Finisar


Älskade ungar! Om två veckor åker jag och Agnes till Stockholm och Emil ska åka med pappa till simhallen. Båda längtar. Agnes är lite avundsjuk för att Emil ska få åka till simhallen men hon vill ju inte missa något.
Jag är så stolt över min sambo. I hans värld finns det bara möjligheter medan jag ser alla hinder. Vi kompletterar verkligen varandra. Han fångar dagen och jag planerar för flera år fram. Igår när Magnus kom till dagis så ville Agnes att Alma skulle följa med hem. Ok, sa Magnus. Då tyckte Agnes att det var synd om Almas lillasyster Astrid som fick vara kvar och kunde inte hon också följa med hem? Lilla Astrid är bara tre år och är lite blyg och försiktigt (som Emil). Magnus frågade Astrid om hon också ville följa med och då svarade hon glatt JAAAA. Dagis har bilstolar att låna ut så Magnus for hem med fyra barn och allt gick jättebra. Emil fick en lekkamrat och alla var nöjda.
Agnes påminner väldigt mycket om mig. Hon går på högvarv och har väldigt mycket energi. Precis som mig så har hon svårt för att varva ner och somna på kvällen och det är jobbigt. Vi vaknar båda två utvilade och illpigga så det finns lite fördelar med våra konstigheter också. Agnes är nyfiken och social men har ett hiskeligt humör (både upp och ner). När jag var liten hade jag så mycket spring i benen så jag ibland tvingade mamma att ta tiden på mig när jag sprang några varv runt kvarteret. Agnes påminner även om mig i rastlösheten. När jag var liten älskade jag att sitta och rita och läsa men älskade även att springa runt, spela fotboll, vara med kompisar. Jag älskade att sova borta och det kommer Agnes också att gilla. Med tiden så lugnar det ner sig och idag somnar jag oftast när jag lägger huvudet på kudden men ibland kommer den tillbaka, rastlösheten.
Emil är som Magnus, d v s min raka motsats. Han är lugn, snäll, blyg, försiktig och väldigt kramig (jag och Agnes har inte så mycket närhetsbehov). Emil tar inte så mycket plats men är väldigt lätt att tycka om. Jag upptäckte vid mitt besök på dagis att många barn sökte sig till Emil och ville leka med honom medan han mest ville leka med Linus. Emil vill inte stå i centrum och om han blir ledsen så vill han inte bli tröstad av fröknarna. Igår berättade han att han blivit ledsen och istället tog sin snuse och torkade bort tårarna med…. Emil kan väldigt mycket (bokstäver, räkna, spela innebandy, surfplattan osv) men han har inget behov av att visa det. Agnes skriker ut ”titta vad jag kan” och vill visa hela världen alla sina färdigheter. Emil trivs med att ta det lugnt och han vill inte ha för mycket ljud omkring sig. Han vill helst att kompisarna ska komma hem till honom och jag skulle bli mycket förvånad om han vill sova över hos kompisar inom de närmsta åren.
Två barn. Helt olika. Lika viktiga och lika älskade. Vilken gåva det är och vad spännande det ska bli att få följa dem i deras resa.
Dagisdag


Igår hade jag en heldag på dagis med barnen. Jag vill verkligen rekommendera alla föräldrar att spendera en dag med sina barn i barnens miljö. Nyttigt.
Barnen hade sett fram emot detta länge och igår var det då äntligen dags. Kl 07.15 klev vi in på dagis och förmiddagen spenderade jag med Agnes. Vad häftigt det är att se hur kul barnen har och jag blev väldigt imponerad av personalen. Vilket engagemang. Barnen planterar, ska göra egna fågelskrämmor, får lära sig kretslopp, följer myror som bygger gångar i en glasmonter, gör gipsmasker, har små docker för dagar, barn, personal och årstider. Alla barn som är sjuka har dockan i sjuksängen. Ebba är och åker skidor och då får hennes docka ligga bredvid en vit vaddkula. Kung Vinter skickar kort ibland och personalen lär barnen en massa roliga sånger. Barnen var väldigt snälla och fina mot varandra och jag imponerades av att alla hela tiden hjälps åt. Om någon gör "fel" så säger övriga barn till att man inte får göra så. När de städar upp alla leksaker så hjälps alla åt och det spelar ingen roll vem som gör vad. Personalen har lyckats få en riktigt härlig barngrupp och de större barnen tar ansvar för de mindre.
Strax innan lunch gick jag över till Emils avdelning. Han stod där ute och väntade på mig och sken upp som en sol när han såg att jag klädde på mig för att gå ut också. Jag såg på Emils mun att han sa till sina kompisar "titta, där är min mamma". På Emils avdelning är det bara barn födda 2010. Det är helt annorlunda. Personalen är jättebra men de har inte riktigt fått de resurser som skulle behövas. Det är ganska torftigt med leksaker där och hela avdelningen känns ganska liten och mörk. Personalen är dock med barnen hela tiden men det var nog inte så bra med att inte blanda åldrar. Emil är jätteblyg och blir illröd i ansiktet när någon vuxen pratar med honom! Inte visste jag att lille gubben var så blyg. Samtidigt så känns han väldigt omtyckt på dagis och alla pojkarna söker sig till honom och vill leka med honom. Jag spelade lite spel med barnen och sparkade lite boll. De är ju för härliga! Strax efter tre hämtade Magnus oss. Jag var helt slut....
Jag kommer besöka Emils dagis igen. Väldigt roligt.
Mycket liv och rörelse

