Kalas med temat Star Wars
Emil fyller år den 3 juni men i min familj så behöver vi lite tid på oss så han hade kalaset först i september. Magnus hade gjort coola inbjudningskort med Star Wars tema och han var en klippa hela kalaset. Emil bjöd killarna i nya klassen, gatans gossar och lite gamla kompisar. Totalt 15 barn....trodde jag...visade sig att vi blev 16 barn!!!
Tackar högre makter för det fina vädret och uterummet så vi slapp ha allt bus inomhus. Agnes, Alma och Emil hade gjort låtsaspengar så barnen fick köpa korv i bröd i korvkiosken.
Alla barn fick vars ett "svärd" och sedan körde Magnus fäktningsövningar med dem. Herregud. Vilken upplevelse att se 10-15 starwarsbarn härja runt och fäktas på vår lilla gräsmatta. Inga tänder utslagna.
Magnus är den pedagogiska i vår familj och skötte hela kalaset. Jag dukade, fixade, underhöll föräldrar som stannade kvar, drack kaffe, serverade korv i bröd och glass. Bra uppdelning.
Bildbevis på att även jag "arbetade" på kalaset.
I vår stora häck har vi en "portal". Häcken är helt igenvuxen men i den finns ett staket och en grind som vi aldrig använder. Nu berättade Magnus en lång berättelse om att de skulle igenom portalen och möta mörka krafter osv. I skogen bakom portalen fanns uppsatta Darth Maul (som jag hade ritat!) som de fick fäktas mot och till slut hoppade Magnus fram som Darth Vader och de fick de använda sina krafter för att köra bort honom. Magnus hade min poncho med skärp i midjan och en mask så de kan inte ha blivit jätterädda...
Till slut hittade de kistan med godispåsarna i skogen. Lyckan var total.
Nästa år kör vi på bowlingkalas. Detta var sista stora kalaset hemma. Som Emil har pratat om detta kalas. Han var så stolt och så nöjd och han pratade om kalaset senast i måndags. Tur han har en påhittig pappa. Jag är bra på att fixa och trixa allt innan medan Magnus är bra på att styra upp barn och lekar. Teamwork.
När säkringarna går och det regnar kärlek
Igår var en intensiv dag. Magnus hade jätteviktigt möte på jobbet och jag var i Kristianstad. Agnes ringde från skolan och hade jätteont i magen och ingen av oss kunde hämta henne omedelbums. Senare på kvällen fick jag dessutom reda på att Emil hade varit utan jacka hela dagen på skolan för han glömde den hemma. Vi står nog jättehögt i kurs nu i skolan.... Agnes är nog förstoppad eller något för hon är fortfarande inte bra i sin mage. Helt plötsligt får hon jättemagknip och jag är hemma med henne idag. Igår struntade jag i lunchen och när jag skulle till tåget sprang jag i stället iväg och fixade en present till Emils kompis eftersom han ska dit på kalas på lördag. Det är oftast inte helt enkelt att få ihop schemat så jag var supernöjd med att jag hade fixat det. Väl hemma så började kvällen inte jättebra. Emil bröt ihop för att han tyckte att han fick för lite sylt på pannkakorna och Agnes lekte förälder och gapade på Emil för att han bar sig illa åt. Jag och Magnus behövde kaffe. Hepp, så var mjölken slut. Magnus for ner och köpte mjölk och jag röjde undan. Helt plötsligt ser jag hur Agnes har slitit upp hela kartongen och vill börja leka med presenten jag köpt och då gick det några säkringar. Jag blev så jäkla arg och skällde ordentligt på Agnes. Hon kände sig dum och skrek och grät. Emil grät för att han trodde att han inte skulle få gå på kalas och jag....tja, jag var inte på topp.
På kvällen när jag nattade Emil så bad jag om ursäkt för att jag varit så arg och då svarade han:
- Mamma, det är till Agnes du ska säga förlåt.
Det hade jag gjort men det var ändå fint (och ovanligt) att han brydde sig om sin storasyster.
Emil har nu hamnat i döden-fasen. Det är många frågor om vi ska dö och han är helt övertygad om att han inte vill leva längre om jag och Magnus dör. Han älskar oss så mycket..
- Mamma, jag älskar dig så mycket så det känns som mitt hjärta ska spricka när jag är med dig och när du är borta så saknar jag dig så mycket så det känns som om hela mitt hjärta ska krossas.
Den kärleksförklaringen alltså....
Lagom busigt och lite utvecklingssamtal
När vi var i Turkiet i somras så busade vi till det med barnen och gick ner och kvällsdoppade oss i poolen. Baren och restaurangen var precis vid poolen och man fick absolut inte bada på kvällen så det var lite fniss och hysch hysch. Agnes och Emil är båda två så himla ordentliga ibland så de tyckte att det här var inte alls ok och de var jätterädda för att vi skulle bli upptäckta. Det är väl tur att vi lär våra barn att vara sådär lite lagom olagliga :)
Oj, vad barnen vill åka dit igen!!!
