Så många funderingar
Igår när jag parkerade bilen så kom han utspringades och kramade mig. Ibland händer det. Jag vet inte varför det var en bra dag just igår men det fortsatte hela kvällen.
Helt plötsligt stod han framför mig i sin lilla pyjamas och deklarerade att idag skulle han natta sin mamma. Det går ju inte att säga nej till. Vi bäddade ner oss i våra sängar och sedan läste vi tillsammans i en bok. Efter det blev det en massa frågor och det är kul att höra vad som rör sig i hans lilla huvud.
- Skulle du välja att äta bara pommes eller bara nuggets resten av ditt liv?
–Nuggets, eller om det är pommes från Max så tar jag pommes.
- Skulle du vara utan ett ben eller en arm?
-Ett ben, då kan jag ha ett tillverkat ben istället.
- Om du fick träffa ett djur, vilket skulle du välja?
-Pandaunge.
- Om både jag och pappa skulle dö, var skulle du vilja bo?
-Hos Daniel, Maria och Charlie.
- Skulle du bli proffs i fotboll eller handboll?
-Handboll. Målvakt.
- Vad gör du om 10 år?
-Då är jag 18 år, har körkort, får flytta hem men vill inte det. Jag ska bo hemma tills jag flyttar ihop med en tjej.
- Om du fick en miljon kr till att fixa ditt rum, vad skulle du göra?
-Cool tapet, köpa en säng för typ 40 000 kr, ha en stol som nästan ser ut som ett ägg.
- Hur ser din drömtjej ut?
-Hon är söt, hon är inte kaxig och så är hon bra på att pussas (eh…okej?!?)
- Om du fick göra något ogjort som du har gjort i ditt långa 8-åriga liv, vad skulle det vara?
-Jag skulle inte säga de dumma saker jag sagt till min mamma (han kan charma sin mamma).
- Om du hade 24 h kvar att leva vad skulle du göra dessa timmar?
-Jag skulle käkat på Max i 2 h, kramat min familj i 4 h, spelat Fortnite i 4 h och sedan hade jag bott på världens lyxigaste hotell.
- Om du blir uppäten av ett djur, vilket djur vill du bli uppäten av?
-Val. Den sväljer mig hel och då kan jag kanske ta mig ut igen.
Ikväll är det Agnes tur att ”grillas”.
När marken gungar

Vilka svajiga månader det har varit. Förändringar är inte min grej och jag tror att Agnes är ganska lik mig. Nu är vi på väg på riktigt. Jag har jobbat i Kristianstad nu i drygt fem månader. Fem månader av längtan. Det där med att vara utan familjen är inte min grej. Jag har det jättemysigt med mamma och Anders och blir så bortskämd men mina pusselbitar saknas. 3 augusti. Då får vi vårt nya hus. Bo tillsammans. Bråka. Sova. Skratta. Äta. Göra ingenting. Vardag. De här månadernas lärdom är att det är mysigt att längta men det är mysigare att vara tillsammans, familjen klarar sig utan mig i vardagen, tid tillsammans är viktigt och det behöver inte vara att resa jorden runt utan det kan vara att hoppa från bryggan tillsammans.
Jag har varit och tittat på en hel del hus i Åhus men när vi kom in i det här så gillade jag det bums. När jag öppnade dörrarna ut mot trädgården såg jag mig och Magnus med varsin kopp kaffe på altanen framför mig. Enorm gräsmatta, väldigt lugnt, nära skola, nära busshållplatsen, nära kusinerna och max 2 km till havet. Magnus såg ett uterum i framtiden och jag såg lite andra projekt. Barnen är ju för sköna. Oavsett vilket hus vi har tittat på så har de valt rum, varit nöjda och sedan lekt i trädgården. De kommer sakna sina kompisar men ser fram emot att komma nära delar av sin släkt. Som det är nu så har jag rotat mig och har väldigt roliga kollegor. De här dagliga skratten tillsammans gör att det blir enklare även under intensiva jobbveckor. Måtte de tre andra oxå trivas på skola och jobb!
Det var ju ett tag sedan jag bloggade. Det får bli så nu. Ibland blir det ett inlägg och ibland inte. Det har hänt en hel del sista året. Stora saker och små saker. Jag väljer att fokusera på de små sakerna som att Agnes idag cyklade ner till blomsteraffären själv och handlade blommor till både sin egen och Emils fröken. När hon skulle betala så räckte inte pengarna men kvinnan i butiken fick veta att blommorna var till fröknarna så då fick hon välja två kort till oxå... Agnes gör mig varm i hjärtat och jag spricker av stolthet. Förra helgen var jag hos Alma och när jag gick ur bilen stod ett barn i femårsåldern på dagis och skrek Vilken ful bil du har! Han skrek det typ 100 gånger. Jag lyckades hindra mig själv från att skrika att han var ful...men min dotter, som är mer mogen än sin mamma, gick fram till barnet och sa Nu skärper du dig. Jag och Emil körde ner till badplatsen och Agnes och Alma skulle gå ner. Efter en lång stund kom tjejerna och jag undrade varför det tog så lång tid. Agnes berättade att pojken fortsatt skrika så Agnes gick in på dagis och sa till personalen. De gick ut och sa till pojken och jag tror till och med att han fick be om ursäkt. Alltså, vår Agnes 9 år.
