köpt en ny kamera så jag slipper fixa bilderna innan de läggs ut på bloggen. Det blir helt ok ändå. Dessutom tycker han det är kul att ta foto så nu finns det lite foton att använda igen!
Vi fixar och fixar... Den här helgen har det blivit spottar i taket ovanför köksön, hylla till kokböckerna, gardin till Agnes rum, småfix i vårt sovrum, gardin och taklampa i TV-rummet. Nu jagar vi soffa och sideboard...och sedan står nog sovrummet på tur!
Syskonkärlek
För tillfället har de väldigt roligt tillsammans även om det är en del bråk ibland. Agnes brukar dra med Emil på äventyr och hon är väldigt omtänksam. Så fort Emil blir ledsen så ska hon trösta honom. Idag har vi varit i stan och härjat rundor. Det blev lampor till kök och vardagsrum och lite annat kul. Emil fastnade för en nalle på Rusta. Han som inte bryr sig så mycket om gosedjur hittade en helt vanlig brun, mjuk nalle som han vägrade släppa och kramade jättehårt. Naturligtvis kunde jag inte ta den ifrån honom. Nu sover han med den i våra sängar...
Idag när jag satt i soffan med Emil så berättade han att han dricker vatten, saft och c-vitamin. Jag frågade honom vad han gillar mest (och syftade på drickan). Han tittade på mig och svarade "Emil älskar Agnes Pelz mest". Jag dog nästan.....så fina de är.
Skåneresa
Nu är vi tillbaka i Småland igen. Det har varit fem härliga dagar i Skåne. Agnes har firats av mormor och morfar, Danne och Bibbi.
Emil fick en massa paket av bara farten...
Fyraåringen fick bl a alfabetsspel, barbiedockor, halsband, kläder och en SURFPLATTA! Hon har den till att kolla på film när vi åker bil och spela spel/rita när vi är hemma.
I Skåne har det regnat hela tiden så vi har knappt varit ute! Det blev en heldag i Kristianstad på Andys lekland som avslutades på McDonalds. Morbror Danne dök också upp och busade med barnen. Han åkte den svarta rutschkanan som är ett stup i 90 grader. Jag kommer aldrig åka den och barnen vågade inte heller. En dag var vi hos Bibbi. Barnen känner sig som hemma där och Emil började med att fråga efter lådan med leksaker :)
Jag har handlat en massa julklapppar redan. Skönt!
Igår åkte ljusstakarna upp. Äntligen!!!!
barnor
Var ju bara tvungen att ta bilder utan blixt inne bara för att se hur det blev. Det blev ju bara fina barnor.
Tjejkalas......och Emil
I söndags hade Agnes tjejkalas. Den sista timmen innan kompisarna kom var nog den längsta timmen i hennes liv. Hon väntade och väntade och väntade.....men till slut trillade de in en efter en!
Alma kom hit.
Först fick alla tjejerna vars ett armband som var självlysande. De rusade in på Agnes rum och Agnes släckte ner, drog ner rullgardinen och startade discolampan! Tjejerna tyckte nog det var lite häftigt med armbanden....tills de kom på att det var olika färg på armbanden och alla ville ha rosa...,.suck...hur tänkte jag?!? Det vara bara att styra in dem att göra cupcakes!
Att få dekorera sina egna cupcakes gillade tjejerna. Vi hade prinsesströssel överallt. Det räknade vi med så vi städade inte innan kalaset :)
De som ville fick äta dem och de som inte ville slapp. Det var mer en pysselgrej och de är faktiskt inte så goda men de är ROSA!
Presentöppning. Så många fina paket! Agnes var helnöjd. Det busades, åt glass med strössel och chokladsås, dansades disco och slutligen så fick de leta upp sina godispåsar. Vi hade tagit foton på olika ställen på nedanvåningen (TV-bänken, Agnes bokhylla, stereobänken osv) och barnen fick vars ett foto där de skulle försöka se vad det föreställde och sedan gå dit och leta efter sin godispåse. De var lite för små men nästa år kommer de nog tycka det är lite lättare...