I fredags var jag ledig och då drog jag och barnen till Leos lekland. Fullt ös och vi var där nog i fyra timmar. Emil råkade bajsa ner sig och jag hade inga extra kläder med! Han har aldrig gjort det tidigare och berättade att han ”skulle bara fisa lite”…. Jag slängde kalsongerna och byxorna hade klarat sig hyfsat men vi åkte hem för han behövde duscha av sig.
I lördags var Agnes på kalas hos Elis. Jag och Emil åkte till Växjö och handlade blommor, käkade lunch, handlade m m. Emil hade tur för på Burger King var det jubileum och det delades ut ballonger. När vi sedan åkte till Ica Maxi så var där en kille som gjorde ballongfigurer och Emil fick ett ballongsvärd. Emil sammanfattade dagen när vi åkte hem ”vilken mysig dag, mamma”. Det var mysigt och jag skämde bort honom ordentligt. När vi kom hem blev Agnes jätteavundsjuk för att Emil fått ballonger. Inte helt lätt att vara alla till lags :) Jag fick lära mig att Emil kan räkna till 49! Jag trodde att han kunde räkna till 12 typ...i helgen började han läsa också men jag tror att han faktiskt bara hade tur för visst kan inte en 3,5-åring läsa. Han ljudade fram ordet "kräm" men som sagt. Det var nog mer tur än skicklighet men han börjar kunna en hel del bokstäver nu.
I söndags var Magnus med Agnes på Mulle och hon tyckte att det var jättekul att ha med sin pappa. Jag och Emil planterade blommor och han var så nöjd med att få vattna. På eftermiddagen bestämde vi oss för att rasta barnen och det blev en tur i skogen och vid vattnet. Barnen gnällde lite innan och ville inte alls åka ut någonstans men när vi väl är framme och öppnar bildörrarna så är det som att släppa ut kossor på bete. De far ut och hoppar och klättrar, letar pinnar, busar och härjar. Jag älskar att ”luras” lite och ibland låtsas jag att det ligger brödsmulor på marken och vi letar efter pepparkakshuset och Hans och Greta och ibland låtsas jag bara att jag hörde något ljud inne i skogen och ser lite rädd ut. Fantasin har inga gränser. När vi hörde fåglarna kvittra sa jag ”barn hör ni fåglarna? Nu är våren här.”. Agnes svarade ”jag känner våren också…”. Visst var det vår i luften men sedan blev det minus två grader i natt.


Studsmattan är på plats.




Kaffe på sängen


Mamma du är så taskig.....alfabetssången
Helgens utflykt










Lek och fika




Trollskog.





Argbiggan

Igår var det helt hiskeligt och hon tjatade om äcklig mat och allt annat. Magnus blev arg och slängde in henne på rummet. Agnes gallskrek och jag blev arg och klampade in på hennes rum och slet av henne strumpbyxorna, kastade henne i sängen, släckte ner och sa/skrek till henne att hon fick lägga sig nu.
En timme senare gick jag in på hennes rum och satte mig och sa att vi skulle prata.
-Varför då?
-För att jag tycker inte att den här kvällen blev så bra. Agnes, vad tycker du att mamma och pappa och du själv skulle gjort annorlunda. Vad skulle vi gjort för att det inte skulle sluta så här?
-Eh, kanske om ni hade sjungit Päronsången (dagissången). Då hade jag blivit glad.
-Fast jag är ganska säker på att om vi hade sjungit Päronsången så hade du trott att vi retade dig och då hade du blivit ännu argare….. Finns det inget annat?
-Eh, om ni hade gjort som jag sa….
Blir man matt, eller? Jag bet ihop och fortsatte försöka prata…
-Men Agnes, vi är många i den här familjen och vi kan ju inte alla göra som du vill alltid. Det är ju mamma och pappa (mest mamma) som bestämmer och vi försöker bestämma så det blir bra för alla. Du skrek och förstörde kvällsmaten för alla. Finns det något annat kanske?
-Nä, då vet jag inte.
Jag orkar inte….

Sötaste Emil

Lång och lugn helg