Den här gossen fyllde 8 år och fick så fina paket. Ps4, kontroll, spel, hörlurar, stol, handboll, pengar, badshorts, kläder mm. Det var nog bästa födelsedagen. Emil har börjat visa humör och han svär och uppför sig illa när han blir arg men titta på honom....det är ju inte lätt att skälla på honom.
Barnen kommer inte in i våra sängar längre. Jag saknar det.
Just nu är jag nöjd med livet. Om två månader bor vi i Åhus. Jag hoppas att vi alla är nöjda då också.
Jag kom ihåg det!
Igår morse kom jag helt plötsligt på att det var Agnes namnsdag. Vi brukar inte fira namnsdagar och som Agnes själv sa "mamma kommer du ihåg när ingen utom mormor kom ihåg min namnsdag...". Hahaha...igår kom jag i alla fall ihåg det och fixade lyxfrukost till henne med smoothie, pannkakor, bacon, varma frallor, en massa grönsaker, goda ostar, salami (Emils nya favorit), ägg och nutella. Barnen börjar bli bortskämda med vår s k lyxfrukost och igår åt de inte ens pannkakorna! Efter frukosten blev det några timmars pulkaåkning och jag undrar om inte Magnus var den som hade roligast i skidbacken. Agnes var kompissugen men hela dagen blev helt fel och inte hann vi med någon bowling heller. Det blev Wii med barnen istället och jag börjar bli en hejare på Wii Dance. Igår konstaterade Agnes att vi lika bra kunde flytta ner till Skåne innan sommaren för då slipper hon var med på skolavslutningen i Hovmantorp. Hon tycker det är lite jobbigt med farväl och tror säkert att det ska bli enklare att sluta mitt i terminen. Vi får se vad som händer under våren!
Kloka, fina, empatiska Agnes. Du har snällheten efter din pappa och humöret efter din mamma. Vad ska det bli av dig?
I natt kom båda barnen in i våra sängar. Först Agnes som är lätt rörlig i sömnen. Hon slog i väggen och ena lampan i natt och har slagit ner glas med vatten några gånger. Inte ens när hon sover är hon stilla. Sedan kom Emil in. Jag hörde hans tassande och sedan såg han odjuret (sin storasyster) bredvid mig i sängen. Så ska det inte vara enligt Emil utan han ska ligga fastklistrad mot min rygg. Hans lilla söta ansikte tar upp hela min kudde så även om han ligger stilla så är han inte osynlig i sängen. Han stannande upp, tittade på sin storasyster och knackade sen lätt på min axel. Han sa inget. Den där knackningen betyder "flytta på dig mamma". Jag viskade att han fick lägga sig på pappas sida så det gjorde han. Små sötfisar. Jag sover inte helt perfekt med er i sängen men vad jag kommer sakna det. Era andetag, era sparkar, er värme.
Halv två hemma hos oss och framtidsfunderingar
I somras hade Agnes sina kompisar Alice och Alma hemma. De var lite matlagningssugna så de tog fram kokboken, planerade huvudrätt och efterrätt och skrev lista på vad som behövde handlas.
Jag jobbade men Magnus lät tjejerna fixa och dona och körde ner till affären och handlade enligt listan. Det skulle tydligen bli Spagetti Bolognese och Creme Brulee.
Det hackades och hackades med STORA kniven...
Står det att man ska vispa länge så gör vi det...
Vilka tjejer alltså.
Medan allt står och puttrar så kan man ju faktiskt hitta på annat....
Halv två serverades en alldeles utmärkt måltid.
När jag kom hem från jobbet fick jag smaka den godaste Creme Brulee jag någonsin ätit!!! Sjukt duktiga 8-åringar!
Efter allt slit i köket var det dags att gå ner till Göka och bada.
Magnus är mannen med vääääärldens bästa tålamod och han är nog snällaste människan i världen.
Det skär lite i hjärtat när jag tittar på de här bilderna. Så fina kompisar. Den 1 februari börjar jag nytt jobb i Kristianstad. Kommer barnen få nya kompisar där? Kommer de få nya lika snälla kompisar? Jag är tjänstledig och ska börja med att veckopendla. Stackars Magnus får dra det tyngsta lasset hemma med hämtningar och lämningar, läxor, vardagsmat och aktiviteter. Jag blir orolig för hans hjärta. Städerska är bokad. De små barnen är beordrade att hjälpa till mer hemma. Hösten 2017 var en tung period för oss. 2018 kommer bli ett viktigt år med många viktiga beslut för familjen. Som det känns idag vill jag bara ta min familj och flytta ner till Skåne i morgon typ men den här gången behöver vi inte rusa iväg och köpa ett hus innan vi har sålt det andra. Vi trivs i vårt hus och har trevliga grannar och det funkar för familjen så det är ingen brådska.
Thailand var fantastiskt och det kommer bilder så småningom. Jag kan tänka mig att åka ner till Thailand vartannat år för att slippa fira jul. Drömmen är så klart att även mamma och Anders och Iris och Bengt följer med nästa gång! Just nu sitter jag och tittar på sommarens resor. Jag är sååå sugen på att boka två veckors all inclusive för familjen men det går ju inte. Jag vet inte var vi bor, vad vi har för ekonomi (kommer Magnus ha jobb?), vad har vi för boendekostnad och sist men inte minst...när har vi semester? Men, man kan ju alltid drömma. Eller så siktar vi in oss på en skidsemester längre fram. Oändliga möjligheter i framtiden om allt flyter på.
Pärlane. Vackraste badplatsen?