Efter halva kalaset vaknade Emil och fick busa med tjejerna. Han gillar inte glass. Hur kan barn inte gilla glass?!? Jag trodde inte att det fanns sådana men vi har en här hemma :)
Fyraårskalas och "TV-kalas"
Så blev det då äntligen dags att fira Agnes och Zacke. Agnes hade fyllt fyra år och Zacke blir snart femton år. Farmor och farfar och Växjöfamiljen var här. Agnes fick en bland annat en massa fina bokmärken, pussel (som hon älskar att pussla med!) och en discolampa. Snurrar discolampan på kvällarna här hemma, eller?!?
Även Emil fick en present! Agnes envisades med att ha prinsesskrona på sig. Är man en prinsessa så är man :)
Till barnens glädje så serverades det grillad hamburgare, pommes och coleslaw. Efterrätten bestod av kladdkaka och glass.
Agnes älskar att vara i centrum och fick verkligen vara det hela lördagen. Både Moppan och farmor satt med Agnes på rummet och ritade. Sedan härjade Moppan med båda barnen (fast då blir Agnes lite avundsjuk...inte för mycket fokus på Emil liksom).
Den här lille charmkillen gjorde sin mamma mindre glad i fredags (pappa blev jätteglad). Telefonen ringde kl 16 när jag var på jobbet och då berättade Magnus att Emil bankat in en brandbil i TV.n så den pajat!!! Kul nu innan jul liksom. Vi hade tidigare en gammal tjockTV på ovanvåningen som vi aldrig använde som vi kastade för en månad sedan. Typiskt. Det blev ett besök till Mediamarkt för inköp av en ny gigantisk TV och sedan åkte jag och storhandlade inför helgens båda kalas. Jag var hemma 20.30 i fredags och då blev det ett glas vin, bakning av kladdkaka och fixande av coleslaw. Jag räknade ut att om Emil i framtiden skulle få 50 kr i månadspeng så dröjer det 9,67 år innan har betalt av vår nya TV. Jag undrar vid vilken ålder jag ska delge honom den informationen, när är han mogen för det liksom...... "jaha så dina kompisar får månadspeng nu.......då tar vi den diskussionen om 9,67 år när det gäller dig Emil!!!!!".
Man blir ju helt mörkrädd...
Tänk er själv att mötas av den här liksom!!! Naken....
Det är bara att konstatera att vi har kreativa barn.
I morse sjöng vi för Magnus och han fick frukost på sängen. Natta och Agnes hade ritat teckningar och jag hade köpt lite presenter från barnen. När börjar barn köpa något till sina föräldrar själva? Tror i och för sig att det kan vara olika i olika familjer. Jag minns när min mamma och Anders skällde på min lillebror för att han inte köpt födelsedagspresent till mig och han fick cykla iväg till affären själv och kom hem med en Kalle Anka tidning. Då var han sju år :) Som vi har skrattat åt det minnet. Jag fyllde tretton år och var inte jätteintresserad av Kalle Anka men det var min lillebror...hahhaha...fast han har alltid köpt presenter till sin familj sedan den dagen. Vi är lite överhysteriska i min familj och köper för väldigt mycket till varandra men å andra sidan så har vi inte varit så många och det är ju faktiskt minst lika kul att ge som att få!
Idag har det blivit en eftermiddag hos farmor och farfar. Andreas, Kevin, Amanda och Jonathan var också där. Himla trevligt. Emil och Jonathan lekte och busade och det värmde i hjärtat att se de små kusinerna. Agnes lekte med snälla Amanda och är så nöjd när hon får vara med större tjejer. En härlig dag!
Vad gör de nu då?!?
Jaha...de sitter vid Agnes skrivbord och ritar.
Magnus jobbade förra natten så i morse gick jag och barnen i mörkret till dagis. De älskade det! Vi gick extra tidigt eftersom jag skulle vara i Kalmar redan kl 07.45. Vad duktiga de är och så söta med sina små ryggsäckar. Emil rusade i förväg och skrek "jag vann!!". Naturligtvis kunde inte Agnes låta det hända så hon var ju tvungen att springa förbi och vinna hon också...