Igår var Magnus på två utvecklingssamtal. Först var det Emils tur och allt fungerade bra. Han tyckte att det var lite jobbigt när skolan började eftersom han inte skrev fina bokstäver men då hade hans fröken sagt till honom att något måste han ju få lära sig i skolan så då nöjde han sig med det. Han har kommit in i klassen och det fungerar bra. Emil tyckte att det var lite stökigt på samlingen och att alla pratar men enligt fröken så är Emil själv ganska pratglad på samlingen. Skönt att höra. Gossen är inte så himla osäker längre.
Agnes pratade på under sitt utvecklingssamtal och enligt Magnus blev hon lite en annan tjej. Hon skärpte till sig och pratade ordentligt och förståndigt och vi behöver inte vara oroliga för henne. Hon fick en extra läsebok och det flyter på bra. Agnes hade under samtalet, på eget initiativ, tagit upp att hon tycker det är lite jobbigt i skolan eftersom det är konflikter bland tjejerna och att vissa är rädda för andra. Jag tror inte att Agnes är särskilt rädd men hon är bekymrad för andra tjejer i klassen. Lilla, fina Agnes med sitt stora hjärta.
På kvällarna tittar jag och Agnes på Dessertmästarna innan vi somnar. Vi tycker det är jättespännande att se hur de bakar och gör konstverk men sedan vill ingen av oss titta när någon ska röstas ut. Det är lite jobbigt. Vi tittade på Wahlgrens värld en kväll och jag undrar fortfarande hur jag tänkte där... Helt plötsligt sitter de i bilen och pratar sex och helt plötslig frågar Bianca sin mamma hur gammal hon var när hon fick sin första orgasm och det snappade Agnes upp så klart.
- Mamma, vad är orgasm för något?
Jag som vanligtvis är frispråkig svarade:
-Va? Eh, jag hörde inte vad de sa. Nu är klockan mycket.
Sedan stängde jag surfplattan, kramade go'natt och förbannade mig själv för att jag lät henne titta på Wahlgrens värld. Igår frågade hon om vi inte kunde titta på fler avsnitt av den där roliga familjen och jag svarade.
-Det finns inte fler avsnitt..
Vita lögner, vita lögner...
Det finns hopp om framtiden
Ibland undrar man vart vi är på väg och hur allt ska bli osv men så kommer de där ögonblicken som gör att jag stannar upp och känner Det kommer bli bra.
Idag hämtade jag barnen vid halv tre och vi körde ner till Ica för att handla in alla viktiga saker inför fredagsmyset. Hela vägen dit tuggade Agnes på om hur dåligt det är med socker och att de hade fått lära sig än det ena och än det andra i skolan. Hon skulle verkligen inte ha något godis till myset och ingen läsk och det var ju inte klokt så mycket socker det fanns i allt!!!
Väl framme på Ica så visade det sig att Agnes tagit med 20:an hon fått av mormor och morfar och jag röt till lite om att hon skulle spara sina pengar och att hon absolut inte fick lägga det på något onödigt. Agnes tittade på mig och suckade lite. Utanför affären stod en äldre dam med en sparbössa och sa:
- Vill ni skänka en slant till världens barn.
- Ja det vill vi, sa Agnes, och stegade fram och la ner sin 20:a i sparbössan.
Vet ni, ibland blir jag stolt över mina barn så jag kan börja lipa. Detta var ett sådant ögonblick. Jag sa inget. Damen gav Agnes och Emil varsin liten pin som de fäste på sina tröjor/jackor och jag sa inget. Jag var å ena sidan stolt över Agnes och å andra sidan skämdes jag för att jag stod där med mitt VISA-kort och inte kunde ge varken till dem eller tiggaren.
När vi gick därifrån förklarade Agnes:
- Men mamma, vi har läst en massa om världens barn i skola. Vet du hur orättvist det är i världen?!?
Jag sa inte så mycket utan bara kramade henne och sa att jag var oerhört stolt. Sedan gick vi in och handlade allt vi behövde för vårt "fredagsmys" och det blir helt absurt. Jordgubbssaft eller apelsinsaft? Äsch, vi tar båda.... Sjuk värld vi lever i. När jag kom ut från affären stod Agnes och pratade med damerna (de var två nu) från Världens barn.
Min dotter kan bli precis vad hon vill. Vi har fötts i ett land och vi har de ekonomiska förutsättningarna för att hon ska få bli vad hon vill och vara den hon vill.
Vårt fredagsmys blev dukat bord med vinglas, servetter, levenade ljus och prat. Därefter bäddade vi ner oss i soffan med film. Emil valde så klart godis (socker, socker, socker) medan Agnes valde frukt. Hon valde även bort ketchup till maten eftersom det var alldeles för mycket socker...
Vi tittade på Upp som handlar om en herr Fredriksson som gör sitt livs resa efter att hustrun dött. Agnes grät och hon var helt blöt på kinderna. Denna empati. Älskade unge vad fin du är hela vägen inifrån och ut.