Tiden rusar på och snart är det jul. Då är det extra skönt att titta på våra härliga sommarbilder. Västkusten. Jag blev helt förälskad i naturen där. Vackraste badplatsen var nog Pärlane. Där fanns klippor, sandstrand, brygga och krabbor. Som gjort för en heldag med barn.
Så liten Charlie i somras. Älskade fisunge!
Alltså det var nog tur att jag inte följde med när barnen gick iväg med Danne och Magnus för att hitta härliga klippor att hoppa från!
Det ser minst sagt lite farligt ut!!!
Kan det bli vackrare?
I helgen hade vi mamma och Anders hemma från lördag-söndag. Emil ringde till dem i torsdags och frågade om de inte kunde komma redan kl 10 på lördag och titta på hans innebandyträning. Så klart de gjorde :) Tänk så stort det är för barn med besök på matcher, träningar, uppvisningar, sång i kyrkan, luciatåg, skolan osv. Våra barn har fått nöja sig med oss i alla år och ibland farmor och farfar och ibland mormor och morfar. På kvällen åt vi smörgåstårta och drack vitt vin. På söndagen kom farmor och farfar och vi käkade rotmos. Båda mina favoriträtter i helgen!!
Jag och Magnus (och även barnen tror jag) har gått in i höstdepressionen. Vi somnar tidigt och är trötta när vi vaknar. Det finns inte så mycket kraft till att göra det där extra. Jag har varit ute tre dagar i rad nu och promenerat och försökt få lite solljus men det är mörkt nu innan snön faller.
Agnes är så nöjd med skolan. Hon känner sig sedd och det är viktigt för henne. Hennes fröken har ork att lyssna på Agnes alla påhitt och det är jag tacksam för. Agnes berättade häromdagen att hon är så nöjd med klassen och att alla trivs. Ingen bryr sig vem som hamnar med vem när det är skolarbeten och redovisningar. Det spelar liksom ingen roll. Då får jag ont i magen. Ska jag dra upp henne från det här för att jag vill flytta till Skåne? Är gräset lite grönare där och måste allt ske just nu? Om vi inte flyttar så kan vi sätta undan en massa och gå i pension tidigare och flytta då i stället. Flyttar vi söderut kommer vi tredubbla vår boendekostnad. Är det värt det? Det känns mer och mer som att jobbet måste verkligen kännas jätterätt för annars är jag inte redo för att dra upp hela familjen. Emil har gatan full med kompisar och båda barnen är trygga i vardagen. Vi gillar vårt hus.
Just det, Agnes fyllde ju nio år! Lilla humplan. Vi sjöng och hon fick bl a en högtalare med mikrofoner till så hon kan sjunga och spela musik. Kloka fina Agnes.
Agnes berättade en dag att en kille kastat en spade i ansiktet på en tjej i klassen.
-Hon var så ledsen och mina tårar började rinna jättemycket. Det är nog för att jag har så mycket....vad heter det nu mamma?
-Empati...
-Ja empati. Samtidigt som jag var så ledsen så blev jag så arg så jag gick fram till killen och frågade vad han höll på med och varför han gjorde så. Han tjafsade emot så jag frågade om han också ville han en spade i skallen...
Stolt mamma.
Ibland orkar jag inte vara så jäkla korrekt när det gäller alla dessa odrägliga barn. Emil berättade i söndags om en kille som kom fram när Emil stod och spelade innebandy.
-Du får flytta dig. Nu ska vi vara här (sa killen som dessutom är ett år äldre).
-Men jag var här först sa Emil.
-Flytta dig. Du är ful. Flytta dig, annars säger jag till fröken.
Emil som blev ledsen och rädd antagligen svarade:
-Jag skiter i vad din jävla fröken säger.
Sedan gick han.
Nervösa Emil berättade detta och var så orolig för att gå till skolan i måndags för tänk om fröken ville prata med honom osv. Jag förklarade att om så var fallet så skulle han berätta precis vad som hänt och att det inte var någon fara. Sedan la jag till "och nästa gång kan du fråga killen om hans mamma tappade honom när han var liten...".
Jag vet. Man får inte säga så. Magnus gav mig arg blicken. Agnes fnissade och Emil fattade inget utan sa "jag kan fråga om han inte har en mamma"....och sedan skrattade Emil.
Jag informerade Emil om att varken det där med att bli tappad eller att vara utan mamma var något man skulle säga.
Du och jag Emil
Oj vilka gamla bilder på Emil och där har vi den fina jackan som slarvades bort....
Barnen är oroliga nu. Båda barnen kommer in i våra sängar varje natt. Jag tycker ju att det är mysigt men Magnus flyr sovrummet. Jag tänker inte stressa upp mig över deras tillfälliga ovana utan tänker att det löser sig. Agnes har bry i sitt lilla huvud med alla konflikter i skolan och vet inte vilket ben hon ska stå på. En dag sa hon "mamma, det känns som om mitt huvud ska spricka, som om det är fullt och som att jag inte kan tänka längre för det är så mycket bråk i skolan och jag vill inte välja sida och jag tycker att alla ska få vara med. När man är snäll så ska man få vara med!". Lilla hjärtat.
Emil är sådär nöjd med livet. Han trivs inte riktigt i skolan och det är inte skolans fel utan han väljer själv att gå undan och vara själv ibland och då blir det lite tråkigt. Han är inte den som vågar gå fram till några han inte känner och börja leka utan väntar tills andra kommer fram och då blir det lite tråkigt.