Klädgräl i morse dock. Hur orkar jag? Fast ibland blir jag bara så ledsen när jag ser alla fina kläder i garderoben som jag och alla andra köpt som aldrig kommer användas. Hon vägrar alla byxor. Tights och strumpbyxor. Suck.
Innan vi åkte till Düsseldorf så var jag på utvecklingssamtal för Emil. Jag blev lite orolig. Han hade verkat lite dämpad sista veckorna och även lite arg (dumma till alla, spottar). En dag gick han för sig själv på gården vid dagis och då hade fröken frågat honom vad han gjorde "längtar pappa". Lille gossen grät inte men han längtade efter sin pappa. Jag har fått för mig att han är ljudkänslig för han reagerar ofta på ljud här hemma och vill att vi ska stänga av (elvisp, stavmixer osv). Dagisfröken önskade att de kunde göra en liten hörna för de barn (Emil!) som behöver lite lung och ro men hon visste inte om lokalen gjorde det möjligt. Jag får ont i magen när jag tänker på honom på dagis....han säger ofta "kul på dagis" men det känns mer som ett mantra för att övertyga oss. Han är inget dagisbarn och har inget större behov av de andra barnen. De söker sig till honom och ibland vill han leka med dem och ibland inte. Om han är ljudkänslig så är det inte konstigt om han är trött och vill gå undan. Tänk att vara i det oljudet hela dagen! Emil älskar att sjunga och kan många sånger, han vill gärna hjälpa till, gillar att rita och måla, är artig och äter fint på dagis. Det kändes oroväckande och samtidigt lugnande när jag pratade med hans fröken. Hon hade samma tankar som jag om Emil och berättade att hon själv hade en son i nioårsåldern som var likadan när han var liten. Han hade hittat musiken som intresse och det stärkte honom. Jag måste gå ner i tid för Emils skull...
Lycka är...
- att vara iväg några dagar med sambon, promenera runt, äta god mat, läsa böcker, ta en öl, testa drinkar, sitta på ett café och bara vara.
- att veta att barnen har det jättebra hos farmor och farfar och blir sååå ompysslade.
- att komma hem och känna att borta är bra men hemma bäst.
- att få bamsekramar av barnen.
- att lyssna på de små barnen när de försöker berätta om sina dagar med Jonathan, Moppan, farmor och farfar osv.
- att gå och lägga sig med Emil i vår stora säng och försöka sova. Efter några minuters tystnad hör jag honom "mamma....JAG ÄLSKAR DIG!".
Jag dog nästan....jag var i alla fall tvungen att krypa bort till honom och pussa honom.
Envisa humplan ville inte ha köttbullar till kvällsmat för det hade hon ätit hos farmor och farfar. Efter en hel tallrik med spagetti och ketchup svepte hon fyra köttbullar på två minuter...hon glömde nog att hon skulle vara lite trotsig :)
Emil åt också spagetti och började helt plötsligt snurra gaffeln så att spagettin snurrades runt gaffeln. Jag och Magnus tittade på honom (sjukt imponerade) och frågade vem som lärt honom det...-Mia! (hans dagisfröken). Tänk vad han lär sig!
Jag visade foton från resan för Agnes och Emil. När vi var uppe i luften så tog jag foton på molnen. När jag förklarade för barnen att det var när vi satt i flygplanet och att vi var så långt uppe i himlen så vi var OVANFÖR molnen så tittade Agnes på mig och frågade
-Var ni lika långt uppe som Armstrong?
