agnesochemil

För någon vecka sedan var det dags för Emils andra tandläkarbesök. Första gången han var där så vägrade han öppna munnen. Sedan följde han med när Agnes var hos tandläkaren och fick se hur ett smidigt besök gick till (det största problemet när Agnes var där var väl att hon pratade hela tiden...). Emil var ganska tuff i väntrummet men när de väl kom in till tandläkaren så ville han sitta i pappas knä. Han öppnade munnen i alla fall.

 

Väskorna är packade. Barnen är förväntansfulla. Jag ligger och stirrar i taket på kvällarna och tänker på att planet ska störta eller att barnen ska drunkna (i februarimånad?!?). Helt ologiskt och ändå så har jag sådan ångest över att vi ska försvinna båda två ur barnens liv. Vad händer då med barnen? Var ska de bo? Kommer de tvingas flytta från sina kompisar? Kommer någon annan ta hand om dem och älska dem lika mycket som vi gör? Ångest! Men annars är allt bra.....