Igår gick vi ner till affären, jag och Emil. Han körde sparkcykel och jag gick. Förra helgen kollade vi på ett jättebra avsnitt ur serien Brottsligt som handlade om sexuella övergrepp. Barnen hade tusen frågor och var helt chockade och vi pratade hela helgen om rätten till sin kropp, vem man ska vända sig till om något händer m m. I alla fall så när jag och Emil gick hem igår så började vi busa och han sa "jag vinner mamma, jag kommer hem först!!!" och sedan susade han förbi mig på sparkcykeln. Jag lyckades precis nypa honom i rumpan för att retas och han tvärnitade sparkcykeln och tittade på mig och sa "mamma, det där var ett sexuellt övergrepp!!!!!!!".
Amen....
50 dagar kvar
Nedräkning pågår. 50 dagar kvar. Sedan badar vi igen och igen och igen. Barnen lär aldrig få nog av hoppandet i poolen. Skönt att båda två är simkunniga den här gången. Vattnet är lite varmare i Thailand än vad det var på Öland. Det hindrade dock inte barnen i somras.
Just nu är det mycket som snurrar i hjärnan. Är vi på väg från Hovmantorp och i så fall vart och i så fall när? Både jag och Magnus känner inte att vi har något större behov av att bo kvar i Hovmantorp hela livet och det är mycket vacklande fram och tillbaka. När blir det någonsin rätt tid att flytta? Agnes har den bästa klassen nu och är så trygg med alla sina kompisar och det är fina tjejkompisar hon har. Emil trivs så där i klassen men själva skolarbetet funkar bra. Natta fyller 18 nästa år och vi ser henne mindre och mindre. Mycket kompisar och träning och skola, precis som det ska vara. Eller ska vi bo kvar tills de minsta är flyttfärdiga och då sikta in oss på boende i Skåne? Bara tanken på flytt gör mig helt matt. Jag hatar att flytta. Livet börjar ju bli lite lättare nu. Agnes tar sig till sina kompisar själv och Emil har alla kompisarna på gatan. Hur många har det så okomplicerat?
Om någon hittar Emils svarta badshorts med gröna dödskallar på så hör av er. De är försvunna. Vi matar verkligen klädmonstret i vår familj. Jag förstår inte var alla kläder blir av! Helt sjukt!!!!!!!!
Jag har så svårt för det där fånga dagen. Jag är hela tiden väldigt långt fram. Ibland sitter jag och funderar över vart vi ska kunna åka sommaren 2019. Två veckors all inclusive någonstans och så drömmer jag om det. Lite småstörd. Samtidigt så älskar jag här och nu. Jag älskar vardagen. Jag älskar att låta barnen somna i våra sängar och sedan höra deras andetag och känna deras små varma fötter. Eller bara att få vara med dem i lugn och ro på morgonen och köra dem till skolan och följa med dem in på skolgården. Sedan är det ju inte så rosa alltid eftersom ganska ofta slutar det med att jag skriker att de (läs Agnes) ska skynda sig eftersom de annars missar frukosten på fritids. Vardagen är oftast stressig men väldigt fyrkantig. Jag gillar fyrkantigt.
Livet före och livet efter
Tänk vad lite vi vet om vad som komma skall och tur är väl det. Vi hade underbara dagar i Smögen med mycket skratt, bad och god mat. Några månader senare hittas en knuta och livet förändras. Bara ordet cancer gör ont. Jag är livrädd för cancer. Den som inte är drabbad kan gråta, skratta och låta livet rulla vidare. Den som har cancer andas ordet varje sekund. Inte minst under behandlingen med allt vad det innebär. Vi andra står bredvid och försöker hjälpa och stötta men vi är inte drabbade och kan inte förstå. Men nu är vi igång och tar den här striden och om ett år sitter vi i höstsolen, dricker ett glas rosé och är tacksamma över att det här j-vla året är över. Livet blir aldrig vad det har varit men det betyder inte att det inte kan bli bättre.
I fredags var jag med den här lille lurven i skolan. Jättekul. Han är så bra. Vid lunchen fick han jätteont i en tand och jag chansade och ringde Folktandvården och fick då en akuttid i Växjö. Jag och Emil åkte in och träffade en jättetrevlig tandläkare som konstaterade att han hade en inflammation under tanden och att den var tvungen att dras ut. Inflammationen berodde på att hans nya tand var på väg upp. Tandläkaren berättade att det var en annan tandläkare som var jätteduktig som skulle dra ut tanden och han kom in och presenterade sig. Återbesök vid 15-tiden och Emil fick lugnande. Han blev inte så påverkade som förra gången men var ändå lite groggig. In i tandläkarstolen och tandläkaren började bedöva. Emil var lite nervös men det gick bra. Därefter började han känna om det gjorde ont fortfarande och det gjorde det. Tandläkaren sa att han skulle lyfta sin vänstra hand om det gjorde ont osv. Jag höll Emil i hans högra hand. Efter ett tag började han dra ut tanden och det pågick i ca en-två minuter. Emil skrek och skrek så en annan tandläkare kom in och tittade och jag blev helt paralyserad. Precis när jag reste mig upp och skulle säga sluta så åkte tanden ut. Emil fick sin värsta skräckupplevelse någonsin och var helt knäckt efteråt.
-Mamma, varför slutade han inte när jag skrek SLUTA?