Fyra år. Jag blir imponerad av hennes sätt att klura ibland.... Riktigt så långt åkte vi inte dock :)
Längtan
Vi har det bra i Düsseldorf men jag längtar efter barnen. Jag har läst en hemsk bok här där barn far illa vilket gör att jag längtar ännu mer. Vill bara hålla om dem och pussa dem lite. Idag pratade vi med dem i telefon. De har det jättebra hos farmor och farfar så klart. Emil somnade i farfars famn i fredags! Agnes grät inte men sa att hon var ledsen. Jag frågade henne varför hon var ledsen men det visste hon inte. Jag tror hon längtar lite efter oss även om hon har hur kul som helst... Det har varit riktigt skönt att komma iväg. Vi har promenerat, ätit, druckit, läst böcker och vilat upp oss. Helt underbart. Vi borde försöka komma ut en helg varje år och rå om varandra.
Sång, paket och våfflor
Så kom den till slut....födelsedagen! För en gångs skull så sov hon när jag gick upp så vi lyckades verkligen överraska henne när vi traskade in och sjöng. Både Natta och Zacke var hemma så det var en toppenmorgon för fröken! En massa paket med diadem, klänningar, strumpbyxor, kjol, my little pony, pärlor, pärlplatta, mönstersaxar, hårspännen med hello kitty, armband, ring, glitterstjärnor, böcker, borste... Hon var så glad!
Många paket blir det....
Eftersom Agnes fyller år så fick hon bestämma kvällsmaten och hon valde våfflor med grädde och sylt. Det gillar vi! Vi ska försöka få in lite kalas framöver så hon får firas av släkten med. Nu ska vi fortsätta fira vår lilla Agnes!
Första isen.
Så härligt att komma till badplatsen och känna att sanden är hård, det glittrar i gräset och det ligger kallt tunnt glas på vattnet. Vantarna skulle varit på för det blev riktigt kallt om de små händerna.
Längtar...
Sitter på konferens och LÄÄÄNGTAR efter mina två små fisungar.
Höstpromenad
Vad hösten är vacker! De stora barnen är i Spanien och har förhoppningsvis varmt väder så de kan sola och bada. Vi här hemma får nöja oss med höstvädret. Jag älskar hösten med alla vackra färger, mörkret och möjligheten att stänga in sig med tänd brasa och tända ljus. Fast den här hösten är fullbokad och idag är det bara TVÅ MÅNADER kvar till julafton! Idag bär det av till Stockholm. Fyra nätter utan familjen. Konstig känsla. Det blev många kramar och pussar i morse...
Vad mysigt det är att storasyster Nathalie fortfarande följer med på promenader och familjegrejer. Vilken bra förebild hon är för barnen. De dyrkar henne. Snart fyller Agnes fyra år. Magnus hade en lååång diskussion med henne i morse om hur man är en riktig kompis och att man ska vara kompis med ALLA. Hon säger att hon är kompis med den och den men inte den. Det är inte ok. Någon kompis hade sagt att hon inte fick vara kompis med en annan flicka. Jag funderar på att bjuda hem de barn som hon inte är kompis med. Dessa små tjejer...fasiken vad de håller på och kategoriserar. Har vi inte kommit längre?
Dubbla känslor
De börjar bli stora nu. Jag vet de är bara drygt två och snart fyra år men de börjar bli mer självgående och vi kan göra saker tillsammans HELA familjen. De senaste fyra åren har det ju hela tiden varit någon som ska ammas, nattas, matas, bytas blöja på osv och nu känns det mer som att det flyter på. De klarar av att vara uppe lite längre utan att bli alltför trötta dagen efter, vi såg nästan hela filmen Bernard och Bianca igår tillsammans med de stora barnen och åt godis och chips till utan att det blev slagsmål eller att någon satte i halsen. Det är skönt och trevligt men samtidigt lite sorgligt. Det är ju mysigt med den här lilla varelsen som är så liten och ändå lyckas styra stora delar av familjen :)
Igår var Agnes på kalas hos Inez. Så roligt de hade barnen. En massa tjejer som bråkade om leksaker och busade tillsammans. Roligast av allt var nog när piraten kom med en skattkarta och ledde barnen till skatten som var en massa godispåsar. Jag såg på Agnes att hon älskade det!
Jag berättade precis för Agnes att pappa ska jobba i natt. Vet vad hon sa?
-Vad skönt att inte höra honom snarka så mycket i natt!
Hahahaha....hon har koll hon!