Jag kände mig som sämsta mamman och var helt knäckt hela kvällen. Det pågick så länge hans skrik och de ekar fortfarande i mitt huvud. Det var inte bara ett skrik. Detta var det värsta jag varit med om. Jag försökte hela kvällen övertala Emil om att han var duktig och att det inte gjorde så ont men han bara tittade på mig och sa "mamma, det gjorde fuckont hela tiden" :)
Nu får jag försöka få tandläkareterapi för både mig och Emil....
Agnes är i full gång med allt. På utvecklingssamtalet fick jag reda på att hon sköter sig i skolan. Hennes fröken är väldigt duktig och lyckas hela tiden se barnen. Hon tycker att Agnes ska utmana sig själv för att det inte ska bli tråkigt. Gör extrauppgiften i matte, försök skriva engelska glosorna istället för att bara lära dem muntligt osv.
Agnes och hennes kompis Alice var med på radion. De fick klassen att fläta armband för att samla in pengar till Världens barn. Jag är en stolt mamma. Vilka tjejer!!
Barnen bråkar och bråkar och bråkar för tillfället och det tar väldigt mycket energi. Igår kände jag bara att jag var tvungen att komma ut i ösregnet och gick 1,2 mil och bara andades. Välbehövligt.
Fina, fina lillebror!
En kväll i Smögen
Vi var ju med lillebror och hans familj i Smögen en eftermiddag/kväll i somras. Det var första gången jag var där och den lille fiskebyn var ju helt fantastisk. Det fina vädret gjorde dessutom livet lite lättare och vi satte oss på en uteservering och käkade räkor i massor. Oj, vad gott!!!
Innan och efter maten så fiskade barnen krabbor. Alla fyra kunde ägna timmar åt krabbfiske under semestern.
Ett barnbord och ett vuxenbord. Alla nöjda.
Vilka båtar!
Jag och lilleman på bryggan. Han med skrapsår på kinden efter ett fall på klipporna.
Finaste Oliver!
Glass är nog meningen med livet....
Agnes och Emil har haft friskvårdsvecka och hela skolan har haft morgongymnastik. Agnes och några av hennes kompisar höll i det en morgon. Hon lyckas vara med på allt....alltid. Förra helgen stod hon och Magnus i kö en timme för provspelning till en serie av Lukas Modysson. Det hade passat henne...film och teater. Hon älskar all uppmärksamhet. Emil gillar skolan och gillar sina läxor men tycker det är jobbigt med alla som pratar i klassrummet. Det är bara att vänja sig.
Nu börjar det bli höst med allt vad det innebär. Jag älskar hösten och alla färgerna men luften går alltid ur mig och jag blir trött och hängig. Då behövs sommarminnena och längtan efter värmen i Thailand. 76 dagar kvar till värmen. Den här helgen drar vi till Norrköping och flyr min 45-års dag. Det känns ju som att det vid min ålder inte längre är något att fira. Det går bara utför med minne, syn, hörsel och kropp...
Jag längar efter Charlie. Jag måste åka ner till Skåne snart. Lillfisen sitter nu och ålar sig fram över hela golvet. Snart ska lillebror vara pappaledig och han lär ha fullt upp med lille godingen! Agnes och Emil vill flytta till Skåne. Jag vet inte riktigt hur de tänker men de vill bo i Åhus. De har ju alla sina kompisar i Hovmantorp och har det väldigt bra där för tillfället men som Agnes sa "mamma, efter en dag i skolan hade jag haft nya kompisar". Jag tror dock att de inte riktigt tänker på att en flytt till Skåne skulle innebära en vardag där också. Som det är nu så är det ju alltid kalas och roligheter när vi åker ner och riktigt så blir det ju inte om man flyttar.
Måndagsgrillning
I måndags åkte jag hem lite tidigare. Barnen och Magnus satt i bilen och väntade när jag kom hem och vi drog iväg omedelbums. Bilen var packad för grillkväll vid "vårt" ställe. När vi öppnade bildörrarna var det helt tyst. Barnen förstörde genast den tystnaden och drog ner till bryggan och skogen och hade en massa projekt.
Vi trodde att vi skulle stanna kvar och se solnedgången men herregud vad det kom mygg!
Lilla familjen. Barfotabarn.
Mamman testar sin nya mobil...
Emil är så glad över att äntligen ha fått läxa så han satte sig på en sten och hade högläsning för oss. På andra sidan satt jag och Agnes och lyssnade. Eller rättare sagt jag lyssnade. Agnes skrek "mer inlevelse!". Phu...
Barfotabarn och låtsasfiske med ett upphittat snöre som de fäst en svamp i.
En ovanlig måndag då vi bara släppte alla måsten hemma och bara drog iväg. Precis vad vi behövde. Ibland händer saker som gör att alla måsten bara känns oviktiga och nuet blir viktigare. Tyvärr trillar vi ofta tillbaka till måsten-vardagen och kör på i hämta/lämna/tvätt/mat/aktiviteter/disk/gräs/städning m m. Men det är ju faktiskt inte hela världen om det får vänta några dagar.
I söndags gick jag ut och andades i skogen. Efter snart tio år har jag lärt mig att uppskatta skogen. Tystnade och lugnet. Havet ger mig samma lugn. Det gäller att hitta sina smultronställen. Men jag hittar aldrig någon svamp. Måste vara något fel på mig....
Emil med jordnötsallergi och utan tänder
Alltså, den här gossen. Han har haft två jättelösa tänder där uppe som han har vägrat dra ut. Emil är rädd för blod och det mesta faktiskt. När vi var på Öland med farmor och farfar så hade han slagit i något på lekplatsen och det kom lite blod från munnen och tanden hängde på en tråd typ. Emil spottade och spottade och det rann blod men helt plötsligt låg tanden på läppen och han spottade ut även den! En halvtimme senare åkte den andra tanden också ut! Emil konstaterade att med två tappade tänder så räcker det inte med två guldtior från tandfén. Det måste minst dubblas. Tandfén hörde honom och lämnade 40 kr efter några veckor eftersom hon hela tiden glömde bort Emils två tänder i glaset....Ingen är perfekt...
Så himla läskigt. Emil kunde både vissla och svära i vanlig ordning så jag blev inte orolig. Nu tittar det fram två nya fräscha gigantiska tänder.
Papper i munnen mot det forsande blodet...
I veckan som gick var Emil och tog blodprover igen för att testa ännu fler allergier. Det gick jättebra och han berättade stolt att de tog två rör med blod. Emil har nu konstaterats med en äka jordnötsallergi. Min stora fasa. Jag hoppades att det skulle vara en korsallergi för då brukar inte reaktionerna bli så allvarliga. Allergimottagningen ringde och berättade en massa och jag får bara ångest. Han är allergisk mest mot katt och jordnötter men även hund, häst och björk än så länge. Nu ska vi även kolla om han har astma eftersom astman kan göra att han får svårare reaktioner mot jordnötter. Jag är livrädd och kämpar för att hålla mig lugn inför Emil. Vi får med oss adrenalinsprutor till Thailand vilket känns lite bättre. Just nu är jag bara rädd för att han ska utveckla luftburen jordnötsallergi och en massa andra allergier och att allergimottagningen anser att vi inte ska utsätta honom för katter. Alla i min släkt har katter så då kan vi lika bra sluta åka till Skåne och det vill vi ju inte! Blir det så så får vi helt enkelt inrätta ett ordentligt övernattningsrum för alla gäster från Skåne. Lille Emil.
Stugan och räkfrossa
Hepp, då var det fredag igen. Intensiva veckor nu men vi har ju ytterligare en långledighet att se fram emot som tur är.
När vi var i Bohuslän i somras så trillade Emil på de hala klipporna och skrapade upp kinden. Så kan det gå...
Den här lille godingen saknar jag mest av allt!
Chips, vin, whisky och kaffe. Kan det blir bättre?
På campingen ordnade vi en fiskbuffé en kväll. Vi vuxna åt Smögenräkor och barnen åt Icaräkor. Även hummor och havskräftor ingick. Helt ärligt så gillade jag Icas räkor bättre men det får man väl inte säga :)
Den här veckan har jag varit i Ystad på kräftskiva med Pia (hur kul som helst!), varit i Kåseberga och träffat pappa och Sara. Därefter blev det Ystad Saltsjöbad i två nätter och det är väldigt vackert där. Vi badade i havet och åt en massa god mat. Barnen hade det hur bra som helst med pappa och de var i Diö och hälsade på farmor och farfar en dag. När jag kom med tåget hem i tisdags så möttes jag av en studsande Agnes som berättade att pappa köpt en keyboard. Yippeee liksom....jag som bara älskar ljud... :) I veckan har det varit gitarrövning, fotboll, kör och städning. Igår hade vi torsdagsstädning och Emil hade värsta brytet för han ville absolut inte plocka undan på sitt rum.
-VARFÖR HAR VI INTE STÄDERSKAN LÄNGRE????? skrek Emil.
Vi sa upp städerskan för att barnen skulle hjälpa till mer hemma med städningen och pengarna skulle vi använda till att åka till en ö några dagar i Thailand. Eftersom det fortfarande bara är jag och Magnus som städar hemma så kommer vi nog åka själva till en vacker ö i två dagar, Koh Talu. Massa snorkling!!!
Agnes och Emil bråkar jättemycket för tillfället och igår åkte de i säng utan nattning båda två eftersom de var för jäkliga. Agnes är på Emil hela tiden i skolan trots att han inte vill prata med henne och Emil säger till sina klasskompisar att de ska slå Agnes! Jag blir helt matt....
Min tanke var idag att de faktiskt skulle få testa att gå hem tillsammans och sedan skulle jag komma hem typ 15 min senare men det kommer inte hända det här århundradet.
I morgon ska jag dra in med barnen till stan och fixa lite höstkläder. Magnus och Natta ska duka och fixa efterrätt inför Nattas kalas på söndag.
Efter ett dygn hos Pia kan jag bara konstatera att jag saknar mina vänner. De här viktiga vännerna som man har känt sedan man var typ 15 år och som känner till det mesta om ens liv. De här vännerna som har funnits mer ibland och mindre ibland men oavsett så känns det som igår när man pratar. Mina vänner är utspridda och jag är oerhört dålig på att höra av mig ibland men känner att det är först nu som jag har återvänt efter småbarnsåren. Äntligen är jag på banan igen efter all förlorad sömn. Nu vill jag hitta på en massa saker! Tänk, tant har till och med köpt ett gymkort och hinner träna ibland. Bara det är ett steg framåt. Magnus är sjukt duktig och går upp 05:30 varje morgon och springer. Jag vaknar också 05:30 och kör till jobbet i stället typ.
Bad i Kungshamn
Helt plötsligt hände det. Magnus badade i havet. I Kungshamn låg en brygga ute i vattnet som Magnus, Danne, Oliver och Agnes simmade ut till. När de simmade ut där så rörde tången deras kroppar och de gallskrek hela vägen. Tänk om det var läskiga maneter liksom....
Vilka dagar vi hade. Barnen hade fullt upp från morgon till kväll. Jag är så tacksam över att Maria och hennes barn har kommit in i vår familj.
Lite annorlunda att ligga på klippor och kanske inte riktigt min grej som är van vid att sticka ner fötterna i varm sand men med solsken och hav så funkar det mesta.
Kusinerna fiskar krabbor.
Ett barn kan aldrig få för mycket kärlek. Världens bästa tips som jag fick av svärmor när vi fick Agnes. Så självklart men ändå inte. Förr skulle barn "lufta lungorna" och de fick inte bli bortskämda. Barn behöver inte lufta lungorna alls och bortskämda får de gärna bli, med kramar, pussar och uppmärksamhet. Är de små bäbisar och är ledsna så vill de ha kärlek...eller mat...eller bajsa... Vill de sova i sängen så låt barn sova i sängen om föräldrarna orkar. Det löser sig. Våra barn kommer fortfarande in ibland och jag älskar det. Snart tar de studenten...
Alltså den här godingen vill vi alla bara äta upp. Charlie är ett riktigt charmtroll och så fort någon tittar på honom så skiner han upp. Han är så nöjd med livet. Jag och Magnus skulle passa Charlie en dag när Danne och Maria skulle in till Smögen och handla själva. Charlie sov i över två timmar och hann bara vara vaken i ca 20 minuter innan de kom. Världens tråkigast goding att passa :)
Idag är jag hemma med Agnes. Hon har haft ont i halsen hela veckan och fick inte träna fotboll i tisdags men igår blev hon jättesnorig också. Lovade henne om att hon gick till skolan igår och hon var lika hängig idag så skulle jag vara hemma med henne. Vilken dag vi hade igår... Stressade som en idiot hem från jobbet. Körde alldeles för fort eftersom jag fastnade i köerna i Växjö. Skickade sms till Almas mamma att Agnes skulle vara färdig typ 16:58. När jag svängde in så kom Agnes utspringandes. In med henne i bilen, ilfart till skolan och sedan första gitarrlektionen (hade gitarren med i bilen). Hämtade Emil som var enda barnet kvar på fritids. Agnes tyckte att det var så hemskt att han satt där själv och gungade. In med honom i bilen och sedan bytte han om till fotbollskläder i bilen. Mot Ica, handla vatten och riskakor som han fick trycka i sig på vägen. Idrottsplatsen. Fotbollsträning. Vänta 20 min och sedan hämta Agnes efter gitarrlektionen. Idrottsplatsen igen. Efter träning hem, laga mat, packa gympakläder, tömma diskmaskin, duscha Emil, plocka undan. Somnade halv tio. Phu... MEN i morgon är det fredag. Älskar fredagar. Laga god mat, dricka ett glas vin, vara helt slut och somna i soffan. Ljuvligt. Lördag blir det fotboll och sedan åker jag direkt ner till Ystad för kräftskiva med Pia. Söndag blir det käk med pappa och Sara och sedan ska jag vara två nätter på Ystads Saltsjöbad. Inteblisjuknuinteblisjuknuinteblisjuknu!!!
Camping och det här med släkten
I somras var vi och campade med vårt tält på Öland (Köpingsvik). Bredvid vår campingplats hade svärmor och svärfar sin husvagn och vi hängde med dem nästan hela tiden. En dag kom Magnus bror Andreas dit med kusinen Jonathan. En dag hängde vi på stranden med min kusin Lina från Lund och hennes familj eftersom de campade i Borgholm. Lundafamiljen hade då lånat vårt hus i Hovmantorp en natt för sin genomresa upp till Astrid Lindgrens värld. Jag älskar det. På riktigt så älskar jag hela konceptet med stor släkt och att träffas. För mig hade det varit konstigt att åka iväg och tälta om inte svärföräldrarna hänger med.
I augusti var vi i Smögen med min bror och hans familj och i helgen var vi på bröllop hos min kusin. Bröllop hos en kusin, sov hos en annan kusin och blev hämtade av en tredje kusin. Barnen var hos min moster Bibbi och Kent. I september kommer en kusin från Malmö och hans pappa upp och spenderar en natt i Hovmantorp för att vi ska kunna träffas. Mamma pratar jag i telefon med varje dag. Pappa träffar jag i Thailand fyra veckor och Anders dansade jag (eller snarare trampade på fötterna) sista dansen med på bröllopet i lördags. Igår låg jag och tänkte på det här med släkten och insåg hur viktigt det är för mig och hur mycket jag vill föra över det till mina barn. Magnus har också en massa kusiner och sin goa moster Gillan som vi träffar alldeles för sällan. Det finns en sådan trygghet i att ha en stor släkt och vi har verkligen umgåtts mycket när vi var yngre. Idag blir det mer sporadiskt men ändå så känns det aldrig konstigt när vi träffas. Min släkt träffar vi en gång om året på vår årliga släktträff. Även om jag bor längst bort så skulle jag aldrig missa släktträffen. Om jag hade haft oändligt med pengar så hade jag hyrt en stor lyxkryssare och åkt iväg med hela min och hela Magnus släkt. :) Det känns som om vi alla är olika pusselbitar och pusslet blir bara större och större och vi är alla hoplänkade. Vissa pusselbitar kanske inte alls passar ihop men vi vet att vi ändå hör ihop för att bli kompletta.
Jag är oerhört tacksam för våra stora släkter och hoppas att barnen ser och lär och får uppleva samma pussel.
När vi var och campade så var det helt plötsligt en man som byggde sandslott och en drake en dag. Han höll på hela dagen och jag har aldrig sett något liknande. Dagen efter hade det regnat bort. Det visade sig förresten att vårt tält håller alldeles utmärkt för regn!
På väg ner för kvällsbad...
Kusinerna bus hade roligt tillsammans som vanligt.
Fina kloka Agnes. Igår fick hon halsont och var helt svullen i halsen. Hon skulle ringa mig om det blev för hemskt idag men det gick bra. Agnes tycker ju att skolan är rolig och vill nog inte missa för mycket. Hon är så skön vår Agnes. Det är lite tjafsigt ibland i skolan och hon är så trygg med sina kompisar Alice och Alma. Hon berättade att ibland när det tjafsas så bara tittar de på varandra och himlar lite med ögonen. Jag berömmer henne för detta att kunna tiga och inte tjafsa tillbaka alltid för det är inte lätt och tro mig, jag vet att hon kan. Det har hon efter sin mor....förmågan att tjafsa.
Emil sjunger, svär, sparkas och är allmänt underbar. Den lilla blyga killen är som bortflugen. Hemma hos Bibbi hade han helt plötsligt berättat att han visste var de hade godiset! För det stod uppe i ett köksskåp. Alltså Emil hade själv letat efter godiset och uppenbart hittat det. Som om inte det räckte så tog han ner påsen och tog några godispåsar när Bibbi tömde diskmaskinen utan att fråga och utan att skämmas!!!! Jag fick absolut inte säga något till honom för Bibbi så jag vet inte hur jag ska försöka få rätt på det här beteendet...
Klart man ska dricka gin och tonic på semestern!
Finaste farfarn.
Och finaste farmorn.
Första kvällen på Solvik
Efter Universeum drog vi till camping Solvik-Kungshamn där vi hade bokat tre nättter i en liten stuga på campingen. Vi började med att packa in allt och sedan gick vi en runda på campingen för att kolla läget. Till slut hamnade vi på badplatsen.
Lilla familjen. Trötta efter en hel dag på Universeum och flera timmars bilfärd.
Det är magiskt med klipporna och det avskalade landskapet. Jag älskar det men kan tänka att det inte är lika behagligt när höstvindarna kommer.
Igår hade jag och Agnes en mamma-dotter dag. Vi började med att åka in till Växjö eftersom det var tivoli m m där inne. Jag får panik på allt folk. Drygt med alla människor med barnvagnar och hundar, vissa hundar är i storleken större råtta och det är lätt att trampa ihjäl dem, känns det som.... Vi strosade runt, shoppade lite och sedan bestämde vi oss för en karusell. Agnes blev sjukt förvånad över att jag skulle åka karusell. Jag med. Det var en karusell som snurrade och snurrade och for till höger och vänster och överallt. Jag mådde skitdåligt efteråt. Innan karusellen började och vi satt fastspända skojade jag med Agnes.
- Var det inte en sådan här karusell som lossnade när den snurrade?
- Vaaa?
- Ja. Den snurrade och lossnade och for ut bland publiken i jättehög fart.
- Var det länge sedan, mamma?
- Jaaa. Det var nog förra veckan typ.
Sedan genomskådade Agnes mig och skrattade och konstaterade att jag har riktigt tråkig humor.
Hahahaah.
Sedan åkte vi upp till Citygross och fikade med räkmacka och läsk.
På kvällen gjorde vi sushi tillsammans och hon var riktigt duktig. I sin sushi la hon räkor, morot, gurka och omelett. Jag försökte lära henne käka med pinnar men det gick inte så bra så hon åt sin sushi med kniv och gaffel.
Magnus och Emil var på kalas hos Jonathan och hade haft en helmysig dag.
Idag hade vi fotbollsmatch i Växjö. Det gick inte så bra. Tjejerna spelade superbra förra matchen men idag var de flesta trötta. Kanske en hel del var nervösa inför skolstarten i morgon. Trots dagens match så har de blivit sååå mycket bättre än vad de var för ett halvår sedan! Viktor, Sanna och lille Josef kom till matchen och tittade och vi blev så glada. Agnes fick visa Josef för sina lagkompisar och hon var sjukt stolt.
Lille söte argbiggen. Jag fick precis höra att jag var sämsta mamman i hela världen osv när jag la mig i hans sätt att vara med sina kompisar. Han lekte med en kompis och sedan ville en annan kompis leka med honom och då lämnade han bara kompis ett och sprang hem för att leka med den andra kompisen. Jag gick i taket samtidigt som jag försökte förklara hur det skulle kännas om han hade en kompis här som lämnade honom för lek med en annan kompis osv. Han skämdes nog lite och körde med "jag tänkte ju inte på det"....
I torsdags var han hos tandläkaren och drog ut en tand. Han fick medicin innan eftersom han tidigare vägrat öppna munnen. Trots att jag aldrig följer med barnen till tandläkaren så har Emil tagit till sig min tandläkarskräck. När han kom hem så kunde han inte gå och var helt drogad men tanden var ute. Magnus berättade att Emil hade sagt "pappa, du har två munnar" när medicinen började verka. Emil tyckte även att vi skulle ha sådan medicin hemma så han kunde ta den på kvällen när han inte kunde somna. Jo visst. Tjena....
